Stanley Cup-finalen 2017, del 11

Det här är Jill.
Johnson.
Hon sjunger, när bilden tas, Patsy Clines ”Crazy”.
Japp, det var så det blev den första lilla kvällen i Nashville.
Jag och The CEO of Everything – Sibner – hamnade på den avslutningsfest produktionsteamet bakom ”Jills veranda” höll i ett ”True Blood”-artat sydstatsschack on the outskirts of town.
De har varit i här i sju veckor och spelat in en ny säsong men är nu färdiga och ska packa ihop och, yeah, det blev härligt rowdy.
Best of Stanley Cup-finalen hittills.
• • •
Yup, vi är alltså tillbaka i Nashville.
Här är det om möjligt ännu mer uppskruvat och sprittande förväntansfullt än senast – trots Preds småtaskiga läge i finalen.
De har spärrat av nästan hela downtown och byggt en jättelik scen för Alan Jackson och Tim McGraw – ja, han ska också göra en gratisshow – på Broadway och hela jävla stan liksom bara vibrerar i väntan på det som ska hända imorrn.
Så häftigt.
Nej, låt mig ta i ännu mer:
SÅ HÄFTIGT!
• • •
Självfallet började gårdagskvällen med en sittning på Martin’s BBQ, för jag är numer narkotiskt beroende av röken som hänger som ett dis där,

Här är några medbrottslingarna i attackerna på grisköttet.
• • •
De har gjort om inne i Bridgestone också, och framförallt byggt det mest spatiösa pressrum jag sett i det annex som brukar användas för produktionsrep när stans superstars ska ut på stora turnéer.
Där står jag denna morgon och väntar på att en långsam Don Cherry ska bli klar vid kaffekannorna.
– Am I bothering you, skojar han.
Gubbfan skulle bara veta…
• • •
En ny country-duo formades på festen igår.

Watch out, Brooks & Dunn.
• • •
Enda hockeyrelaterade värt att rapportera från idag:
Bonino-Bonino-Bonino saknades på Penguins träning.
Inte oväntat efter det hemska skottet han fick på sig i onsdags, men är han fortfarande ur stridbart skick imorrn får Sullivan lite besvärligt med laguppställningen.
• • •
Jo, vi hann med en liten stepp även på Robert’s Western World och Toootsie’s tak.
Där hoppade Ryan Johansen omkring på kryckor i vimlet.
Skandal, tycker säkert vän av ordning.
Själv är jag mer vän av oordning och det kan mycket väl ha varit så att jag tog honom i hand och sa ”God bless you, man”.
• • •
Nu är dom här två här också.

Stanley Cup-finalen kan börja.
• • •
Självklart står Pekka Pinne imorrn igen.

Det är i och för sig inte bekräftat, men ändå helt givet.
• • •
Holmgren hade med sig en stock Ettan till gamle Biffen från Sverige och den fick jag strax efter Preds morgonvärmning och kan nu, förmodligen, titulera mig som ”den ende som stått och gjort intervjuer i ett omklädningsrum i en amerikansk hockeyhall med en stock snus under armen”.
Nu har jag för övrigt snus så jag klarar mig även om det blir final i ytterligare ett par dagar…

• • •
Ikväll?
Ja, vi ska förstås på Martin’s BBQ.
Här återkommer jag på traditionsenligt sätt strax före showtime i morgon kväll.
Då blir det åka av, folks!