Årets första matiné

För första gången den här heta hösten:
Bloggen takes that ride, across the river to the Jersey side.
To the land of Frank Sinatra, Bruce Springsteen, Whitney Houston, Tony Soprano, Count Basie, Meryl Streep och The Four Seasons.
Eller kanske ska vi säga the land of Marcus Johansson och Jesper Bratt – de nya svenskarna i ärorika NHL-laget New Jersey Devils.
Det är ju för att se när de begår sin debut i premiär-matinén mot Colorado Avalanche i The Rock som bloggen lämnat New York och korsat den där floden.
Jublande kul, faktiskt.
Säsongen är ju fortfarande så ny, så purfärsk, att varje match känns som en omistlig happening och sänder bubblande dopamin genom hela blodomloppet.
För att spinna vidare på Tom Waits-låten som Springsteen gjorde till sin särskilda hembygdshymn och jag liksom inledde dagens text med:

Don bother me, man, I ain’t got no time
I’m on my way to see the game of mine
’Cause nothing matters in this whole wide world
When you’re in love with The NHL.
• • •
Den här eftermiddagsföreställningen är nu inte speciell enkom för att den markerar starten på Devils säsong.
Den råkar också vara första NHL-matchen SVT sänt på 28 år, eller vad det nu är.
Därmed lär fler än vanligt kunna titta och nya potentiella fans får – förhoppningsvis – upp ögonen för vilken oemotståndlig show som oavbrutet rullar här borta åtta månader om året.
Sen blir de, tänker jag, dedicerade stammisar här i bloggen – forever.
Coola bananer, kallar man sånt.
I alla fall gjorde jag det just nu.
• • •
Det har gått några månader sedan jag senast satt på ett NJ Transit-tåg mellan Penn Station New York och Penn Station Newark, så jag blir lite tagen av landskapet som passerar utanför det solkiga fönstret.
De svampiga sumpmarkerna med sitt bruna gräs, de rostiga industritomterna, de jättelika varulagren, ärstsoppsgröna Newark River…ja, fult som fan. Men framförallt:
Det är som att vara inne i ett Sopranos-avsnitt och åka.
Således magiskt.
• • •
Hör apropå statstelevisionens comeback i världens bästa liga att Foppa är gäst i hemmastudion.
Så höjer man temperaturen i en hockeysändning,
Men inte bara det:
Det är också en påminnelse om vilket fantastiskt lag Colorado Avalanche en gång var – och vilken following de fick hemma i Sverige.
Vilken blågul patriot höll inte, åtminstone lite, på Klippiga Bergens hockeyhjältar under de gloriösa år då han, världens absolut bäste under några säsonger, anförde dem?
Nuförtiden är de inte inte riktigt lika konkurrenskraftiga, för att uttrycka det försiktigt, men säsongspremiären mot Rangers på Garden i torsdags gav indikationer om att den här säsongen åtminstone kan bli roligare än den förra.
De såg betydligt kvickare, hungrigare och mer aggressiva ut än i nästan samtliga matcher 2016-2017.
Så det finns en chans att Foppa – och de många svenska fans som fortfarande är klubben trogen – får le lite mer nu.
• • •
Här trodde man att jumbotronen i Little Caesars Arena var nånting att komma med.
Men den de lagom till grundseriestarten hängt upp i The Rock är faktiskt ännu större.
Det finns SHL-klubbar som har hela hallar som är mindre än den här tv-skärmen (lätt överdrift, men ibland måste man ta i för att få fram sitt budskap…).
Vi på den avlägset belägna pressläktaren tackar å det hjärtligaste.
Plötsligt kan vi ju se matcherna…
• • •
Devils har också en rätt månghövdad skara svenska supportrar.
Många av dem blev fans under de stora åren, när den oerhörde Martin Brodeur ledde Metropolitan-områdets lillebror-lag till tre fantastiska titlar, och de utvecklade redan då en sammanbiten vi-mot-världen-attityd jag verkligen gillar.
Devils har ju alltid behandlats lite styvmoderligt av alla andra, kallats tråkiga och dödgrävare och what not, och sånt svetsar samman supporterleden.
Jag håller på Brage, så jag vet…
De senaste årens kräftgång har inte precis mildrat känslan av utsatthet och orättvisa, men precis som sina olycksbröder- och systrar i Denver kommer medlemmarna i The Devils Family få mer att glädja sig åt framöver.
Det är den mest intressanta och lovande gruppen på flera år som inleder en säsong här idag.
• • •
En Avalanche att hålla ett extra öga på i eftermiddag:
Finländske bjässen Mikko Rantanen.
Han var ett ständigt hot Henke Lundqvist på Garden i förrgår.
• • •
SVT kommer sända en NHL-matiné i månaden hela säsongen och schemat ser ut så här.
4 november: Ottawa-Vegas
16 december: Boston-NY Rangers
13 januari: Pittsburgh-Detroit.
11 februari: Dallas-Vancouver
4 mars: Anaheim-Chicago.
Min plan är att närvara varje gång.
That’s how bloggen rolls.
Likt en Bert Karlsson i skriftlig form söker den sig dit där de stora massorna är…
• • •
Dagens huvudstory är förstås den om Jesper Bratt.
Ingen hade en tanke på att den 19-årige AIK:aren som aldrig spelat ens en SHL-match skulle ha en chans att slå sig in i Devils-truppen när han kom över för årets camp, men jävlarimig:
Han var bäst av alla i träningsmatcherna och går rakt in i en kedja med Adam Henrique och Jimmy Hayes, härmed döpt till The Brat(t) Pack.
Det visar att ingenting är omöjligt, bara man är sin dröm riktigt trogen, tar chansen när man får den och aldrig, aldrig ger upp.
• • •
Han var petad i torsdags och nej, det verkar inte som att Carl Söderberg spelar idag heller.
Det svider förmodligen fruktansvärt.
Eller som mångårige Avalanche-skribenten skriver på twitter:
”Definitely got the impression today that Carl Soderberg is miserable as member of Colorado Avalanche”.
Aj.
• • •
DJ:n i The Rock får fem plus idag.
Under de timmar jag suttit på pressläktarenoch knattrat på det här introt har han fyrat av åtminstone ett dussin Tom Petty-dängor – inklusive älsklingen ”Mary Jane’s Last Dance”.
• • •
Självfallet blir det rasande kul att se även Mojo Johansson i en riktig Devils-match för första gången.
Han har haft sju fina år i Washington och kommer förmodligen göra ännu större avtryck nu, när han får en större roll som lite pappa i det här unga up-and-coming-laget.
• • •
De skickade ner honom till AHL precis innan seriestarten, men nu har Av’s kallat tillbaka Anton Lindholm.
Kul.
Han ska visserligen inte spela idag, men snart kommer ju chansen.
• • •
Det låter som att fotbollslandslaget käkar Luxemburgare rå på Friends Arena.
Fint det,.
Men hörrni, nu är det hockey…
• • •
Devils-fansen har som sagt haft några mindre roliga år, men det märks inte på premiärfesten på plazan utanför The Devil’s Den tre timmar före matchstart.
Där, i BBQ-oset och dånet från ett mäktigt soundsystem, är samma ställ som under ett tailgate-party utanför Metlife Stadium innan Giants och Jets matcher.
Man får beundra lojaliteten och optimismen.
• • •
Ikväll kommer NHL-korre-Biffen få känna att han lever.
Femton jädra matcher ska avgöras och ni kan vara säkra, svenskar jag har plikt att rapportera om kommer vara inblandade i avgöranden överallt.
Dock:
Det går inte att kalla det full omgång.
Såna är inte längre möjliga när det plötsligt finns 31 lag.
Odd team out ikväll?
Bruins.
• • •
Mer nytt i Devils-land:
Nico Hischier, den schweiziske draftettan från i somras, debuterar också.
Det blir extremt spännande att se vad han gör för när det är på riktigt.
• • •
Eftersom vi, som sagt, har SVT-publiken med oss är det kanske på sin plats att påminna om upplägget i den här bloggen:
Jag uppdaterar inte kontinuerligt utan kommer med samlade intryck – och allmänt flum – i pauserna .
Däremellan är det non stop action i kommentatorsspåret.
Gå in där och tjafsa.
• • •
Okej, time.
Det här blir nåt.