Back In The New York Groove

Som Ace Frehley, den något tilltufsade Kiss-gitarristen, uttryckte det:
Back In the New York groove, yes, I’m back in the New York groove.
Och här, på Garden, är ju stämningen inte så munter.
Det har, som dom brukar säga, blivit sent tidigt för Rangers.
De ligger sist i hela östra konferensen med fem förluster av sex möjliga och måste börja vinna – annars är det kört direkt.
Därom kan om inte annat kompisarna i Tampa vittna.
Jobbig grej bara:

Det är Pittsburgh Penguins som gästar the woooorld’s most famous arena ikväll.
Regerande mästarna.
Lättare motståndare finns att finns gå upp mot i dylikt måste-läge, that’s for sure.
Inte blir det lättare av att pingvinerna simmar i samma division, är en tvättäkta rival och gärna ser att Bålskjortornas misär förlängs.
Upplagt för känsloladdad happening är det hur som helst.
So lucky us som ska titta.
• • •
Igen, vilken vecka det var i Vegas.
Tre hockeymatcher, Dylan-konserter, Lady luck ständigt leende vid spelborden och maskinerna – och över allt en alltid lysande sol.
Fem plus.
Samtidigt:

Efter en hel vecka är det rätt skönt att lämna neonet och crapsbaljorna och de artificiella Eiffeltorn bakom sig och åka tillbaka till konventionernas New York.
Ja, det är ju egentligen också en häpnadsväckande by, men normal som Skinnskatteberg i jämförelse.
Nu ska jag bara sitta på diners och läsa New York Post och inte fundera över när det egentligen är bäst läge att lägga några marker på 21.
• • •
Kvällens stora begivenhet äger rum uppe i kanadensiska huvudstaden.
EK65 begår, äntligen, säsongsdebut när Canucks kommer till stan (vad glada DE ska vara…).
Nu har det ju gått bra för Senators ändå, inte minst under förra veckans roadtrip i västerled, men som alla vet:

De är ett helt annat, mycket farligare lag med Erik i uppställningen:
Och alldeles oavsett:
Det är en av samtidens största artister – alla kategorier – som gör comeback.
Så – hurra!
• • •
Fansen här i New York tycker att Rangers efter den taskiga starten ska sparka av sig Badtofflan en gång för alla och sure:
Lyckas han inte samla styrkorna till hundraprocentiga insatser kommande veckan lär Vigneault får gå.
Men av vad jag sett är det ganska gott om spelare som, oavsett matchning och taktik, har väldigt mycket mer att bevisa också.
En sån som Chris Kreider, var har han hållit hus de första sex matcherna?
Och Kevin Hayes?
Missing in action.
• • •
Det hände inte så mycket sista kvällen i The Gambling Capital of the world.
Joe Mac hade, visade det sig, en red eye-flight tillbaka till Boston och tur var nog det, för jag kom på att allt material till den NHL-bibel som snart landar i era brevlådor (ni har förhandsbeställt, eller hur?) så det var bara att sätta papper i maskin och börja producera text.
Men jag hade hela norra delen av Strippen, klädd i sin förstummande kvällsskrud, i blickfånget – och därtill en varm kvällsvind som fladdrade lite i draperiet ut till balkongen – så det fanns inget att klaga på då heller.
• • •
Goda kollegor från Pittsburgh kommer fram i pressrummet och dunkar i Biffen-axlar och vill prata Patric Hörnqvist.
– Allting har förändrats sedan han kom tillbaka och ställde sig i motståndarnas målgård. De är ett mycket bättre lag med honom, säger en.
Bengan regerar.
• • •
Nope, inga morgonvärmningsrapporter idag.
Rangers luftade enkom sina ”extras” och jag landade sent igår och hade dessutom ännu mer Bibel-texter att skriva under natten, så jag tog en välbehövlig sovmorgon.
• • •
Frågan är vem som skulle kunna tänkas ersätta Badtofflan?
Darryl Sutter är faktiskt ett namn det viskas alltmer högljutt om i kulisserna.
Skulle han dyka upp här blir det mer ordkarga presskonferenser – och samtidigt mindre gemyt för spelarna.
Kanske vad som behövs, vad vet jag.
• • •
Gli Azurri kommer ju Janne Anderssons landslag knappast att rå på, för att helt plötsligt utbryta i fotbollsprofetior.
Men jag är ändå glad å kollegornas vägnar, för de får ju åka till Italien och Italien är ingenting annat än det bästa som finns i Europa.
Jag längtar, inser jag nu, så intensiv till Rom att jag måste äta lunch i Little Italy imorrn.
• • •
Det är till och med så här, blir jag upplyst om av bänkgrannen Sean:
Om Blueshirts förlorar ikväll – och den risken/chansen är ju överhängande – fullbordar de sin sämsta säsongsstart sedan 1960.
Då blir det kul att gå in i omklädningsrummet efteråt…
• • •
Det är man ju inte riktigt van vid att skriva, men Chicago är en av de största positiva överraskningarna hittills – tillsammans med New Jersey, Vegas, LA och Detroit.
De stora negativa överraskningarna: Montreal, San Jose, Edmonton (vad fan?), Arizona och ja, ett av lagen vi ser här ikväll.
• • •
Jon Cooper hyllar Dan Girardi innan matchen ute i Newark:
– Han är precis det vårt lag behövde, säger han.
Hm.
• • •
Det mest anmärkningsvärda med Badtofflans start på sässen är, i mina ögon, att han håller på att göra samma grej med Kevin Shattenkirk som han gjorde med Keith Yandle.
Han litar helt enkelt inte på moderna backar som ibland tar sig för stora friheter och får därför ingen nytta av deras kreativitet.
Senast var han i tredje backpar med Marc Staal.
Då måste man ju fråga sig:
Varför skriver GM Jeff Gorton – och före honom Stealth-flygaren – kontrakt med såna?
Verkar kontraproduktivt.
• • •
När jag åkte till Nevada var det fortfarande sensommar här i NYC, men nu biter en elak höstvind i kinden här.
På det sättet saknar jag förra veckans skådeplats.
• • •
Segt för Loui Eriksson, borta fyra till sex veckor med knäskada.
Han får trösta sig med att han är i just Vancouver och rehabbar.
Grym stad.
• • •
Nu har Varpu anlänt, så matchen kan börja.
Let’s have fun!