Battle of the botten, del 2

NY RANGERS – ARIZONA 2-0 (Period 1)
• • •
Det är en konstig upplevelse att få bekanta sig med ett lag som har till och med mindre självförtroende än New York Rangers.
Men faktiskt.
Coyotes ser direkt rädda ut och så fort de fejsar lite motgång – alltså hamnar i underläge – får de rena rama krampen.
Här vet vi sedan länge – och fick bekräftat igen när vi började yra om potatisskalare för en dryg vecka sedan – att man inte ska ta ut nånting i förskott, men det känns i alla fall just nu som att Blueshirts för första gång i höst får vinna någorlunda enkelt.
• • •
Ojvoj, Zuccarellos passning till Kreiders 1-0-mål – bakom ryggen, utan att titta – kan nog vara den finaste enskilda insatsen i den här hallen sedan säsongen började.
Man har i sanning något extra om man kan göra så.
• • •
Jodå, när knappt fem minuter återstår av inledningsperioden kommer hyllningen till Stepan.
Hans största stunder med Rangers – och framförallt då målet mot Montreal som tog laget till final 2014 – visas på jumbon och sedan följer en lång standing ovation.
Han ser, som sig bör, mycket tagen ut när han tackar med ett par knytnävsslag mot hjärtat.
• • •
Äh, Raanta är ju skadad, så det hade inte blivit nån match-i-matchen även om Henke spelat.
Yotes har Adin Hill i kassen.
• • •
Rick Nash spelar sin 1000:e match ikväll – och hyllas även han på jumbon.
Det känns som ett lämpligt tillfälle att bryta en brutal måltorka, kan man tycka.
• • •
Det är en fin pärla Buchnevich får på vid 2-0-målet, men mja, den ska ju Herr Hill ta.
• • •
Fin knockout-start av Carolina uppe i ACC – och den gläder ju oss lite extra eftersom vi har Emil Ullbrand, känd som Sveriges enda Hurricanes-fan, med oss i spåret.
• • •
Självklart musikval här i pausen:
Fats Dominos ”Blueberry Hill”.
So long, maestro.
• • •
Om man skulle ta och dricka en kopp kaffe?
Jo, så får det bli.