Battle of the botten, del 5 – The End

NY RANGERS – ARIZONA 5-2 (Slut)
• • •
Tio raka förluster.
Coyotes har öppnat dåligt även tidigare, men det här är förstås ett deppigt rekord.
Det är ju nästan så att säsongen faktiskt är över redan.
De har, efter bara några veckor, nio poäng upp till strecket och utan ett regelrätt mirakel kommer det här laget, med alla sina oväntade brister och sitt icke-existerande självförtroende, inte klara att stänga det glappet.
Undra på att stämningen inne i gästkabyssen är något tryckt.
• • •
Nu blev det så här jädra många mål igen.
3-6 i Toronto, 5-4 i Ottawa, 8-3 (!) i Fort Lauderdale, 0-4 i Montreal, 6-4 i St, Paul, 5-4 i Edmonton och 6-2 i Vancouver.
Vad pågår?
• • •
Hos Rangers är glädjen och lättnaden desto större.
Rick Nash, som får Broadway-hatten för sin 1000:e match, håller hov och säger att han aldrig kommer glömma det här ögonblicket.
– Före matchen sa jag till lagkamraterna att jag verkligen ville ha den här segern och de såg till vi fick den, ler han.
• • •
Men ja, unge Clayton Keller är en uppenbarelse.
• • •
Skärpningen av bedömningen av slashing, och de många fler powerplay den genererat, är ju en sak.
Men ikväll var det många mål även fem-mot-fem.
Har målvakterna, som en häpen Jarkko messar och frågor, gått och blivit sämre – allihop på en och samma gång?
Så märkligt.
• • • •
Derek Stepan beskriver återkomsten till Garden som det svåraste han varit med om under karriären.
– Jag kunde inte fokusera på rätt saker och är verkligen glad att jag har den här matchen bakom mig.
• • •
Då säger vi godnatt.
Tack för fint sällskap i spåret – ännu en gång.