Hajar på Manhattan

Måndagkväll.
Hajar från San Jose på besök.
För fjärde matchen i the woooorld’s most famous arena på sex dagar.
Yes, here it is – för första gången i år.
Serielunken.

Alltså de tidvisa perioder när det känns som att säsongen rullar på i ett grått töcken och utgången i enskilda matcher inte har så avgörande betydelse.
Den kan bli lite rälig, som de säger i Skåne – men misströsta ej.
I år spelas så fantastisk hockey i världens bästa liga att även den – lunken – kommer vara underhållande och spännande.
Så ni hänger på även en sån här gång, hoppas jag!
• • •
De har inte jobbat ihop sedan i torsdags så jag förväntar mig en ”scen” när jag kommer ner i lobbyn och träffar Simon och Bazil – dörrmännen som håller på Rangers respektive Islanders och för ett lågintensivt inbördeskrig vid svängdörrarna hela vinterhalvåret.
Men det visar sig att Bazil har ännu starkare sympatier för Yankees, som ju sumpade sina två chanser att nå World Series i helgen, än för Islanders så varje gång han försöker sig på framstötar om förra veckans derby kontrar Simon – som hatar Yankees mer än allt annat – med baseboll.
Det råder alltså något slags terrorbalans för tillfälle.
• • •
Sharks har haft lika motigt här i starten som några av oss gissade att de skulle få, men 3-0-segern mot New Jersey i The Rock i fredags imponerande.
Det är dock inte otänkbart att den var en fluke, sprungen ur det faktum att coach DeBoer fortfarande vet mer än alla andra om hur man spelar mot Devils – trots att mycket lite är kvar av ”hans” lag.
Svar kommer ikväll
• • •
Man vet egentligen inget om trängsel förrän man åkt buss längs 34:e gatan på Manhattan, från andra till sjunde avenyn, i rusningen.
Vill bara ha det sagt.
• • •
Bara för att det just ikväll sänker sig en air av – just det – serielunk är det inte som att Rangers heller kan luta sig tillbaka och slå på autopiloten.
De har bara vunnit en enda match under denna oändliga homestand och förlorar de ikväll igen är det åter kris på torpet.
Således:
Ingen, på någon sida, har råd att spela nåt annat än sin bästa hockey.
• • •
Det är nu sent i oktober och vi har fortfarande nåt slags indiansommar i New York.
Varmt är det, och fuktigt.
Snart får det fan ta och bli riktigt hockeysäsongsväder.
• • •
Jaha, poor Antti Niemi.
Backup-tjänsten i Pittsburgh var ju hans sista chans, men no banana.
Idag sattes han upp på waivers och såvida ingen plockar honom – vilket ju skulle vara direkt chockerande – landar han i Wilkes-Barres i AHL nu.
Trist.
• • •
Melkman simmar förstås med hajstimmet på Manhattan; senast bildade han en mycket lyckad andrakedja med Logan Couture och Tomas Hertl.
Dessutom:
Bloggen får se Tim Heed live för första gången.
Kul det, då’rå.
• • •
En som bara väntar på en riktigt stor kväll är, tror jag, den lille norrmannen.
Zuke.
Det syntes i ögonen på honom redan efter förlusterna förra veckan.
”Nu får det jävlar vara nog”, gick det utlösa att han satt och tänkte i det tysta omklädningsrummet.
Så varning för honom.
• • •
Knallar förbi hajarna när de värmer med tvånuddsfotboll vid zamboni-garaget och blir inte alls förvånad över att notera att Brent Burns är den som stojar och hojtar och står i allra mest.
Han är verkligen den typen, är han inte?
• • •
Fin match uppe i ACC i natt också.
Leafs mot Kings.
Jag utgår från att Bombur och alla andra fina Toronto-fans är med och uppdaterar oss i spåret.
• • •
Upprörande nyordning på Gardens pressläktare:
De låser inte upp dörren till det lilla pentryt förrän matchvärmningen börjat.
Såna som jag förväntas alltså sitta här och randa utan kaffe.
Otänkbart.
Nya rutiner, med längre sittningar nere i det vanliga pressrummet, måste alltså införas.
• • •
Med Sharks på besök är det nu, mellan värmning och matchstart, viktigt att hålla sig runt backstage-hissen.
Vid den här tiden under matchkvällar ligger nämligen Hedbä, en av bloggens äldsta vänner och sidekickar, på rull mellan pressläktaren och omklädningsrummet och honom vill vi ju väldigt gärna träffa.
• • •
OK, serielunk or not.
Nu åker vi.