Opening Night 2017-2018

Oh! The good ol’ Hockey game, is the best game you can name
And the best game you can name, is the good ol’ Hockey game

Ja, ikväll sjunger vi med i gamla klassiska The Hockey Song, för prisa Gud – det är ju Opening Night NHL-säsongen 2017-2018.
Som vi längtat! 
Mer än vanligt, skulle jag vilja påstå.
Man kanske blev lurad, och bortskämd, förra hösten när World Cup kapade det meningslösa uppehållet (för eller hur, tidsrymden som sträcker mellan sista Stanley Cup-finalen och nu, den saknar ju egentligen mening!) med en dryg månad – eller så är det bara för att det var så vissen och kall sommar just i år.
Jag vet inte.
Jag vet bara att jag hungrat och törstat och febrat enormt efter att få uppleva NHL-hockey igen, se den nya tidens unga artister utföra sina mirakulösa konster, känna spänningen och nerven när stora showdowns närmar sig sina avgörande, höra ljudet när de tuffaste idrottsmännen i världen knockar varann med monstruösa proppar, förnimma dofterna av adrenalin och suspensoarsvett och korv med bröd och zamboni-bränsle och inte minst – att få sitta och knattra på riktigt i den här bloggen, medan ni, mina dyra vänner, sufflerar i kommentatorsspåret.
Nu behöver vi inte vänta mer.
Hockey – the best game you can name – är här igen.
Ojvoj så underbart.
• • •
Vi börjar, som så ofta, med ett fyrtal i fina dueller.
Först ut är Jets och Maple Leafs – inkluderande matchen-i-matchen mellan fjolårets draftkungar Patrik Laine och Auston Matthews – i Bell MTS Place i Winnipeg, sedan följer Pittsburghs banérhissningsceremoni innan premiären mot St. Louis och så har vi två late night shows:
The Battle of Alberta mellan Oilers och Flames samt en interkonferensbatalj mellan Sharks och Flyers.
Jag sitter nerknölad i korresoffan – med snusdosor, nybryggt kaffe, laptop, pennor och block samt några liter Coke Zero på bordet framför mig – och ni behöver inte fråga, jag kommer ha svetslågan på i bloggen natten lång.
Naturligtvis står urpremiären på Manitoba-prärien i fokus första timmen, men sedan kommer jag nog – lite beroende på vad som händer – rikta blicken mot Pittsburgh och därefter Edmonton.
Slagen om Alberta har alla förutsättningar att bli verkligt episka den här säsongen.
Häng med!
• • •
Tackar ännu en gång för fina synpunkter och kontringar efter Stora Tipset-inlägget..
Många intressanta alternativa tips kom in, inte minst från stammisarna John J:s och Tobias och Taddson.
En liten mini-trend som jag noterat på åtskilliga håll, även utanför vår helgade blogg, är att alltfler tror att New Jersey Devils kommer gå bättre än såna som jag fått för oss.
Well, det vore roligt och välförtjänt – Ray Shero sköter sin rebuild med ovanlig värdighet, tycker jag.
Men det tål att understryka att en lyckad försäsong inte nödvändigtvis leder till en bra grundserie.
Vet ni vilka som toppade pre season-tabellen för ett år sedan?
Avalanche.
• • •
Förra året tippade Ondskan Ekeliw hemma i Stockholm rätt på säsongens förste målskytt.
Han sa Auston Matthew och Auston Matthews och blev det – och sen följde han, galet nog, upp med ytterligare tre baljor i sin NHL-debut.
I år har Saida från Örby ett annat namn åt oss:
Patrik Laine.
Ja, det känns ju inte alldeles otroligt, men jag har en känsla av att även Little Willy Nylander kan blanda sig i den diskussionen – om nu inte någon helt oväntad kommer före.
I så fall heter han…Josh Morrissey.
Jo, där har vi det.
Josh Morrissey spräcker 17-18-nollan.
• • •
Ja, det känns lite trist att vi inte får så Oskar Lindblom och Lias Andersson, men antalet svenska rookies som kliver rakt in i världens bästa liga får betraktas som helt okej .
Vi har den stora sensationen i Jesper Bratt ute i Newark. Ingen hade en tanke på att han skulle nypa en tröja, men han har övertygat enormt under campen och finns på isen när Devils öppnar säsongen i Prudential Center på lördag eftermiddag. Själv finns jag samtidigt på pressläktaren och ser fram emot att få prata med den unge överraskningsmannen efteråt.
Andra som, mycket berömvärt, tvingat sig in i the opning night rosters är Andreas Borgman (Toronto), Oscar Fantenberg (LA Kings), Gabriel Carlsson (Columbus) Robert Hägg (Philadelphia), Tim Heed (San Jose) och Christian Djoos (Washington).
Av dem har Carlsson, Heed och Hägg redan enstaka matcher från fjolårssäsongen på CV:t, men rookies räknas de likafullt som.
Sedan är det ju ingen avancerad gissning att även Calle Rosén (Toronto), nämnde Oskar Lindblom (Philadelphia), Filip Sandberg och Marcus Sörensen (bägge San Jose), Jakob Larsson (Anaheim), Mario Kempe (Arizona) och Jakob Forsbacka-Karlsson (Boston) kommer få sina chanser inom rätt så överskådlig framtid.
• • •
New York Posts rubrik till dagens stora New York Islanders-preview, såklart kraftigt Tavares-centrerad:
Life goes John!
Ouch, den är ju så fyndig att man nästan kunde tro att redigerarvirtuoser som Sportbladet-kungarna Jarkko Päiväniemi, Fredrik Ihse och Kingen Kingfors varit i farten.
• • •
Vi var många som highfajvade den vi stod närmast – vem och var det än var – när nyheten kom att Jaromir Jagr till sist fick ett NHL-kontrakt och kommer spela med Calgary i år.
Så fett – det är liksom inte riktigt på riktigt om inte #68 är med.
Det dröjer dock ett litet tag innan vi får se honom in action, han dök upp i Alberta först igår och nog för att JJ är träningsnarkoman och håller sig i form som ingen annan, men några gränser finns det till och med i hans värld.
• • •
Jag har en ny favoritpenna placerade intill anteckningsblocket här vid min sida.
”Borlänge Orkesterförening”, står det på den.
Jag fick den av mamma – som råkar vara kassör i denna ärevördiga förening – i somras och älskar den intensivt.
Den har exakt rätt sorts tyngd i handen och tryck mot papperet.
Sånt är, precis som president Bartlet brukade påpeka, viktigt!
• • •
Däremot var det ju lite surt för Anton Lindholm som i sista stund skickades ner för att Avalanche plockade Patrick Nemeth på waivers. Desto mer rättvist känns det att Nemeth, som stretat på bra i Texas i många år utan att få en riktig chans ett etablera sig, nu lär spela en del.
• • •
Det enda som är dåligt med den här säsongspremiären är att den inte innebär starten på en stegring mot OS.
Fan, ju närmare vintern vi kommer, desto mer svider insikten att vi faktiskt inte ska till Sydkorea.
Herregud, HUR kan NHL ta så sinnesslöa beslut – mot precis alla andras önskan?
• • •
Just nu, när jag skriver detta, öppnade de dörrarna i MTS Place.
De första åskådarna för säsongen har satt sig tillrätta.
Halleluja.
• • •
Inte för att det big picture-wise väger någonting alls, men det är ändå en tragedi i tragedin att Vegas Golden Knights får hålla sin invigningsceremoni i skuggan av söndagens fruktansvärda massmord.
Hela stan är ju försatt i chock och sorg och det som skulle vara en glädjesprudlande galakväll nästa vecka blir något helt annat.
Jag har själv svårt att skaka av mig olusten, jag har bott på Mandalay Bay många, många gånger och kan fan inte begripa att den där fasansfulla attacken ägde rum just där, på det sättet. Ljudet när den satens jävla psykopaten börjar skjuta, det har redan letat sig in i mina mardrömmar
Then again, det känns som det överhuvudtaget är mörkt i världen just nu. Brutala orkaner skövlar hela öriken och landsändor, nazister marscherar i både Sverige och USA, hjältar går bort, Trump bor i Vita huset och galningar slaktar värnlösa, fredliga medmänniskor var och varannan vecka.
Kanske är det just därför sånt som hockey och NHL behövs.
Som tröst, som nödvändig verklighetsflykt, som insikt om att det också finns gott i världen – och som inger i luften åt ondskan och vansinnet.
Jag försöker se det så.
• • •
Som kontrast till det allvaret ber jag att få skrika, för full hals:
– Öh, Sunken!
Lönta Lindquist påminner på Twitter om att det var det just så Niklas Holmgren reagerade när Oskar Sundqvist dök upp på isen i Bridgestone Arena med Pittsburghs taxi-squad under finalen i juni.
Det var väldigt festligt.
Nu gör han – Sunken, inte skränfocken från Järfälla – debut med Blues, mot gamla kompisarna från Pennsylvania.
Blir kul att se och, ja varje gång han gång han gör något bra kommer stridsropet att eka:
– Öh, Sunken!
• • •
Ladies and gentlemen, dags att gå ombord och ta plats.
Nu börjar resan som kommer pågå i nio månader och vara över först när en av de 31 kaptenerna lyfter bucklan över huvudet i någon av de mäktiga ishallarna där ute.
Enjoy the trip!