Opening Night 2017-2018, del 7 – The End

WINNIPEG – TORONTO 2-7 (Slut)
PITTSBURGH – ST LOUIS 4-5 (Slut,OT)
EDMONTON – CALGARY 3-0 (Slut)
SAN JOSE – PHILADELPHIA 3-5 (Slut)
• • •
Pang.
Där var Opening Night 2017-2018 över.
Och här sitter man, lätt omtöcknad medan krutröken tillfälligt lägger sig över slagfältet, och försöker förstå vad som hände.
Det är lika varje år.
Man tror man är förberedd, tror man vet vad som väntar – och så bara exploderar The Greatest Show on Earth i ansiktet och man inser att det är först när man ser de här urladdningarna live den infernaliska intensiteten verkligen går fram.
Nu bara fortsätter det.
Kväll efter kväll efter kväll…
• • •
Kanske är det som J.D Andersson skriver på Twitter.
Conor McDavid HADE en sophmore slump förra säsongen.
Now, that’s a scary thought….
• • •
Jag har alltid diggat Wayne Simmonds och känner genuin glädje över att en cool tuffing med så mycket hjärta får inleda säsongen med ett rungande hattrick.
• • •
Kleffy Klefbom svarar lika snabbt som vanligt i telefon efter Oilers premiär-triumf.
Han borde få något slags medalj för det.
Bäst i klassen, utan tvekan.
Förstklassiga citat klämmer han ur sig också, som detta om kompisen McDavid solonummer i andra perioden:
– Jag mår nästan dåligt å motståndarbackarnas vägnar när han får upp den där ohyggliga farten för jag vet hur det känns. Man kan inte göra någonting för att stoppa honom.
Nej, ingen kan det.
• • •
Tack för i natt, alla bloggens buddies.
Nu blir det några fåtaliga timmar hos John Blund – om jag alls kan somna med all det här adrenalinet pumpande i systemet.
Sen:
Morning Skate på Garden.
Och några timmar senare är det Broadway-premiär mellan Rangers och Avalanche.
Då hörs vi igen!