The återupprättelse game

Och ur askan efter gårdagens krascher reser sig…ja, vem?
Det är två stukade lag som går i clinch i the woooorld’s most famous arena denna regngrå men märkligt varma oktobersöndag.
Rangers blev ju grundligt avspolade av Torontos elektriska kids i en direkt förödmjukande förstaperiod i Air Canada Centre och Canadiens hade oturen att stöta på en Alex Ovetjkin som den här säsongsstarten är svårare att stoppa än en meteorit som just trängt genom jordatmosfären och brakar ner mot förskräckta dinosaurier
Nu ska båda ha revansch.
Det känns som bra förutsättningar för en showdown. Desperation, vrede och beslutsam nu-ska-jag-fan-visa-vad-jag-går-för-iver lär pumpa i kombattanterna.
Wanna join bloggen för en närstudie av som händer såna gånger?
Please, be my guest!
• • •
Alltså, igen.
Den här säsongen har verkligen dundrat igång med en rent chockerande rivstart.
Jag kan inte erinra mig en inledning när det hänt så mycket spektakulärt, oväntat, konstigt och upphetsande.
– Nä, skrockade Bäckis på telefon igår kväll, men det gillar ju du. Då blir det mycket att skriva om.
Exakt.
Det är precis så här det ska vara.
Jämnt, helst.
• • •
Två som definitivt brinner av hämndbegär är de båda prisade och firade målvakterna.
Båda två blev utbytta efter en period igår kväll och mama, det kommer slå gnistor om dem.
 • • •
Tar bussen längs 34:e gatan idag och kliver av mellan sjunde och åttonde avenyn.
Precis där ligger den diskreta bakvägen in till ett hyggligt nybyggt Renaissance-hotell och vem kommer ut genom den precis när jag går förbi om inte Marc Staal.
Så nu vet jag nåt jag inte visste för några timmar sedan:
Var Rangers har sitt daytime-hotell för de spelare som inte vill vistas hemma under matchdagar.
• • •
Om någon trodde att Badtofflan skulle peta Henke till förmån för nya Pavelec efter en enda genomklappning trodde denne någon fel.
– Vi hade ingen struktur framför honom, det var problemet igår. ”Hank” är vår kille, han står, meddelar coachen vid sin pre game-presser.
• • •
Viva Las Vegas, pojkar och flickor!
Golden Knights är fortfarande obesegrade – och i James Neal har de den största kung Sin City sett sen Siegfried & Roy gick i pension.
Om detta kommer vi prata väldigt mycket mer i den här bloggen nästa vecka, kan jag meddela…
• • • 
Däremot verkar det som att Badtofflan tänker göra andra ändringar i laguppställningen.
Filip Chytil ligger risigt till och risken verkar stor att Nick Holden får begå säsongsdebut.
– Jag kontemplerar, säger han gång på gång när New York Posts två skjutjärn pressar honom i frågan.
Tobias och hans stats-kompisar kommer inte bli glada…
• • •
Samtidigt som starten varit en enda stor, jublande happening känns det som jag vill osäkra min retoriska lasso och kasta efter förväntningar och förhoppningar som rusar off the reservation i alla möjliga riktningar.
Snälla ni, de har spelat som mest tre matcher, de flesta två och några bara en.
Mycket, mycket lite av det som händer nu säger någonting om hur det kommer se ut när vi har tabellen framför oss efter slutsignalen i de sista matcherna mellan Kings och Dallas samt Sharks och Wild sjunde april.
Jag säger inte att ni inte får vara glada över att era lag startat bra, eller ledsna för att de suger rutten äggula, men för er egen skull – ha the big picture i åtanke.
• • •
Varje gång just Holden kommer på tal börjar jag, lätt lugubert, nynna på Nice Cave & The Bad Seeds-versionen av Gene Pitneys ”Something’s Gotten Hold of My Heart”.
Det finns ingen rim och reson i det, men likafullt.
Nåt är fel i mitt huvud.
• • •
Jonathan Drouin är en stor Biffen-favorit och blev ännu mer när jag satt med särskilde Bolts-experten Ekeliw på pressläktaren i Amalie i våras och fick saker utpekade för mig.
Att få se honom i den sägenomspunna Habs-jerseyn, live på Garden ikväll, känns som en ynnest.
• • •
Det går egentligen att gradera vilket av de här lagen som vill mest ikväll, efter knockar som de igår vill alla rimligen lika mycket, men Habs har i åtminstone en seger sedan tidigare.
För Rangers skulle ännu en förlust vara tredje raka.
Det är långtifrån lika förödande som i NFL, där fellow New York-laget Giants just förlorade fjärde raka och eftersom den säsongen är så kort kan de redan packa och åka hem.
Men ändå.
Att börja med tre torskar mår ingen bra av.
• • •
Mycket blågult på pressläktaren i afton.
Både Marie Lehmann och Nysse Nyström från Expressen är på plats.
Bra, då finns det någon annan att skicka fram för att inleda svensk intervju om det går käpprätt för Lunkan igen…
• • •
Läser att Foppa beskrev Jesper Bratts debut igår som en av de bästa svenska genom tiderna.
Stora ord, men vem säger emot? Inte är det många som varit lika oförvägna och heta redan i första matchen.
• • •
Resten av pressläktaren är fullsmockad med fransk-kanadensare.
Det är verkligen frapperande att se vilket media-följe Habs har – år efter år efter år.
Men hey, är man Montreal Canadiens ska man förstås vara en big deal.
• • •
Jag vet ju ingenting, om nåt egentligen, men efter 45 år på olika hockeyläktare skulle jag nog ändå stå på mig rätt bra i debatter om att det finns få saker som är mer sårbara än hockeymålvakter med sviktande självförtroende.
De kan vara hur jävla bra som helst, blir de osäkra och börjar tvivla på den egna förmågan får de svårare att stoppa puckar än genomsnittliga telefonstolpar har att dansa tango.
Kan ju vara värt att komma ihåg om det fortsätter trilskas för de två giganterna på isen ikväll.
• • •
Han är en sån som vägrat ge upp, som bitit ihop och fortsatt jobba på farmen utan att klaga i flera säsonger, så det är jädra kul att se att den gode Arvika-sonen Jacob De La Rose till sist belönas med en ordinarie plats i Claude Juliens lagbygge.
• • •
OK, är ni redo?
Det är ett aningen mildare schema ikväll än igår, om man säger så, så ingen av oss borde ha problem att fokusera.