The återupprättelse game, del 2

NY RANGERS – MONTREAL 1-0 (Period 1)
• • •
En mysko sport, det här.
I femton minuter är Rangers undermåliga igen, kommer knappt ur egen zon och åker på två baklängesmål – som dock döms bort.
Ändå har de ledningen – för första gången på hela säsongen – när de nu trippar ut i omklädningsrummet för saft och kaffe.
För på slutet tittar de lite yrvaket upp i de nordliga delarna av hallen och på något snubblar Brady Skeji in en puck.
Mysko var ordet.
• • •
Så Shaw sparkar, som en annan Marcus Berg, in pucken och Montreals första mål döms bort.
Korrekt.
Men den, pucken, såg lite väl hal ut när den gled ur Henkes grepp– som när en målis, för att knyta an till utläggningarna i introt, är lite osäker på sig själv.
Lika är det med den puck som studsar i bröstet på honom innan mål nummer två viftas bort – för goaltender interference.
Han behöver få göra några räddningar så han känner att han är, ja, ni vet, Henke Lundqvist.
• • •
Price har inte lika mycket göra, men hinner i alla fall rada upp ett par finingar innan Skjeis slumpmål.
Där är framförallt en benparad på ett Rick Nash-skott föranleder mig att vända mig till Varpu, nicka gubbigt och säga ”Wow”.
• • •
Den ende hemmaspelare som lever upp till mina förväntningar om vrede och iver är norrmannan.
Det brinner i Zucca.
• • •
Ah, tänk att en flinande Gallagher är och hackar på Lundqvist.
Det har vi sett förut.
Sen ”hälsar” Kreider på Price också.
Även det känns bekant.
• • •
Det känns lite snopet att sitta här och inte har några andra matcher att hålla reda på.
Man kommer snabbt in i rutinerna, eh.
• • •
Så Badtofflan petar unge Chytil och Brendan Smith – och slänger istället in ”Something’s Gotten Hold of My Heart” och Kampfer och kör alltså sju backar.
Det är beslut som föranleder höjda ögonbryn i alla läger – bland old school-betraktare såväl som hos stats-nördarna och vi som sitter i kläm mellan de motpolerna.
• • •
Bra fråga, Chall-Åsa.
Hade bägge målen blivit bortdömda även i Bell Centre?
Det vetifan.
• • •
I torsdags var det Messier, idag zoomas Matteau in i jumbon.
Nu dröjer det inte förrän Richter, Leetch och Graves dyker upp också – som de gör några gånger per år säsong efter säsong.
Man kan lugnt säga att Garden mjölkar 1994 – för allt vad tygen håller.
Och really, det finns inte så mycket annat att mjölka…
• • •
Drouin ändå.
Han tänker hockey som Einstein tänkte relativitet.
• • •
Nu?
Nu är det snus-och-kaffe-stund.