Viva Las Vegas!

Otroligt.
Nu händer ju det här.
Nu ska det verkligen spelas NHL-hockey i Las Vegas.
På strippen.
Bara ett löst slagskott från orgiastiskt blinkande neonskyltar, crapsbaljor, 24-timmarsbarer, pokerbord, Cirque du Soleil-shower, roulettehjul, fejkvulkaner, enarmade banditer, bröllopskapell med drive thru-lucka och megaresorts som varit skådeplatser för några av de roligaste, mest oförglömliga kvällarna och nätterna i mitt liv.
Redan under visiter på 90-talet tänkte jag ibland, med ett snett leende, att wow, vilken grej om de utöver allt annat hade ett NHL-lag här också – och sedan jag flyttade till Amerika och började rapportera om ligan har det varit en febrig dröm.
Den besannas när Vegas Golden Knights ikväll begår sin hemmapremiär i fina T-Mobile Arena – belägen mitt emellan megaresorsten Monte Carlo och New York-New York – mot Arizona Coyotes.
Självklart är jag på plats, inget skulle kunna hålla mig härifrån, och självklart kommer jag blogga så det pinglar som i pokermaskinerna inne på Monte Carlo.
Klockan är mycket hemma i Sviiiden, jag vet, men jag hoppas att jag får sällskap av åtminstone några glada nattugglor.
• • •
Bloggens tioårsjubileum blev ju direkt omtumlande.
När jag steg av planet på McCarran igår kväll hade den magnifike Tomas Ros skickat den här videon med hälsningar från en uppsättning hyggligt bekanta NHL-svenskar.
Jag höll på att ramla omkull i rulltrappan ner till bagagebanden, så överraskande och, ja, rörande var det att Rosen gjort sig sådant besvär för lilla mig – och att killarna ställde och sa så vänliga saker.
Jag kommer aldrig glömma det.
Inte heller kommer jag glömma era värmande ord i spåret.
Tack!
• • •
Varför jag är så barnsligt förtjust i den här absurda staden är inte alldeles lätt att förklara.
Det handlar inte huvudsakligen om gambling, även om jag genom åren lämnat så mycket pengar här att man mycket väl kan säga att jag finansierat åtminstone fontänen utanför Bellagio.
Vad som verkligen fascinerar är idén om den här platsen; det faktum att det överhuvudtaget existerar en dylik hägring mitt ute i öknen, helt vigd åt nöjen och förlustelser och drömmar och groteska överdrifter och gränslös action 24 timmar om dygnet.
Las Vegas ska inte kunna finnas.
Men gör det ändå.
I love it.
• • •
Som ni vet äger Golden Knights dop här i T-Mobile rum i skuggan av en förfärlig tragedi.
Ett vidrigt avskum krossade ju förra söndagen två rutor i sin svit borta på Mandalay Bay och började peppra värnlösa människor på en countryfestival, dödade 58 och skadade nästan 500 i vad som, i hård konkurrens, var den värsta masskjutningen i USA:s historia.
Chocken och sorgen hänger fortfarande tung i stan och kommer såklart att sätta sin prägel även på den här kvällen; vi lär få uppleva en känsloladdad pre game-ceremoni, byggd kring det virala begreppet #VegasStrong.
Någon kanske tycker det är osmakligt att alls spela hockey under dylika omständigheter, men tvärtom säger jag.
Det är såna här gånger människor behöver underhållning och show och konst. För att få le, för att – om så bara tillfälligt – få glömma och för att påminnas om att världen också kan vara god, rolig och vacker.
• • •
Mika Zibanejad, brother…han producerar ju mål som bryggerierna producerar julmust i december.
• • •
Det allra bästa att jobba här är förstås att det inte finns några tider som måste passas för after game-aktiviteter.
I Vegas har barerna öppet 24 timmar om dygnet, ju.
Sett på det sättet kommer den här expansionen bli en prövning för the membership of PHWA…
• • •
Herregud, Jesper Bratts start på säsongen är ju rena rama Buster-sagan.
Jag var helt säker på att han skulle fullborda ett bratt-trick i Buffalo igår.
Riktigt så skoj blev det nu inte, men två mål och en assist är sannerligen inget att fnysa åt det heller.
• • •
Golden Knights hemmapremiär är inte helt oväntat en medial happening – och pressläktaren i T-Mobile tyvärr inget PPG Paints Arena-monster så bloggen har inte fått någon stol.
Ännu.
Men det löser sig, antingen hittar jag något hörn ändå, får en pressmänniska att visa förbarmande eller sitter på anvisad plats i ett pressrum i de så kallade environgerna – och bloggrapporterna kommer ändå glöda i neon!
• • •
Monte Carlo är ingen av de mest spektakulära resortsen längs Strippen. Tvärtom, det är en av de mer anonyma och stillsammaste (fast den förstås varit en sensation överallt annanstans…).
Men från och med nu kan hotellet i alla fall skryta med att vara ett av de som ligger bäst till i NHL.
Bara från vissa härbärgen i Nashville, från Marriott City Center i Pittsburgh och från Marriott Waterside i Tampa är avståndet från entrén till hallen kortare.
• • •
Carl Gunnarsson – den nye Erik Karlsson!
• • •
VGK är ju fortfarande obesegrade efter två matcher, i Dallas respektive Glendale.
Huvudorsak:
Marc-Andre Fleury och James Neal.
Men av vad jag sett spelar de generellt väldigt klokt och begåvat efter sina förutsättningar också, som lag under Gerard Gallants ledning tenderar att göra.
Sen finns det ju mycket näring att hämta i den vi-mot-världen-attityd som nog automatiskt uppstår när spelare utan koppling till varandra kommer flygande från alla möjliga väderstreck för att bilda ett nytt lag alla redan på förhand ser som självklar slagpåse.
• • •
Jag har tillbringat större delen av dagen i solskenet på plazan utanför T-Mobile och kan rapportera om förväntansfullt ramalama från tidiga förmiddagen – och att döma av dånet vi hör genom väggarna uppe på pressläktaren två timmar före matchstart (ja, jag sitter tills vidare på Dave Lozos plats och skriver, det får han som det heter bjussa på…) har det ramalamat under sena eftermiddagen eskalerat till ren regelrätt folkfest
Golden Knights är definitivt en succé så här i inledningen
• • •
Sen är det förstås problem att GM GM ställt till det så att de några av bästa spelarna – Shipachyov och Theodore, till exempel – inte kan använda, men ingen verkar vilja tänka på det just ikväll.
• • •
Gästerna i den här historiska öppningsmatchen, Coyotes, har inlett säsongen med två raka förluster, den ena på övertid, och det är lite tråkigt.
Så unga lag behöver lite framgång för att det ska gå att krama all potential ur truppen
Men jag ser ändå – varför det nu skulle vara ett ”ändå”… – fram emot att få spana in dem live.
Truppen rymmer ju några kids som framstår som rena tivoliattraktionerna och särskilt gäller det Clayton Keller, som Ekeliw hajpat så hårt – i podden såväl som privat – att jag nästan darrar lite nu när han ska gå live framför mina oskyldiga blå.
Dessutom:
Yellbear Hjalmarsson spelar för fan för Coyotes nu!
Han är sedan länge en av bloggens verkliga Made Men – och den jag fått äran att bjuda på mest snus – och att efter tio år få se honom i en ny jersey känns både märkligt och kittlande.
• • •
Alla jag pratar med under dagen som bär Golden Knights-jerseys – och det gör hela stan idag, känns det som – berättar att de bor här men kommer från andra platser (Detroit, Toronto, Philly, Pittsburgh, Vancouver) och därför kan sin hockey och är helt exalterade över att få ett NHL-lag i nya hemstaden.
Ja, det är ju ytterligare en egenhet med Vegas.
I ingen annan amerikansk stad har så stora procentandelar av befolkningen rötter någon annanstans – helt i enlighet med tesen att det är hit amerikanen flyttar när hen vill starta om sitt liv.
En förkrossande majoritet av de 2 miljoner som bor i Clark County kommer helt enkelt någon annanstans ifrån och detta ”annanstans” är inte sällan de nordliga regioner där puckar alltid glidit över nyspolad is.
Det är ett skäl till att det blir lättare att etablera hockey här – och få den nya publiken att fatta grejen – än många tror.
• • •
Korrigering:
Yellbear är den jag bjudit snus flest gånger.
Störst mängd svarta korn från Ljunglöfs är det dock Pebben som tagit för sig av ur mina dosor – han tryckte i sig prillor stora som tennisbollar, han.
• • •
Nu messar Lozo och säger att jag kan ta hans plats, för han ska roama runt på läktarna.
Sicken hjälte!
Drinkar on me hela den här Vegas-vistelsen!
• • •
De kanske inte kommer dominera på isen, men jag hör folk här surra om att Golden Knights tänker sätta en ny guldstandard för runtomkring-arrangemang och pausunderhållning.
Yeah, förutsättningar för det torde finnas i en stad som – på mycket goda grundar – kallar sig The Entertainment Capital of the World.
• • •
En gammal sanning har varit att det amerikanska kaffet blir blaskigare och blaskigare ju längre västerut man kommer – för att i Kalifornien har mer gemensamt med lätt nedsmutsat vatten än det ni har i kopparna hemma i Europa.
Därför är det en liten besvikelse att det de bjuder på på pressläktaren i Vegas är i det närmaste identiskt med Garden-kaffet.
• • •
Burger med ost på i Dallas! Klingberg stänker in säsongens första mot Detroit. Mycket mera kommer, tror jag.
• • •
Det här kan jag inte erinra mig att jag sett utanför några andra NHL-hallar…

• • •
Kommissionären är förstås här, han missar inga events av den här magnituden.
– Det är kristallklart att den här staden redan omfamnat Golden Knights, säger han och ser belåten ut.
• • •
Hehe, klockren jumbotron-pärla:
Den klassiska bilden av The Rat Pack utanför gamla Sands – men Sinatra, Dino, Sammy och de andra har försetts med Golden Knights-tröjor
• • •
Garth Brooks är ju inget att ha, om ni frågar mig. Ändå gick jag förra sommaren, efter Awards-showen på Wynn, och såg honom här i T-Mobile – för att jag var så ivrig att få se arenan Las Vegas NHL-lag skulle spela i.
”Om bara ett år och fyra månader…då sitter jag här och ser NHL-hockey”, minns jag att jag febrade för mig själv och ville att tiden skulle skynda på.
Well, here we are.
NHL har kommit till The Strip – och därmed börjar en ny era i världens bästa liga.
Roll the dice, boys!