Viva Las Vegas!, del 4 – The End

VEGAS – ARIZONA 5-2 (Slut)
• • •
Matchen är över, Intervjuer gjorda och Gallants presskonferens avklarad, så jag lämnar hallen genom media-entrén – och kliver rakt ut i det forever glittrande Las Vegas.
Det är nog det ögonblicket jag ägnat mest tid när jag fantiserat om den här premiären – och ja, det är precis så coolt och kittlande och overkligt som jag föreställt mig.
Jag känner mig ungefär som Chevy Chase när han i ”Ett Päron till farsa i Las Vegas”-filmen kommer in på The Mirage, ser the brinnande action och med ögon som lyser av förväntan bara utbrister:
– Vegas-Vegas-Vegas-Vegaaaas!
• • •
Det är ju lite sanslöst det här.
Golden Knights är efter tre matcher fortfarande helt obesegrade – och leder Pacific före Kings och Flames.
Det hade omvärlden inte riktigt kalkylerat med…
• • •
Den historiske Prins Oscar – den förste svenske målskytten på Strippen – ser allmänt nöjd ut när han tar emot i hemmalagets förnämliga omklädningsrum, inte alldeles olikt gästkabyssen i Nashville, fast fräschare.
Det visar sig att han trivs extremt bra med allting här. Laget, klubben – och staden.
– Ja, det är verkligen suveränt. Där ute där vi bor och tränar är det betydligt lugnare och skönare än på exempelvis Manhattan. Mer avslappnad miljö, liksom. Det trivs jag bäst med, förklarar han.
Kort sagt:
Oscar Lindberg lyckas få det till att Las Vegas är rätt likt Skellefteå!
– Ha ha, ja, där vi bor så…mer likt än vad Manhattan var i alla fall. Men med lite annat väder.
Jo, här är ju underbar sommar fortfarande.
• • •
Såklart:
När slutsignalen går brakar de igång Elvis ”Viva Las Vegas!” i T-Mobile och den lycksaliga publiken klämmer i med rungande allsång.
Sämre segersånger har jag hört, that’s for sure.
• • •
Golden Knights har placerat sitt klubbmärke i taket istället för i heltäckningsmattan.
Så hit kan man ta Youngblood Ekeliw utan att riskera skandal…
• • •
Prins Oscar trivs med landsmannen Wild Bill Karlsson också.
– Han ska flytta in hos mig nu, tills vidare. Så jo, vi är bra polare, konstaterar han.
• • •
Även Predators har placerat sitt klubbmärke i taket efter sommarens renovering av omklädningsrummet.
I det fallet BEROR det på Ekeliw, gissar jag.
• • •
Gerard Gallant pratar innerligt om publiken på sin presskonferens – och att det här var så mycket mer än bara en hockeymatch, att det var extremt viktigt att få vinna premiären för Las Vegas och människorna här.
– De var fantastiska och bar fram oss under de där sju minuterna när vi lyckades göra fyra mål.
Ja, fan.
Då var det sånt drag i hallen att det kändes som Stanley Cup-final, faktiskt.
Oförglömligt.
• • •
Ja, då ska vi se. Klockan är 00.30. Om jag suttit på ett rum på exempelvis Marriott i Pittsburgh hade det nu, en tisdagkväll, varit extremt bråttom att hinna ner före last call om andan fallit på.
Men det gör jag inte.
Jag sitter på ett rum på Monte Carlo i Las Vegas.
Så jag kan softa ett tag, ta en dusch, och sen gå ner och ta en nattfösare när det passar.
Och ni undrar varför det är bra med ett NHL-lag här?
• • •
Imorrn är jag ledig, men jag återkommer i någon form på torsdag – och sen är det ny match här, med Detroit Red Wings på ena planhalvan, på fredag.
Nu sätter jag punkt med några bilder från den allra första NHL-matchen i Las Vegas, Nevada.