Black Friday Showdown, del 2

NY RANGERS – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Nä, det är ingen förstoppning i den här föreställningen.
Framförallt tycks Red Wings ha värmt upp med Karl Alfred-spenat snarare än torr turkey.
De har, verkligen, det mesta av spelet och leder skotten med rätt så vådliga 16-6 efter den inledande 20-minutersgiven.
De möter dock en synnerligen skärpt, beslutsam Lundqvist – inte mycket för kalkon han heller, skulle jag gissa – så i mål är ställningen alltså fortfarande nill-nill.
• • •
Trevor Daley har ingen tumme med de gudar som fördelar tur.
Han blir liggande länge på isen efter en olycklig krock, grimaserar av smärta och när han såsmåningom tar sig ut i omklädningsrummet ser det ut som att nyckelbenet är pajat.
Fy för det.
• • •
Javisst – när det är fredagkväll får John Amirante förstås komma hit och sjunga nationalsången.
Publiken – som verkligen upptäckt at det är fredag, den också – blir direkt euforisk.
• • •
Det var länge sedan HEN-RIK-ramsan hördes så hör ofta i en och samma period på Garden.
Men han har gjort sig förtjänt av den.
• • •
Säger ju det:
Wild Bill Karlsson står för höstens rungande svenska genombrott i NHL.
För alla utom vår John J förstås.
Han har alltid vetat att den skönlockige ynglingen är en av världens bästa…
• • •
Det slår mig att det var fredag även senast jag såg Red Wings.
I Vegas.
De slog Golden Knights då – och är fortfarande enda laget som lyckats med bedriften i T-Mobile Arena.
Det är ju ändå nåt.
• • •
Det finns inte mycket Zäta tycker är roligare här i världen än att göra mål på sin namne Lundqvist.
Så räkna med att han kommer fortsätta surra runt hemmakassen.
• • •
Titta, slutligen lyckas Brent Burns äntligen spräcka sin förbryllande nolla.
Och det är klart, han är nog typen som trivs i Vegas.
• • •
Det var överlag en rätt fin förstaperiod och tja, varför tro något annat än att det fortsätter likadant?