På jakt mot tusen i Brooklyn, del 5 – The End

NY ISLANDERS – VANCOUVER 5-2 (Slut)
• • •
Jahaja. Jag var rätt säker på att Daniel skulle spränga sig genom 1000-barriären någon gång under den här långa New York-vistelsen.
Men tji fick jag – och han.
Brorsan rycker dock på axlarna och säger att det inte dröjer förrän han har sällskap i den exklusiva klubben.
– I Vancouver? Ja, det var ju där jag nådde 1000 och det är såklart lite roligare om det sker på hemmais.
Då vet ni hur ni ska betta framöver…
• • •
Hör att det dånar av ”Fire Hakstol”-ramsor i Wells Fargo.
Inte alldeles konstigt efter nio – nio! – raka förluster.
Vad är det som hänt?
Flyers är ju, egentligen, alldeles för bra för att hamna i såna dödsspiraler.
• • •
Canucks borde fått mer än två poäng med sig efter de tre matcherna i Metropolitan-området, men kvällens förlust finns det inte så mycket att säga om.
Både Henrik och Loui nickar när bloggen undrar om det var det bästa av New York-lagen de mötte i Barclays.
– Framförallt har de väldigt bra backar. De är så snabba och hänger med upp hela tiden och blir därför svåra att spela mot, heter det.
Hör du det, Björn Falk?
Isles är bäst i stan nu.
• • •
Tar taxi hem och låt mig berätta, att korsa Brooklyn Bridge efter mörkrets inbrott, och ha hela Manhattan i kvällsskrud i blickfånget…det blir aldrig gammalt.
• • •
Canuckerna tar sig direkt efter slutsignalen till LaGuardia och flyger vidare till Nashville (såklart, då hinner de ju gå på Martin’s BBQ imorrn…).
Sen får de äntligen komma hem.
– Vi har sovit fler nätter i hotellsängar här i New York än vi sovit hemma i november. Så det ska inte bli dumt att komma tillbaka till Vancouver, säger både Henrik och Edler.
• • •
Därmed säger bloggen godnatt.
Tack för fint sällskap, igen.