Tampa Bay Show, del 5 – The End

TAMPA – NY ISLANDERS 3-5 (Slut)
• • •
Ojvoj, kunde blivit dyrt det där.
Ekeliw är i och för sig ingen storkonsument, men löftet om obegränsat med Yungeling on my dime i tre veckor hade han utnyttjat till max.
Men Bolts fick igång grejorna för sent och no enchilada.
• • •
Vad är det för fel på Montreal?
0-6 mot Leafs i Bell Centre – det är ju ingenting annat än katastrof.
• • •
Man kunde kanske tro att ett lag som haft så jublande framgångar som Bolts skulle kunna skaka av sig en sån här random förlust utan större problem.
Men det är tyst och dystert i katakomberna efter Islanders-matchen.
– Ja, det är klart. Man vill aldrig förlora. Aldrig, säger Vigge.
• • •
Det är tomt och öde i downtown när jag lämnar Amalie och går mot Waterside, och när en gestalt plötsligt reser sig ur buskaget i parken intill kanalen slår det mig att det går en massmördare lös i Tampa.
Det visar sig dock bara vara ett Islanders-fan som däckat efter matchen.
Inte lika skrämmande…
• • •
– En reality check för oss, säger Cooper om kvällens insats och lägger ut texten om att hans spelare fanimig inte får glömma att man alltid måste jobba hårt redan från start.
Han fullföljer aldrig meningen, men vi hör den ändå och slutet lyder ”för annars blir det som ifjol igen”.
• • •
Mattias Ekholm – den nye Brent Burns.
Han gjorde mål för tredje matchen i rad ikväll.
• • •
OK, tack för i natt. Trevligt som vanligt. Vi får se om jag hinner hem till matchen på Garden imorrn – eller om jag stannar i solen ytterligare ett dygn…