Lone Star on Broadway, del 3

NY RANGERS – DALLAS 0-1 (Period 2)
• • •
Jo, nu har Stars en sprittande T-Bone Walker-boogie going här ändå.
De pumpar envetet på så det ryker i parketten – som i ”Papa Ain’t Salty, ungefär; lyssna på den! – och Rangers hänger långa stunder inte med bättre i dansen än en enbent luffare efter arton Lone Star-bira på en honky tonk i Odessa.
Sure, vid vissa ackordbyten – herregud, förlåt mig… – öppnar de sig för all del för kontringar, som när norske spelmannen Zuke slår säsongens passning till Miller tvärs över banan, men det är undantag.
Gästerna leder skotten med – hör och häpna – 33-10 och att de bara har enmålsledning beror enkom på att i alla fall Pavelec vet hur man svarar på en rivig shuffle.
• • •
Det är inte ofta domarna tar utvisningar för att målvakterna spelar pucken utanför ”the trapezoid” men det är för att Pavelec något slarvigt gör det som Stars får sitt första PP.
Smålugubert att se, skulle jag säga.
Sen får de snabbt en utvisning till med sig, ges chans i fem mot tre i 50 sekunder och då tror man ju att gästerna från Ewing Oil-land, med sin Formel 1-offensiv, bara ska krossa.
Men där händer det märkligt nog nada.
• • •
Även Kari Lehtonen har sina kvällar, det har han ju.
• • •
För att vara måndag, med ett västlag på besök, är det bra uppslutning i Broadway-ladan.
Jag ser inte många tomma säten.
Ju kraftigare Stars dominerar, desto mer surmulen blir dock stämningen.
• • •
Julius Honka är det, som med ett rykande skott, spräcker Pavelecs nolla.
Det gläder mig eftersom jag råkar tycka att Julius Honka är ett av ligans coolaste namn.
Det påminner ju, om inte annat, om Julius Tonker – namnet på den tämligen färgstarke birollskaraktären i Lundells ”Vinter i paradiset”.
• • •
F. Murray Abraham – Dar Adal i ”Homeland” och Salieri i ”Amadeus”, till exempel – vinkar i jumbon, iförd Blueshirts-jersey och allt.
Det är inte första gången, men coolt ändå.
• • •
Stars borde förstås ha avgjort den här matchen för länge sedan, men med inget mer än 1-0 under bältet lever de farligt.
Gitarrister som T-Bone Walker kan bli trötta i handlederna efter så långvarigt vevande och det vill till att de orkar hålla i nu.
Annars kan det trots allt sluta med den tunga blueskänslan i ”Mean Old World”…