Midvinterblot i Tampa

Midvinternattens köld är hård, påstod Viktor Rydberg i sin dikt om tomten.
Och nånstans är den säkert det.
Men inte hos bloggen.
Här är det sannare att säga att midvinternattens ljumma vindar fläktar skönt i kalufsen.
För nu ska ni få höra:
Jag firar årets kortaste, mörkaste dag med ett besök i – Tampa!
Ja, igen.
Det är inte mycket mer än månad sedan jag var här senast, men…tja, vintervistelser i The Sunshine State behöver väl egentligen inte motiveras.
Nu är det dock så att jag ska fira jul med en fellow mas – vi kan kalla honom Bäsan från Grängesberg – och hans familj i Naples några timmar söderöver och då passar jag förstås på att klippa de återstående matcherna i Amalie innan juluppehållet.
Först har vi EK65 och Senators in the house ikväll – och sedan Bacon Brodin och Wild dan före dopparedan.
Kort sagt:
Alla må annorstädes sova i enslig gård och och stjärnorna gnistra och glimma på djupfryst himmel.
Vi kör vårt midvinter-race i den karibiska värmen.
• • •
Förra gången, i mitten av november, var det för att studera vad vi kallade ”världens bästa lag” jag flög ner hit.
Den arbetsbeskrivningen har egentligen ännu bättre täckning en månad senare.
Lightning är alltjämt obönhörliga och leder den sammanlagda tabellen med bred marginal.
Och den där förstakedjan – den som består av Namestnikov, Steven med kniven och Rocket Richard Kucherov – är för hockeyn vad Supremes var för Motown.
Det ska bli en lisa att se dem igen, så det så.
• • •
Först känns det väldigt kittlande att jag blir uppgraderad av hyrbilsfirman och får en sprillans Volvo av ny, futuristisk modell – och att instrumentbrädan i den osökt leder tankarna till nya Star Wars-filmen.
Jag är dock mindre road när det visar att jag skulle behöva köra till Cape Canaveral och be raketforskarna om hjälp bara för att få på radion.
Att bli grinig gubbe är inte lätt i dessa digitala tider…
• • •
Senators gör, som bekant, inga anspråk att vara bäst på nånting alls den här hösten och har ni följt podcasten jag och Bamse Ekeliw moonshinar i varje vecka vet ni precis vad jag tror kräftgången beror på.
Coach Boucher.
Han har bara en eller två säsonger på sig att krama framgång ur sin snåla, glädjelösa hockey – sen tröttnar spelarna på den strikta lydnad systemet kräver.
Det vet dom allt om här i Tampa.
2011 tog han Bolts till Game 7 i konferensfinalen mot Boston och förlorade med ett mål – och året därpå missade de playoff.
Just saying…
• • •
Men bilförare Biffen blir åter imponerad när det också visar sig att sci fi-Volvon saktar ner av sig själv när avståndet till framförvarande fordon blir för kort.
Det spelar ingen roll att jag har cruisern ställd på 75 mph, bilskrället bromsar automatiskt in när den tycker att vi ligger för nära en 18-wheeler från Arkansas.
Fantastiskt.
Snart sitter vi verkligen i förarlösa bilar – och kan lägga allt fokus på att försöka få på radion…
• • •
Dock:
Det verkar som att Kung Karl – ni vet den där småländska backen som har två Norris Trophy och borde ha minst en till – börjat stegra nu.
Han var monstruös i utomhusmatchen i lördags och klippte den långa måltorkan med två cannoli mot Minnesota i förrgår.
När sånt händer brukar han bara explodera – och det resulterar i sin tur för det mesta i att hela laget lyfter.
Så lite läge för skräll finns det i downtown Tampa ikväll.
• • •
Det är ändå nåt med jul i sommarklimat.
Palmer klädda i glitter och adventsbelysning, tomtar på poolkanten, julgranar som svettas i stekande sol…jag börjar liksom automatiskt känna mig som Berra i ”Sällskapsresan”.
Lovar härmed att dra ett ”bra för magen” på skånska när jag beställer en första bourbon i tikibaren imorrn kväll.
• • •
För gästerna från arktiska kylan north of the border talar också det faktum att Bolts varit ute på lång roadtrip och kom hem från Vegas så sent som igår morse.
Riktigt varför det ska innebära att de inte är på topp är det ingen som nånsin kunnat förklara, det börjar mer och mer likna en självuppfyllande profetia, men lik förbannat stämmer det väldigt ofta.
• • •
Det är i skrivande stund en timme kvar till puckdrop och från en redan hyggligt välfylld pressläktare kan meddelas att organisten – i blåvit tomteluva – går all in på jultemat och lyckas knö in alla universums kända, och några okända, Christmas Carols under ett 15-minuterspotpurri.
Mycket underhållande.
• • •
Vad jag kan minnas har jag bara sett Ottawa här i Tampa en gång tidigare och det var så tidigt som under playoff 2006.
Vid den tiden hade jag inte börjat bevaka NHL på riktigt ännu, men jag och Höken skulle till New Orleans för att beveka Jazz & Heritage-festivalen och lyckades övertala dåvarande sportchefen om att vi kunde ”göra” Alfie på vägen dit.
Lite bluff, kan vi väl erkänna så här i efterhand; det är inte som att man MÅSTE passera västra Florida när man tar sig från New York till The Big Easy. Men vi fick se Sens skaffa sig slagläge i first round-serien (de avgjorde hemma i matchen därpå, för att sedan åka mot Buffalo i omgång 2 – men fick revansch året efter, när de slog samma Buffalo i conf-finalen) och gjorde en jäkla bra intervju med Daniel.
• • •
Om jag inte varit här ikväll hade jag istället varit i Newark – och nånstans längst in svider det lite, lite att jag inte är det.
Det var inte igår Devils och Rangers befann sig så här högt upp i tabellen samtidigt strax innan jul och därför inte heller igår så mycket stod på spel i ett Battle of Hudson River.
Ni får sufflera med frekventa uppdateringar i spåret, ok?
• • •
Det är dock vare sig Sens fina seger, dåvarande Bolts-keepern Honkens tappra slit bakom en hopplös backuppsättning eller eminenta intervjuobjektet Alfredsson jag minns allra bäst från det där besöket 2006.
Det är det faktum att de hade överbokat Waterside-hotellet och inte fann någon annan råd att än att ge mig presidentsviten – en luxuöst inredd trerummare vars like jag sett varken förr eller senare.
Att behöva checka ut redan efter en natt kändes som ett nederlag i klass med triple overtime-förlust i en Game 7.
• • •
Undrar var Pepes Bodega ligger…
• • •
I detta nu börjar matchvärmningen och om jag haft någon intill att prata med hade jag sagt att fan, Erik börjar verkligen bli långhårig igen.
• • •
Till och med zamboni-föraren i Amalie har tomtedräkt.
Det ÄR verkligen jul här i Nuevo Estocolmo.
Kommer ni på Suntrips fest vid poolen på söndag?
• • •
Vigge Hedman – som hade kompisen Karlsson hemma på middag igår, kan bloggen avslöja – har en rätt iögonenfallande hårman, han också.
Men det mest anmärkningsvärda med hans värmning är ritualen när han – inzoomad i monster-jumbon – hackar med klubbspetsen mellan materialarens utspärrade fingrar på sargkanten och sen ger honom en tackling.
Den ska jag köra med Ekeliw när vi kör live-podd nästa gång.
• • •
Skånske Jan, vi får se om jag hinner till din polare på BB imorrn. Mitt huvuduppdrag blir att åka till Macy’s och köpa strumpor, för såna glömde jag som en annan lallare att packa ner i stora väskan i morse.
• • •
Hej tomtegubbar- och gummor – nu öppnar vi den 21:a luckan i adventskalendern och ser när Tampa och Ottawa gör upp i förhoppningsvis klassisk midvinterblot.