Shark Attack in DC

För första gången:
Bloggen i Capitol One Arena i Washington D.C.
Eller – mja.
I själva verkat har vi ju de senaste tolv åren sänt live från betongbunkern i huvudstadens Chinatown så många gånger att det inte går att räkna länge.
Men då har den, alltid, hetat Verizon Center.
I somras köpte bank- och kreditkortsföretaget Capitol One dock namnrättigheterna av ägaren Ted Leonsis och plötsligt finns inte Verizon Center längre.
Så kvällens besök, när Washington Capitals går upp mot San Jose Sharks, är ändå ett slags debut.
Låt oss hoppas att den blir angenäm – och att det finns några nattugglor där ute som vill vara med och sufflera i spåret.
• • •
Caps, ja.
Som det senaste månaden låtit på fansen – Taddson! – och lokal media och till och med spelarna själva skulle man kunna tro att de är rena rama Coyotes.
Men de ligger ju faktiskt på slutspelsplats. Trots en brandskattad trupp sedan fjolåret – och trots att hösten definitivt rymt några mindre lyckade avsnitt.
Ett slags styrkebesked i sig, det – att enligt både omvärld och självbild vara helt på dekis och ändå utmana om playoff-plats.
Nu har coach Trotzen dessutom återförenat ett av de mest dynamiska radarpar NHL sett det senaste decenniet och därmed finns det hopp om ännu större saker.
Det är också därför yours truly är i stan. Jag tänkte jag skulle ta en ordentlig titt på den där Bäckström och hans kompis från Moskva…
• • •
Nytt namn eller inte:
Allt är sig likt på 601 F Street.
Betongen är grå, temperaturen lägre än på tundran i Ovetjkins hemland och våning 4 saknas fortfarande helt mystiskt i den skrangliga gamla mediahissen.
Betryggande, på något vis.
Att gå på hockey i Washington SKA vara lite som att besöka ett Domus-varuhus i Lidköping 1978.
• • •
Just Bäckis var innan återföreningen med Ovie ovanligt sval – i synnerhet vad gäller poängproduktionen – och faktum är att han inte gjort ett mål sedan 14 oktober.
Men den torkan skulle det inte alls förvåna om han bryter ikväll.
Bloggens närvaro har olika slags påverkan på olika spelare.
Den jinxar ibland, som under Canucks New York-besök, och frälser ibland.
Och just Bäckis gjorde plötsligt hattrick när jag satt här på Luciaafton 2014.
Just sayin….
• • •
Tyvärr – inga kändis-spaningar att rapportera om från tågresan från New York den här gången.
Inte ens Alan Alda syntes ombord.
Det var bara ett gäng surmulna affärsmän som satt och drack Stella Artios under tystnad.
• • •
Then again:
Det är Sharks Washington möter ikväll.
Då brukar det inte gå så jättebra.
Tvärtom.
Capitals har i flera decennier varit de nordkaliforniska hajarnas absoluta favoritföda.
San Joses record sedan 1990-2000 ser ut så här:
22-1-2.
En gång under alla de gångerna har Caps alltså vunnit under ordinarie matchtid – och det var i oktober 2009.
Hur är det vi brukar säga här?
Ojvoj.
• • •
Sitter på raden bakom en rätt månghövdad skara scouter från olika håll och kanter.
I den ingår självaste Tommy Albelin och jag ställer till det genom att uttrycka min beundran över hur bra hans Devils varit under hösten.
– Men jag jobbar åt Toronto nuförtiden, svarar han.
Morsning korsning.
• • •
Allra mest förtjust i att mumsa på småfisk från huvudstaden är gammelhajen himself.
Jumbo Joe Thornton har i sammanlagt 43 matcher mot Caps gjort sjutton mål och assisterat till 30.
Ojvoj igen.
• • •
Zäta är ju egentligen inte de yviga gesternas kapten, men efter brakfloppen mot Canadiens i lördags brast det för Njurunda-zonen.
Big time.
– Jag har spelat professionell hockey i 20 år och tror aldrig jag varit del av något som liknar det som hände här ikväll…vi skämde i princip ut alla som spelat med ”the winged wheel”, och det får vi leva med, rasade han.
Ord och inga visor, hade man sagt förr.
Men välmotiverade.
1-10 på hemmaplan är såklart helt och fullständigt oacceptabelt.
• • •
Råkar höra när tv-kommentatorerna från Kalifornien ett par timmar före puckdrop går igenom Washingtons laguppställning och inte kan komma över att den rymmer en back vid, som de uttrycker det, namnet ”juice”.
– Säger man ”juice”? Det är ju hilarious, skrockar en.
– Ja, replikerar en annan, och hans pappa heter ”Pear”. Pear -juice…helt fantastiskt.
Hrmf, som att det skulle vara så konstigt att heta så…
Själv ser jag fram emot att få uppleva denne ”Juice” – också känd som Christian Djoos – live för första gången.
• • •
Måste det verkligen vara så HÄR kallt i en ishall?
Jag skojar inte, vi sitter alla här och blåser på fingrarna mellan tangenthamrandet.
• • •
Pappa Pär Djoos – som han ju egentligen heter, inte ”Pear Juice” – var ett ettrigt och underhållande munläder under sin karriär och lyckades till och med ständigt reta upp en snäll en jag känner som heter Eriksson.
Christian är väl, som 23-årig rookie, fortfarande lite för grön för att ta sig såna friheter i NHL, men han har det i blodet och det lovar gott inför framtiden, tycker jag.
• • •
Sharks har både The Melkman och Tim Heed på skadelistan och det är ju deppigt, men i gengäld begår Marcus Sörensen – om jag förstått saken rätt – säsongsdebut. Han spelar i en kedja med Tierny och gamla Caps-bekantingen Joel Ward och bloggen önskar honom förstås lycka till.
• • •
Ovetjkin ser osedvanligt rufsig ut i kalufsen under matchvärmningen.
Som om han gått i mössa hela dagen och tog av den först när det var dags att kliva ut på isen.
Såna gånger brukar han skjuta skarpt.
• • •
Ja, men då så.
Dags för hockey night i Veri…f’låt, Capitol One Arena.
Må det bli nånting.