Upploppet mot dopparedan, del 5 – The End

NY RANGERS – ANAHEIM 4-1 (Slut)
• • •
”Ugly” blev det inte i tredje.
Mer transportsträcka.
Ankorna var dock färdiggrillade efter andra och fick nöja sig med att de i alla fall spräckte Henkes nolla.
Nära var de aldrig.
Så kan det gå.
• • •
Meh, Senators.
Ikväll var det ju verkligen läge att ringa och tjata lite med EK65.
Så tappar de ledning och får stryk med 6-4 och…äh.
• • •
Som jag står ensam och pratar med herr målvakten efter den amerikanska mediascrummen går en liten knatte förbi och skrockar på norsk-svenska:
– Jaaa, du är så jäääävla, bra Henke!
Han missar aldrig ett tillfälle att täva, som vi sa i Borlänge.
Fast det råkar vara sant.
Lundqvist var jävligt bra ikväll och förtjänade väl egentligen att få hålla den där nollan.
– Ja, instämmer han, jag känner mig i bra form nu. Det är roligt att spela, jag känner verkligen tävlingsinstinkten nu.
• • •
Paul Carey sitter och poserar i Broadway-hatten.
That’s a first.
• • •
Det ser inte jättebra ut nu, men jag vidhåller.
Ducks kommer som vanligt att bli en force framåt vårkanten.
• • •
Nä, hörrni – nu åker jag hem och kolar Vegas-Tampa.