Bad Moon Rising

I see a bad moon a-rising
I see trouble on the way
I see earthquakes and lightnin’
I see bad times today

Ja, jag börjar helt spontant nynna på John Fogertys dystopiska Creedence-klassiker om den illavarslande månen när jag denna gråväderstisdag tar mig till the wooooorld’s most famous arena för ännu en Rangers-match – den här gången mot ett swinging Philadelphia Flyers.
För just en sådan måne är på väg upp över Blueshirt-land.
De har inte bara förlorat tre matcher i rad – och inte bara spelat sämre än ett bakfullt Arizona.
Omvärldens tålamod har till sist sinat och vreden i supporterleden börjat anta formen av en tvättäkta shitstorm.
Varje gång klubben publicerar sig på sociala medier följer störtskurar av svavelosande repliker behängda med ”FireAV”-hashtags, varje gång mina vänner beat-reportrarna framför synpunkter blir de grundligt utskällda för att de inte går hårdare fram med coach Badtofflan och varje gång hardcore-fans som min dörrman Simon öppnar munnen kommer tirader om vilka av alla ”bums” i laget som måste trejdas.
Ja, läget var prekärt även i början av säsongen och också då kokade det i den närmaste omgivningen, men det här är värre.
Då fanns det ändå en benefit of the doubt-faktor, året var nytt och grundserien hade inte tagit form ännu.
Nu, när en allmän uppryckning i november och första halvan av december mynnat ut i det här kataklysmen, anses såväl systematiska fel i en felkonstruerad trupp som taktiska tillkortakommande och hockeyideologiska stolligheter vara blottlagda
Så ikväll står New York Rangers vid ett vägskäl.
Antingen byter de helt skepnad som lag och slår Flyers – eller så kan säsongen mycket väl gå sönder.
Inför sådana kvällar kan jag tänka mig att fans känner obehag, men för en mer neutral betraktare är det lite kittlande.
Nä, jag vill ingen nåt illa – det råkar bara bli lite mer intressant när känslor sätts i svallning och det som händer verkligen får konsekvenser.
Men Don’t go ’round tonight
It’s bound to take your life
There’s a bad moon on the rise…
• • •
Nä, den OS-trupp Commandatore Grönborg presenterade idag såg ju inte riktigt ut som man så sent som för ett år sedan hade hoppats att den skulle se ut.
Men jag blir ändå varm i hjärtat av att se att några gamla favoriter som i normala fall aldrig haft en chans får åka till Pyeongchang och uppleva de magiska vinterspelen.
Viktor Stålberg, Staffan Kronwall, Joel Lundqvist, Magnus Hellberg, Jhonas Enroth, Viktor Fasth, Joakim Lindström, Dennis Everberg, Anton Lander, Carl Klingberg och Linus Omark, är det framförallt jag tänker på .
Taskigt för dem bara, att de inte får träffa bloggen i de sydkoreanska bergen…
• • •
Personligen tycker jag ofta att samtida fans har löjeväckande brist på tålamod och blir hysteriska för ingenting.
Men när det gäller just Badtofflan får jag allt större förståelse för frustrationen.
Han är förstås inte, som de mer militanta belackarna hävdar, dum i huvudet och inte osympatisk heller, snarare tvärtom – men sättet på vilket han använder sitt spelarmaterial väcker verkligen huvudbry.

Det är som att en viss sorts fyrkantiga pjäser får begå vilka misstag som helst utan konsekvenser, medan de mer talangfulla, och modernt riskbenägna, straffas så fort de slår en felpassning.
Som följd förlorar begåvningarna – Buchnevich och Shattenkirk comes to mind – självförtroendet och blir nervösa och begår misstag och bestraffas, enligt klassisk Moment 22-modell, igen.
Fortsätter det på samma sätt måste nog GM Gorton stampa ner en av sina dyrbara loafers i parketten och initiera förändring.
Annars är risken stor att det blir upplopp på Manhattan.
• • •
Hur Grönborgs trupp skulle sett ut om NHL deltagit i Sydkorea har jag inte riktigt tid att gå in på med en och en halv timme till puckdrop, men en spontan tanke – som jag lovar utveckla inom de närmaste dagarna – är att Jesper Bratt borde varit med.
Replik på det?
• • •
Jo, jag kan försäkra att Gorton har dyrbara loafers på fötterna.
Män som han betalar gärna två tusen dollar för såna skor.
• • •
Swinging Flyers, ja.
De har varit lite svåra att få grepp om under hösten, men är just nu på väg i en helt annan riktning än Rangers – ja, den rakt motsatta – och har vunnit fyra raka.
Bärgar de bägge poängen även ikväll går de om Rangers – och kan häva sig över strecket.
Jag gissar att vissa bekantingar i spåret håller tummarna så hårt att de får uppsöka den lokala ortopeden imorrn.
• • •
Stämningen i lobbyn i mitt hus har, precis som väntat, varit kaotisk sedan Islanders-slakten här i Broadway-ladan i lördags.
Bazil skriker och skrattar och hånar Simon som kakaduan hånar Kalle Anka på julafton – och Simon spottar och svär och kräver, som sagt, att alla blåskjortor utom Henke säljs up the river.
Idrotten förbrödrar, sa ni så?
• • •
”Häggen blommar”, vill jag minnas att någon Lundell-låt heter.
Han tänkte antagligen inte på Philadelphia Flyers när han skrev den – om han nu gjorde det – men den skulle kunna vara ett semi-soundtrack till den här Broadstreet Bullies-säsongen.
För Robert Hägg har ju, efter några karaktärsbildande år på farmen, verkligen blommat och etablerat sig som en av lagets mer givna backar i år.
Kul, det.
• • •
Det spelar ingen roll om det är Borlänge Ishall eller Madison Square Garden.
I mitten av januari börjar vissa låtar och jinglar de envisas med att spela hela tiden gå den som är stammis i en islada på nerverna.
Här slipper vi för all del Opus och ”Life is Life”, men tro mig – det finns andra nummer som, om de bara pluggas frekvent, är lika enerverande.
”Clap Clap Clap Clap Your Hands”-remixen är ett, den fasansfulla ”I Wanna live in New York” ett annat.
Så.
Ville bara få det griniga ur mig.
• • •
Apropå karaktärsbildande år på farmen hör jag från bekanta i Montreal att De La Rose gjort starkt intryck på Julien på slutet och nu går in som center mellan Drouin och Galchenyuk.
Envisa värmlänningar når alltid sina mål – förr eller senare.
• • •
Som alltid när Flyers kommer till stan är det gott om orange tröjor på läktarna ikväll.
Då kan vi kallt räkna med att få höra ordet ”Asshole” skanderas på både en och två sektioner – för det är vad som händer när handgemäng utbryter.
• • •
Däremot är det ganska tunnsått med kollegor i pressboxen.
De flesta har, tror jag, tagit sig till Brooklyn för att kolla derby istället.
Och varför inte.

Det är ju stans två bästa lag som möts där…
• • •
Peter Holland, den gamle rackaren, begår sin Rangers-debut mot Flyers – i tröja nummer tolv.
Då vet man att coacherna börjar bli desperata, höll jag på att säga.
• • •
OK, time.
Snart vet vi om den olycksbådande månen fortsätter stiga – eller om Badtofflan är en Fortunate Son.