The Bright Lights of Dallas, del 2

DALLAS – PITTSBURGH 1-2 (Period 1)
• • •
Visste väl att det var en god idé att åka till The Big D just ikväll.
Det här är en jävla bra match – spelad i Texas Motorway-speed, fullpumpad med lika mycket adrenalin som Cliff Barnes efter en fajt med JR Ewing och utsmyckad med hur mycket teknisk grannlåt som helst.
Sure, back-to-back-tröttman gör det svårt för hemmalaget att värja sig mot de ettrigt surrande bålgetingarna från back east, men i huvudsak har problemet varit att de skjutit snett och vint, chanser saknas inte alls.
Och just som jag med 2.03 kvar ska skriva ”om de bara har lite flyt och får in en puck blir det jämnt också” dyker Poster Boy Seguin upp framför Murray trycker in reducering.
Just vad vi behövde.
Att se de två återstående perioderna blir, tror jag, som att sitta på den elektriska tjuren på Billy Bob’s i Fort Worth.
• • •
De får ingen utdelning just då, men shit – det powerplay Penguins får redan i första bytet är en rungande wow-upplevelse.
Så fruktansvärt snabbt de passar runt pucken, så explosiva och frustande stridslystna de är.
Sånt ser man inte när man går på hockey i New York, för att uttrycka det diplomatiskt.
• • •
Burger ändå – alltid poetry in motion!
Men att tappa pucken till Boris Hagelins son på blålinjen under powerplay är ingen bra idé.
Geparden från Nykvarn sticker som en, ja, gepard, och sen säger det pang.
• • •
Så väldigt mycket ceremoni blir det inte för bamsiga Guerin, han får komma ut på isen – i Stars-tröja, så ass-GM för gästerna han är! – och släppa pucken och sen är det inget mer med det.
• • •
De möts ju nästan aldrig, de här två lagen, men stämningen på isen är direkt fientlig.
Artister retar upp artister, kan det vara så?
Stars bör dock vara medvetna om att det numer inte är lika lätt att få Crosby och Malkin ur balans med hårda tacklingar, tjuvnyp och trashtalk.
De brukar, som Crosby visade när PK Subban gick efter honom i senaste finalen, använda vreden och irritationen till att börja spela monstruöst bra hockey istället.
• • •
Det talas mycket om att Penguins saknar en center på djupet och behöver skaffa en ny Bonino och en ny Cullen innan deadline om drygt två veckor.
Riktigt så känns det ju inte när tredjecentern Riley Shehan – hämtad från Detroit redan i höstas – trampar in framför Lehtonen som en annan Jonas Bergqvist och bara vinklar in 1-0.
• • •
Men, oh, vad classy – och fyndigt.
Direkt efter värmningen spelar de Bowies ”Starman” i tegelbygget.
Fem plus.
• • •
Som sagt:
Ojvoj vad mycket Pens-fans vi har in the house.
De två bortamålen möts med rena rama hemmajublet.
• • •
Det enda beklagansvärda med att jag är i Dallas och inte hemma på Garden är att jag missar min gode vän Steve Zipays sista match som beat-reporter för Newsday.
Han har varit med sedan första gången jag klev in i pressrummet hösten 2005 och är idag en mycket god och uppskattad vän och kollega.
Han har dock lyckats få loss ett saftigt avgångsvederlag, går nu i pension med omedelbar verkan och ska tillbringa de närmaste två månaderna på Bahamas.
Må han ha många, lyckliga år att se fram emot!