Björnattack på Broadway

När New York Rangers för ett par dygn sedan gick upp mot Dallas, i Texas, skrev jag att jag kom att tänka på tillfället i min barndom när jag under en backstage-tur i terrariet på Kolmården fick se när de släppte in en vettskrämd mus till en hungrig mamba.
Well, när samma Rangers ikväll tar emot Björnarna från Boston hemma på Garden är det istället en Oscar-belönad film från 2015 jag osökt börjar associera till.
”The Revenant”.
I den femplus-knocken möter Leonardo DiCaprio också en björn och då går det så här…

Jag har en känsla av att Bruins kommer göra precis likadant med Blueshirts i afton.
Och det är ju faktiskt lite konstigt att man kan ha den sortens förväntningar, ty för bara några månader sedan framstod det här som två tämligen jämbördiga lag.
Men sedan dess har B’s långsamt rest sig på bakbenen som en Grizzly i Alaska (well, har vi björntema så har vi…) och tycks nu redo att sänka hela ligan med en välriktad tass – och samtidigt har Rangers förvandlats till en mört som nappat på en metkrok, slängts bort och nu ligger och sprattlar på strandkanten.
Framförallt är det senaste veckornas förebud om en nära förestående fire sale – kompletterat med skada på skada på skada på skada – som släckt all glöd och gnista, ja, varje tecken på liv, hos Manhattan-laget.
Som Brooksie skriver i en svidande uppgörelse med klubben och dess ledning idag:
Det är ett lag som bara ”is waiting to be put out of it’s misery”.
Jo, den attityden lyser verkligen om alla utom den svenske målisen:
”Skjut alltihop i sank, låt oss slippa bry oss mer, börja planera för nästa säsong nu…”.
Jag har aldrig sett ett liknande fenomen tidigare, inte på nära håll, och det är jag glad över, för det framstår som direkt traumatiskt för de inblandade.
Nå, det är ju ändå back-to-back för Boston-nallarna – de spelade i Detroit igår – så vi kanske ändå kan hoppas att Blåskjortorna går någorlunda helskinnade ur den förmodade misshandeln och slipper gömma sig i urgröpta hästar för att överleva…

• • •
Åh, nu jävlar – den gloriösa nyordningens ögonblick är här.
År efter efter år har jag suttit på samma pressläktarstol, ute på samma vänsterflank, med samma bänkgrannar.
Det har på slutet börjat kännas lite rutinmässigt, så tidigare den här veckan mailade jag Rangers PR-avdelning och bad om en trejd till den andra flygeln, den som är belägen i höjd med rödlinjen och har de norska kollegorna Roy och Mattias som stammisar.
Det önskemålet visar sig nu ha hörsammats, snabbare än Arizona skickade The Duke till Chicago när de fick chansen, och jag är så lycklig att jag skulle kunna dansa can-can i en musikal på Broadway.
Inget mer snorande till vänster, inga babblande tv-reportrar till höger – och grandios vy över hela rinken.
Blir det inte inspirerade ikväll förtjänar jag ett kok stryk, för det finns i så fall inga ursäkter.
• • •
Det mest besynnerliga av allt är att Rangers fortfarande, mitt i allt detta härvel och mitt i allt detta hackande i galen stubbe, bara har tre poäng upp till strecket.
En optisk illusion, hävdar Larry i Post och i nån mån är det ju det.
Men inte för Badtofflan och inte för Henke.
De – och ytterligare några ynglingar som vet att de blir kvar även efter 26 februari – ser det fortfarande som att det finns en god chans att nå playoff, stänger ut allt white noise och försöker vinna varje match.
Så hardcore-supportrarna ska nog inte hoppas för mycket på tankning och Rasmus Dahlin och sånt…
• • •
Det skiter väl ni i, men det faller ett kraftigt, kallt regn, precis på gränsen till snöblandat, i New York idag.
Klart otrevligt.
• • •
Några av skälen till att Bruins är så ruggigt bra nu:
– Förstakedjan. Lätt en av de tre-fyra bästa i ligan, särskilt när en av dess tre medlemmar inte är avstängd…
– Tuukka Rask. I Vezina-slag igen.
– Kidsen. Laguppställningen kryllar av begåvningar som blommat ut snabbt och resolut: McAvoy, DeBrusk, Heinen, Carlo, Vatrano och och pasternackan är de mest slående exemplen.
– Coach Cassidy. Ett klockrent fynd, given i Jack Adams-diskussionen.
That’s my lilla take i alla fall (erkänn, ni älskar den typen av svengelska…)
Bostonmolle och andra som följer dem mer ingående kanske kan komplettera med mer?
• • •
Arvika-Anton och Red Fisher från barackerna runt sjön Norra Barken har lämnat mig och flugit till LA respektive Toronto.
Saknaden är outhärdlig.
Vem ska nu hämta kaffe?
Fast det värmer hjärtat att en av kommentatorsspårets stjärnor – Chall-Åsa! – istället får nöjet att hänga med Bodin uppe i Big Smoke.
Hon ingår i den grupp han som reseledare – inte olik Ted Åström i ”Sällskapsresan”, gissar jag! – har ansvar för där uppe och som jag förstått ska de inför kvällens drabbning mellan Leafs och Preds till och med få träffa en del spelare.
Åsa, vi räknar med utförliga rapporter!
• • •
Som Ondskan Ekeliw påpekade i den podcast vi spelade in tidigare idag – och som han lär lägga ut när som helst – är B’s ett bra studieexempel för Rangers GM, Gorton.
De har iscensatt en retool – snarare än en rebuild – snabbt och effektivt och på bara något år förvandlats från streckdansare till contender.
Så ska ska jobbet göras.
Det kräver dock intelligens, mod och fingertoppskänsla.
• • •
Idag flög Front 242-Åke Ros och Abris – mina promenadkompisar från Vancouver och Sotji – till Seoul.
De kommer briljera som vanligt, men det är ju en tragedi att de inte får sitta och trängas med bloggen på den säkerligen finfina sydkoreanska pressläktaren.
Skit monumentale, faktiskt.
• • •
Ja, Brad Marchand gör alltså comeback efter sin senaste avstängning ikväll.
Eftersom jag bara blir misstänkliggjord för svenskbias om jag torgför mina åsikter om DoPs – ha! – säger vi inget mer om det än att de ju just var vad Rangers behövde.
Han är ju själva huggtänderna hos bamsebjörnen, de som river hål på buk och sliter lemmar i stycken…
• • •
Meh, muttras det om att Waldner och Brolin var i form på Idrottsgalan nu också?
Ibland kan man få intrycket ett Sverige förvandlats till en enda stor, präktig elevrådsordförande.
• • •
Han ingår ju i förstakedjan jag listade som en av Bruins styrkor, men Patrice Bergeron måste nämnas även separat.
Han är ju så jävla bra att det nästan börjar bli tråkigt.
På Jörgen Jönsson-sättet ungefär – inga liknelser i övrigt.
Som någon sa:
Om han keeps this up kan Bruins-centern bli den första på åtskilliga decennier att vinna både Hart och Selke.
• • •
Kolla här då:

Joey Mac och Dan Rosen på samma bild igen!
De enda som saknas är min bror Ola och barchefen Daniel – sen har vi en fullvärdig O’Leary’s-på-avenyn-reunion a la World Cup 2016.
Det borde firas med en äkta svensk räkmacka, tycker Dan…
• • •
Om Rangers verkligen imploderar och rasar ner i källaren har jag en Jamey Johnson-låt – ”Lonely at The Top” – Henke kan framföra som cover under sina hemliga divebar-framträdanden till våren.
Refrängen går:
”It may be lonely at the top, but it’s a bitch at the bottom”.
Tråkigt om han ska behöva få veta hur sant det är…
• • •
Joey Mac tycker att jag ska följa med honom ut på lokal efter avslutat värv ikväll och det låter ju extremt lockande, men jag vet inte.
Efter lunch imorrn sätter jag mig på ett plan och flyger iväg för att se en match på ett annat ställe på fredag kväll.
Kan ni gissa var?
Första rätta svaret belönas med ett rungande ˝ojvoj!”.
• • •
MSG avslöjar inga namn på sittplatsschemat, så vi vet inte exakt vem som kommit från vilken klubb, men det är givetvis knökat med scouter i pressboxen ikväll.
Huggsexan kan snart börja…
• • •
Vesst, som Svennis skulle sagt.
Kolla.


Det här är ju en prime location och så jäääävla mycket bättre än på min gamla adress.
Hurra, hurra, hurra!
• • •
Det är bara tre matcher ikväll, men eftersom både Toronto, Nashville, Rangers och Boston ska upp i ringen – och Chall befinner sig i ACC – gör jag mig förhoppningar om samma slags action i spåret som i måndags.
Det, ladies and gentlemen, vore väldig skoj.
• • •
Även Kenny Alberts är på väg till Sydkorea – han flyger från JFK imorrn.
Så nu vet ni det.
Han kommenterar OS-hockeyn för NBC.
• • •
– Vet du vilka Bruins påminner om? Penguins 2016.
Den som säger det är ingen annan än Joey Mac och han borde veta för han följde Penguins ingående det året – och ser varenda match med B’s nu.
Om de nu bara kunde trejda till sig en begåvad, festlig svensk – till exempel Lille Skutt Nyquist! – de närmaste veckorna vore allt bara kalas.
• • •
Ja, Mathias, Kung Kenta är verkligen – kung.
• • •
Det är oklart om jag nånsin sett så mycket Bruins-fans på Garden som ikväll.
Men såklart.
Det går ju bra nu – och förutsättningarna för att björnarna ska göra Di Caprio-slarvsylta av Rangers är, som sagt, utsökt goda.
Vi får se nu.
Håll barnen borta från tv:n.
Det kan bli otäckt…