Björnattack på Broadway, del 3

NY RANGERS – BOSTON 1-5 (Period 2)
• • •
Ja, herregud, nu ligger Rangers där och förblöder.

Ett kadaver.
Misshandlat, sönderrivet, tillintetgjort.
Och björnen från norr behöver inte ens anstränga sig, inte ryta eller vifta särskilt hårt med ramarna.
Den bara tar för sig av det försvarslösa bytet.
Hu, det är plågsamt att se.
• • •
När Henke släpper säsongens softie mellan benen på ett Bergeron-skott får jag en menande blick från mina norska vänner.
Det är, tycks de vilja ha sagt, inte bara deras gutt som har bakhalt.
Nänä, men fan, han orkar väl bara inte vara på tårna förgäves ännu en gång, karln.
• • •
Bill Camp, som spelade konstapeln i magnifika ”The Night of”, blir inzoomad i jumbon.
Det blir Bobby Baccala från Sopranos – alltså Steven Schirripa – också.
Kul – även om jag såg den sistnämnde på en bar i Tribeca så sent som för två veckor sedan och det är ju liksom lite coolare.
• • •
Det är ju ett rasande snyggt mål Tim Schaller gör när han dansar sig genom Rangers-zonen och stoppar upp pucken i nättaket.
Men samtidigt uppför sig Tony DeAngelo och den hutlöst usle Brendan Smith som Dupond och Dupont.
NHL:s sämsta backpar?
Måste vara.
Det slutar med att Henke blir utbytt.
Morsning och korsning och hallå.
Och hallå igen.
• • •
Nej, John J, det får vara nog med Florida ett tag nu.
Jag är Texas-bound imorrn.
• • •
Henke har hittills varit helt orubblig i föresatsen att förbli Ranger hela karriären, men när han tvingas vara med om det här, och inser att det kan fortsätta likadant hela jävla säsongen…well, nog vore det begripligt om han omprövade den hållningen och begärde att få följa Zuke och Nash och McDonagh och Grabner och de andra ut genom dörren.
• • •
Vi tar det en gång till:
Det är Hart-klass på Bergeron.
Vilken genialisk hockeyspelare.
• • •
Rasmus Dahlin på Garden nästa sässe, ihop med Lias Andersson, well, helt dum är ju inte den tanken.
• • •
20 minuter återstår av det här övergreppet.

Sen ska vi gå in och hälsa i Rangers omklädningsrum.
Det blir kul…