The House Always Wins

Jaha, nästa lamm till slaktbänken i den neonskimrande hägringen i Nevada-öknen.
Den här gången är det Edmonton som kommit till Strippen för att förlora.
De är inte först i historien, precis.
Människor har i alla tider åkt till Las Vegas och torskat och jag tror det är i det perspektivet man ska se Golden Knights magnifika hemmafacit.
De bor i en stad vars själv grundidé och förutsättning består i att besökare kommer, förlorar stort och åker hem igen – med glatt humör.
Det är hela poängen med Vegas.
Och naturligtvis finns de villkoren inbyggda också i det succéartade NHL-experimentet i T-Mobile Arena.
Jaja, gästande hockeylag kan ta en seger här och där – precis som vi som sitter vid rouletteborden och pokermaskinerna kan dra in en jackpot mellan varven.
Men i längden – oh man, huset vinner alltid!
Som Robert DeNiros kasinoboss Ace Rothstein säger i Scorseses mästerliga ”Casino”:
– The trick is to keep them coming back. The more they play, the more they lose. In the end, we get it all.
Sorry, Oilers.
You’re up…
• • •
Det var ljust ute när jag kom hem i natt – alltså i morse – och idag mår jag…well, let’s be honest:
Det är illa.
Väldigt illa.
Jag känner mig som Stu i ”The Hangover” när han slår upp ögonen på golvet i Caesar’s-sviten.
När det blev klart att Vegas NHL var på väg till Vegas förstod jag att det skulle komma såna matchdagar och yeah, here we are.
Livet, blir man påmind om att HC Andersen en gång konstaterade, är inte så enkelt som nykteristerna tror.
Och ni får helt enkelt stå ut med att bloggaren inte har riktigt samma svikt i steget som vanligt.
• • •
När jag tre och en halv timme innan matchstart passerar den omsusade plazan utanför T-dojan ser det ut som att Holland ska spela fotbollslandskamp.
Det är alldeles fullsmockat med orange tröjor på bänkar och uteserveringar och kring souvenirstånden.
Fast det står inte Gullit, Van Basten och Bergkamp på ryggarna.
Det står McDavid, Nugent-Hopkins och Messier.
Yes sir, även Oilers-fansen har invaderat Vegas.
Säger ju det.
Varenda jädra match här är en mäktig happening.
• • •
Gotta say though:
Jag betalar gärna den här sortens nota när det är så vansinnigt kul som det var i natt
Värt lite illamående, huvudvärk, yrsel, hjärtklappning och ångest – lätt.
Framförallt var den nyckfulla och svårflirtade Fru Fortuna en underbar Valentine’s-date.
När yours truly Biff och The CEO of Everything Sibner attackerade en av Wheel of Fortune-maskinerna – den nya 3D-varianten; svårt beroendeframkallande – på Mandalay Bay med dånande ramsor om Rydaholm och Peo Carlsson rasslade det in dolares.
Oförglömligt.
• • •
Det är nu inte bara för att traditioner och logik säger att Vegas-besökare alltid blir blåsta som jag tror Edmonton får bita i blålinjen ikväll.
De är ju dåliga också, har fyra raka förluster i rumpan och kommer missa playoff så det visslar om det.
Märkligt.
Jag trodde de skulle bli Det Nya Svarta i år och gå hela vägen till Stanley Cup-final.
Fjolårets slutliga genombrott och det faktum att världens största hockeyartist återfinns i truppen talade för det, tyckte jag.
Men de glömde bort att man alltid måste slita som ett as i världens bästa hockeyliga och här är vi nu.
• • •
Att döma av mail som ramlar in från norra Sverige gjorde onsdagens rapporter om Norrans Lili & Susie – alltså Savonen och Marklund – avtryck.
”Du är hjälte här på redaktionen idag”, skriver till exempel en av deras kollegor.
Ha!
• • •
Ikväll händer det.
Wild Bill Karlsson spränger 30-målsbarriären.
Det känns som en ära att få vara med om.
• • •
Arvika-Anton var med under nattens gryningsräd och mycket riktigt ser även han ut som en klick härsket smör när han glider in på pressläktaren.
Det händer så lätt här i Djävulens egen stad.
• • •
Derbyt i New York slutar, som jag förstår saken, ”bara” 3-0 till Islanders för att Lundqvist vägrar gå med på att rebuild och tankning pågår.
• • •
Igår kväll fick jag äntligen se en glimt av OS.
Tre Kronors match mot Norge rullade på en liten tv-skärm i den stora baren på Encore nån gång efter midnatt.
En något udda känsla att sitta just där och titta.
”Undrar om Staffan Kronwall reflekterar över att han just nu blir inzoomad på en tv-skärm i en stökig bar i Las Vegas”, var en tanke som inte ville lämna mig.
• • •
Erik Haula har fått ordning på dadlarna och spelar ikväll.
Bra det.
• • •
Men vad menar Commendatore Grönborg med att inte spela Rasmus Dahlin?
För i helvete – in med hela turneringens största attraktion på isen!
• • •
Innan första nedsläpp ikväll blir det en tyst stund för offren för den monstruösa massakern i Florida igår.
Nödvändigt – men djupt obehagligt.
Här har de alldeles för färska minnen av hur masskjutningar sliter sönder världen och såren öppnas igen varje gång ännu en dåre tar sig rätten att ha ihjäl sina medmänniskor på det där, tyvärr, genuint amerikanska sättet.
• • •
Det ska bli intressant att se vad den gode Pierre-Edouard Bellemare är i för slag idag.
När jag och The CEO kom ut Mandalay Bays kasino efter vår grandiosa Valentine-middag på Stripsteak gick vi rakt in i den gode fransmannen och hans svenska hustru.
Mitt tips:
Han gör sitt livs match.
Fransoser vet hur man kombinerar arbete och njutning.
• • •
Jag har pressläktarplats precis nedanför tv-hytterna och där inne är det nån som en timme före puckdrop som helt ogenerat släpper en brakskit.
Något otippat.
• • •
Det kryllar av scouter i Vegas just nu – de är väl inte dumma heller… – men bara en klubb har två representanter på den här matchen.
New York Islanders.

Letestu och/eller Maroon är Brooklyn-bound, tror jag vi kan slå fast.
• • •
Connor ändå.
McJesus.
Även om hans lag nu suger kamelsvans är det alltid, alltid en upplevelse att se honom spela hockey.
Så det här är ändå en match att se fram emot.
• • •
Nej, den Jonathan Bernier ni också ser på det där sittplatsschemat är inte målvakten och Nelson Mandela-supportern.
Journal de Montreal har en trevlig hockeyskribent som heter likadant – och kommit hit några innan Habs första, historiska besöka i T-dojan på lördag.
• • •
Tranbärsjuice ska man akta sig för, vill jag ha sagt.
• • •
Apropå sittplatsschemat är det roligt att The CEO of Everything kallas Sibnet på det.

Låter som namnet på ett tech-företag i en science fiction-film med Arnold Schwarzenegger.
• • •
Detroit Red Wings har fan inte slagit Tampa sedan Smokey Robinson spelade in sin första singel på West Grand Avenue.
• • •
Nu kommer förhörsledare Savonen från Norran fram och enligt gamla traditioner ställer han ett helt koppel frågor.
En lyder:
– Ska du med och ta en bärs när vi är klara ikväll?
Över min döda kropp!
Aldrig mer!
• • •
Milan Lucic, känns inte det som en man man inte kan släppa loss på Strippen hur som helst?
Risken finns att han gör sitt livs risigaste match här – och det skulle ju inte säga lite.
• • •
Javisst, den här groteska volymen i PA:t…den uppskattar man särskilt mycket såna här dagar.
Inte.
• • •
Det här är för övrigt sista matchen Norrans Lili & Susie ser under sitt Sin City-besök, så nu är det dags för Prins Oscar att ladda bössan med torrt krut och hjälpa dem med några rubriker.
• • •
Nå, titta – på något sätt blev det ett hyggligt långt intro i alla fall.
Nu är det färdigt och ridån kan gå upp.
Dags för ny, blixtrande hockeyshow på Strippen.
Enjoy!