The House Always Wins, del 3

VEGAS – EDMONTON 3-0 (Period 2)
• • •
Wild Bill Karlsson från Märsta gör det!
Han kommer störtande över isen som en sommar-yster svala, skär tvärt in framför Talbot och prickar in 30:e målet för säsongen.
Det är ingenting annat än makalöst.
• • •
Oilers påminner mest om gambler vid ett craps-bord som blivit kallt.
De satsar och satsar men har ingen lycka alls.
Synd om dem.
Det finns nästan inget tråkigare än när temperaturen sjunker i kasinot/på isen på det sättet.
• • •
Har inga handfasta bevis, men det känns som de har väldigt många fler reklampauser i T-dojan än i andra hallar.
Blir väl så när man har hetaste produkten i stan
• • •
– Vi ses på andra sidan, säger Arvika-Anton gåtfullt när jag träffar honom i pressloungen i pausen.
Ska vi dö?
• • •
Det är ju fel, men jag erkänner – jag knyter en näve på pressläktaren när Wild Bill spränger 30-barriären.
Det var ju för att få se det – och för att äta stekar med The CEO – jag åkte hit.
• • •
Men vi ses inte alls på någon annan sida, jag och Arvika.
Mitt i mittperioden kommer han bort till mig med en syltmunk (!) han hittat i pressloungen.
Vilken hjälte.
• • •
”Ta det lugnt, vi har trippla medaljchanser nu på morgonen”, hälsar redaktör Hagman hemifrån redaktionen.
Likafullt ska jag nu hamra ihop några referat om Bäckis och Burra och Vigge Hedman och Gabby Gabby Hey Gaborik.