Klockan slår på Broadway, del 5 – The End

NY RANGERS – TORONTO 0-4 (Slut)
• • •
Jaha, nu blev det så här sent igen.
Sorry, men det var en del som skulle skrivas – inte minst om Flipper Forsberg.
Naturligtvis gjorde han succé direkt i sin comeback, stod för mål och assist och såg överhuvudtaget för jävla fin ut ihop med Johansen och hackspetten som aldrig hackar i galen stubbe.
– Komma ikapp William Karlsson? He he, mja, det blir svårt, han har haft en helt otrolig säsong. Men det är klart, jag får väl försöka, säger han när jag tar upp nuvarande ettan i svenskarnas målliga.
Och det hörs på honom att han jodå, det är 33 matcher kvar, så det ska ändå inte vara helt omöjligt…
• • •
Inne hos Leafs är det ett liv och ett kiv, för de är ute på papparesa så det rasar in ett helt gäng grånande farbröder – plus Micke Nylander! – och sjunger och jublar och står i.
Själv försöker jag under tiden prata med Andreas Borgman, som har sin morbror med sig, för första gången och det visar sig vara angenämt.
Han är charmig och vältalig och berättar om hur det känns att för första gången vara med i den eviga maraton en grundserie i NHL utgör.
– Det känns som att det bara är lite kvar nu, men egentligen är det nästan som en hel säsong hemma, typ 30 matcher. Rätt speciellt, och samtidigt har det på något vis gått fort.
Jag upplever det precis likadant.
• • •
Överhuvudtaget kändes Predators skräckinjagande bra med alla sina ordinarie spelare på isen för första gången på hela säsongen.
Hur ska någon kunna komma åt dem när de har Johansen, Bonino, Turris och Sissons (plus Fisher, om det skulle behövas!) down the middle, snipers som Filip och Hackspetten och Fiala och Järnkrok, otroliga Big Four på backsidan och en Pekka Rinne som fortfarande kan göra såna omöjliga kanonmatcher?
Beats me.
• • •
Ja, klockan slog på Broadway – och jag är rädd att tiden gick ut för Rangers.
Igen:
När varningen i fredags får ett sånt här ynkligt svar är det helt enkelt dags att riva ner och bränna upp – och börja bygga nytt mitt i steget.
Väldigt ledsamt för Henke, att ge upp en säsong strider såklart mot instinkten i varje fiber i hans lekamen, men drömmen behöver inte vara krossad bara för att det blir en firesale.
Sköts allt på rätt sätt kan GM Gorton ha en contender på benen redan 2020.
• • •
Natti natti, vänner.
Next up:
Finske Per i Newark på lördag kväll.
Vi hörs då.