Late Night in Korresoffan, del 2

Alright then.
Nu har jag haft Ondskan Ekeliw i öronen i två timmar och tillsammans med denne älskvärde Örby-nörd rett ut vad som kommer att hända och inte hända med de 31 NHL-trupperna de närmsta dygnen.
Nu är jag redo för live-tagning i soffan och faktiskt – jag tror det här är första gången nånsin vi inleder en korresoffan-blogg så sent.
Hoppas alla som – inte helt grundlöst… – genom åren knorrat om alltför stort östfokus är vakna och kan vara med.
• • •
Det blev konflikt under kvällens podcast-inspelning.
Eller – Baloo och Mowgli visade sig i alla fall ha diametralt motsatta uppfattningar i en central fråga.
Ekeliw anser att det är viktigare att ha ett bra, talangfullt lag under lång tid, ett som alltid går långt i slutspelet men inte nödvändigtvis tar några titlar – än att vinna två-tre Stanley Cup under en kort storhetstid och sedan tvingas igenom några skitår i botten av tabellen.
Jag tycker precis tvärtom.
Det går ut på att vinna Stanley Cup – ingenting annat – och att göra det några gånger är värt allting.
Basta!
• • •
John J, vad i helsike – har du inte läst Wild Bill-artikeln?
8000 tecken right up your alley, ju!
• • •
Ja, det var ju trist att det gick som det gick för Tre Kronor borta i Sydkorea.
Det kändes som att hockeyturneringen inte hann mycket mer än börja innan den var över för Commendatore Grönborg & co.
Now, jag har sett extremt lite av Sveriges matcher – bara några glimtar på en bar-tv på Encore i Las Vegas och just i det ögonblicket var min omdömesförmåga aningen begränsad, om man uttrycker det på det viset – så jag ska egentligen inte uttala mig alls, men det känns rent allmänt väldigt konstigt att de använde en av världens största backtalanger som något slags komplement – för att han, som alla andra moderna backar, tar lite risker ibland.
De är milt uttryckt försiktiga generaler, Commendatore och Poppe och Garpen.
• • •
Det var när Mowgli och jag – numer kallad ”Lajen”; ni kommer förstå varför om ni lyssnar på avsnittet Örby-gossen snart lägger ut – försökte analysera Erik Karlsson-situationen den där ideologiska trätan utbröt.
Jag hävdar bestämt att alla contenders borde vara beredda att ge upp nästan vad, och hur mycket, som helst för att få använda honom under två cup-runs på nuvarande kontraktet.
Troligast är dock att han blir trejdad först till sommaren – och då till Vegas, som har allt lönetaksutrymme i världen.
Jag fick inte med det i intervjun, men Wild Bill skulle älska att få sin namne från Landsbro som lagkamrat.
– Ja, då får ju jag sätta ett W framför Karlsson på ryggen. Det är snyggare än bara Karlsson, förklarade han.
Ett argument så gott som något!
• • •
Usch, Reverend Billy Graham – den mest amerikanska av alla amerikaner som nånsin funnits, i princip – dog idag.
Det gillar jag inte.
Om han kan dö, då är risken stor att vi alla kan det…
• • •
Har haft matchen i United Center på i bakgrunden hela kvällen och för att vara helt ointressant verkar den rätt okej.
• • •
En annan detalj jag inte fick med i artikeln – den blev lång som det var, som artiklar i intressanta ämnen tenderar att bli – var att Wild Bill suckade rätt tungt i solskenet när OS kom på tal.
– Det är dålig tajming att göra 30 mål ett år när NHL bestämmer sig för att inte delta i OS. Fan, jag hade ju haft chansen att få vara med, menade han.
Helt sant.
Men han kommer bara vara 29 när de släpper pucken i Beijing och är garanterat en av våra två toppcentrar då.
• • •
Det vanskliga med att spela in poddar som den ikväll är att de riskerar att bli inaktuella illa kvickt.
Den här tiden på året, liksom när fönstret öppnas till sommaren, kan det smälla när som helst.
Som den där junieftermiddagen när vi inom en och samma halvtimme fick veta att Habs trejdat Subban till Nashville mot Weber, att Devils bytt Adam Larsson mot Taylor Hall och att Steven Stamkos signat nytt jättekontrakt med Bolts.
Då hade vi just spelat in ett nytt avsnitt och jag låg vid en underbar pool i Palm Springs och läste en John Coltrane-biografi – och så ringde en våldsamt febrig Ekeliw, varefter jag, med badtofflorna klapprande i betongen, fick rusa upp till rummet för att spela in ett tillägg.
Fast det är den sortens blockbusters som gör livet värt att leva, så please – mer sånt!
• • •
Ducks-Stars…det är en tänkbar Western Conference Final, det.
Så nu tar vi och fokuserar på första perioden i Honda Center.
Sen vill jag dock höra ”Världens Bästa Karlsson” och zappar, tror jag, över till fajten i T-dojan.
Häng med, kära nattugglor.