Bad Moon Rising

Nu känns det så där igen.
Något olycksbådande skälver i den bistra vinden som viner längs Manhattans gator och avenyer.
Något illavarslande.
Något hotfullt och obehagligt och skrämmande.
Det går liksom att ana att något hemskt kan hända ikväll.
Som att…ja, en obarmhärtig flock pingviner kommer massakrera ett hjälplöst, redan svårt sårat byte.
Ben lär knäckas, blod flyta och livsgnistor släckas.
Någon naiv skogsmulle får kanske för sig att de de små fågeldjuren från västra Pennsylvania – en särskild rovdjursvariant av pingvinsläktet – och deras alfahannar till ledare, kända under särskilda artnamn som Crosby och Malkin och Kessel, kommer visa det blårödvita villebrådet från Manhattan lite nåd.
Men varför det?
Dels jagar de förstaplatsen i Metropolitan-divisionen och dels har de här en unik chans att verkligen få förnedra en avskydd gammal rival – bakom fiendens linjer, dessutom.
Så ingen ska göra sig några illusioner.
En bad moon är på väg upp över New York ikväll
• • •
Eftersom jag i vanlig ordning skulle sitta uppe och skriva halva natten fick The CEO of Everything slagga i sovrummet igår kväll.
Men han råkade hitta Bettman-biografin ”The Instigator: How Gary Bettman Remade the NHL and Changed the Game Forever” i bokhyllan och sedan gick det tydligen inte alls att sova.
Framåt två kom han tvärtom ut i vardagsrummet och febrade.
– Jag kan bara inte lägga ifrån mig boken, men det är så härligt att höra dig rumstera om här ute…det känns som när man var liten och låg i sängen kvällen före julafton och hörde mamma skramla med kastrullerna ute i köket.
That’s me folks.
De yngre hockeynördarnas mamma.
• • •
För att omformulera bluddrandet i inledningen i något mer begripliga termer:
Det är nästan otäckt att tänka på vad ett motiverat Pittsburgh Penguins kan komma att göra mot ett New York Rangers utan tillräckligt mycket skills, utan självförtroende och utan särskilt mycket att spela för.
Jag tror det blir som i Amalie Arena – när Lightning avlossade 17 skott mot mål i minuten, eller hur det var.
Fast ännu värre.
Pens är ju inte bara så oerhört mycket bättre än den Blueshirts-spillra som blivit kvar sen majbrasan vid trade deadline.
De vill verkligen vinna också – av flera skäl.
Jag säger det redan nu:
Ojvoj.
• • •
När jag själv såsmåningom landade i korresoffan tänkte jag att jag skulle varva ner med ett nytt avsnitt av lysande Hulu-serien ”The Looming Tower”.
Det var så spännande att jag utan att tänka mig för började bita i snusdoselocket – ja, skratta om ni vill – och pang:
Plötsligt var protesen i vänster framtand, den jag äntligen fick ipluggad av bästa tandläkare Malin i somras, sönderbruten.
Så nu ser jag åter ut som en blandning av Sean Couturier och Barbapappa.
Rätt åt mig.
Är man så korkad ska man lida.
• • •
Enligt en kommentator som numer är en av ytterligt få svartlistade i spåret – eftersom han bara gnällde och kom med förryckta anklagelser – har Malkin inte fått tillräckligt mycket uppmärksamhet i bloggen för att jag ”hatar” den ryska superstjärnan.
Suck – och suck igen.
Jag hatar ingen – mer än möjligen massmördare, nazister och Phil Leotardo i ”Sopranos” – och allra minst Geno från Uralbergen.
När han är på humör finns det knappt någon större hockeyattraktion – och sedan någon månad tillbaka är han ju verkligen det.
På humör.
Han kommer, gissar jag, ha en mycket central roll i nattens blodbad.
• • •
Mediaentrén här på Garden är inte bara mediaentré utan också personaldito och idag kommer jag ungefär samtidigt som merparten av de som ska stämpla in för tjänstgöring – i kiosker, matstånd, barer, loger, publikentréer och what not – och det är verkligen frapperande att se vilken oändlig ström av anställda det handlar om.
Varje gång det arrangeras ett evenemang i den ärevördiga gamla arenan på sjunde avenyn – och det är i praktiken varje kväll, det – krävs hjälp av tusentals för att verksamheten alls ska kunna bedrivas.
Jag finner detta fascinerande.
Likaså att det alltid är personal här – dygnet runt.
The woooorld’s most famous arena never sleeps, liksom.
• • •
Man skulle vilja vara fluga på väggen när Crosby och och hans kompisar studerar Rangers backuppställning i omklädningsrummet.
– Staal känner vi och han Skjei har varit med ett tag. Men Gilmour, Pionk, O’Gara och Sproul….vilka är det?
Ja, man kan undra.
• • •
Andreas Johnson – Årets svensk i AHL, enligt Ondskan Ekeliw – begår alltså NHL-debut med Leafs mot Stars ikväll.
Jag räknar att Idsint, tokih och Chall rapporterar frekvent om hur det går för grabben.
• • •
Bara några få av anställda jag har med mig upp i hissen genom Gardens inre stannar på våning tre.
Där, på ett våningsplan under läktarvalven, utan fönster ut mot gatan, finns arenans verkstad, snickeri, måleri och förråd.
Jag har länge haft fantasier om vilka säregna karaktärer som rör sig där och tror att man kan hitta en gammal vaktmästare som den Bruce Willis stöter på bakom kulisserna på Dulles-flygplatsen i DC i ”Die Hard 2”, en sån som jobbat där i ett halvt sekel och inte varit utanför hallen sedan Nixon var president.
Det här har jag utgjutit mig om tidigare, känns det som, men ändå – kittlande, inte sant?
Jag skulle kunna leva mitt liv så…
• • •
Senare ikväll avlägger det 30:e och sista NHL-laget sitt jungfrubesök i T-Dojan i Las Vegas.
New Jersey Devils.
Man kan undra hur det ska gå.
De spelade i Nashville i lördags och flög därefter direkt till Nevada och har sedan legat där ute och väntat.
Inget helt lyckat upplägg, kan vän av ordning tycka…
Hoppas nu bara ingen lurat ut unge Bratten på några dumheter!
• • •
Det borde man förstått.
Den gränslöst passionerade Bengan Hörnqvist ger allt redan när pingvinerna värmer upp med two-touch-fotboll.
Jag råkar komma knallande just som han slår en klack av just den eleganta sort det anstår en djurgårdare – han har rentav lite Kim Källström-feeling i bollträffen – och ropar ”Snyggt, Bengan”.
Men han är som sagt redan i game mood och springer fram och dunkar mig i axeln och skriker ”Kom igen nu, Bjurre!”.
Obetalbart!
• • •
The CEO ikväll?
Han har en ny gruppresa att ta hand om och sitter med dess deltagare på vanlig läktarplats.
Hoppas han sa åt dem att ta med passaporte, så de får köpa bira.
• • •
Dallas och Anaheim…dom har jag börjat oroa mig för på allvar nu.
• • •
Det är dags.
Vargarna ylar och de lättskrämda låser dörrarna.
För nu stiger den över himlavalvet – the bad moon.
Rangers kan be om nåd, men kommer inte få någon.