Honky Tonk Hockey Show, del 2

NASHVILLE – DALLAS 0-0 (Period 1)
• • •
Mja. Nja. Nä.
Vi får glimtar av storhet och drama och sån där besinningslös intensitet som exempelvis Bolts och Flyers kramade ur varann i söndags.
Men ännu svänger den tänkta kanonmatchen inte på kontinuerlig basis som Dwight Yoakams ”Honky Tonk Man” direkt.
Preds har dock haft för vana att starta lite beige de senaste veckorna – vändningar har blivit en särskild sorts specialitet – och ännu finns det tid för den här stuvningen att börja koka.
Ett mål bara, åt endera hållet – sen smäller det.
• • •
Coach Lavy är inte dummare än att han låter ex-pensionären Fishers kedja starta matchen och såklart – jublet under line-up får det att rista i hela ladan.
• • •
Det är inget fel på hon som sjunger nationalsången ikväll heller, men hon är ju inte Faith Hill eller Tim McGraw.
Vilken upphetsande grej det där var under playoff, surret om vilken av countryns superstars som skulle kliva ut på isen inför matcherna.
Jag hoppades in i det längsta på Dolly – och kräver att hon får den äran i vår istället.
• • •
Just ja, Radulov spelade ju här i Nashville – innan det blev sånt off ice-strul att han till slut stack hem till Ryssland.
Preds-fansen har inte glömt och buar varje gång han rör pucken.
• • •
Amish-skägget från Tammerfors är så het att han skulle få vedeldad bastu hemma i de blåvita skogarna att likna en igloo.
Han gör både 36:e och 37:e målet – mot Henke på Garden – och går därmed om självaste William Karlsson i målligan.
Wild Bill, ladda bössan – det här kan ju inte få hända!
• • •
Slutspelet har redan börjat i Smashville.
Precis efter första nedsläpp plaskar i alla fall en fet catfish isen.
• • •
Jisses, Devils har en field day med Montreal.
Vad pysslar Juliens pojkar med?
• • •
David Poile zoomas i en reklampaus in i jumbon får en rungande standing ovation för sina 1320 segrar som general manager.
Jag kan inte minnas att jag nånsin sett en GM bli bejublad på det viset.
• • •
När Mattias Janmark blir utvisad säger Bridgestone-speakern att ”Mattias Jarnkrok” får två för tripping.
Hm.
• • •
Precis innan matchstart börjar jag fundera på om jag ska hinna till loungen och hämta en kaffe – men just då kommer The CEO med en kopp åt mig.
Vilken hjälte.
Det är så jag får lust att konvertera till Smålandismen – men tror jag väntar till på tossda!
• • •
De har en studioman i Smashville-sändningarna som ser ut precis som Sportbladets administrative redaktionschef, Jan ”Flash” Johansson.
Så den studiomannen är det svårt att inte börja gilla direkt på uppstuds.
• • •
Apropå ”ser ut som” krävs det på sina håll att vi måste få en bild på Professor Hugosson och Ryan Ellis ihop.
De är lika svåra att skilja åt som hårt besprutade frukter i en apelsinodling i Florida.
• • •
Kari Lehtonen är bättre än sitt rykte.
Han briljerade i den ena av matcherna jag såg i Big D för några veckor sedan – och det gör han ikväll också.
Foträddningen på Ryan Johansens stora chans håller Pekka Pinne-klass.
• • •
Arvika-Antons pressläktarstol gapar tom i en halv period – men precis när papa Biff börjar bli orolig kliver han in och slår läger som en campare som kommit till Gotland för att stanna hela sommaren (att man kan hålla på och joxa så mycket med väskor och datorer och sladdar och skit…otroligt!).
Och kolla – visst ser ena handen ut som att den sitter på Obelisk i Asterix-böckerna.

• • •
Ni vet Jarkko – också känd som Teemu S….han är inte glad över att jag lämnat New York just idag.
Förslag på hur han ska återgäldas mottages tacksamt…
• • •
En korv på det här, det tror jag på.