Last Call From Nashville, del 3

NASHVILLE – NEW JERSEY 1-2 (Period 2)
• • •
Men titta här nu då.
Devils är ettriga som satan (ja, de heter ju Jävlar…) och tänker tydligen klippa av Predators famösa segersvit.
De är förvisso våldsamt tillbakatryckta mellan varven, men försvarar sig med föredömlig desperation och har en storspelande Kincaid i kassen – och sticker de helt retligt upp i rätt läge och skaffar sig ledning.
Nu får världens bästa lag visa karaktär och beslutsamhet och jeflaranamma om det här ska bli en lycklig lördagkväll på Broadway.
• • •
Smålänningen Sibner tycker att köttet i nån stuvning han äter i pausen är mört.
Då säger han:
– Oj, vad mööt det här var.
• • •
Det är mycket klokt av Devils att inte ta några utvisningar, för det känns tydligt:
Får Preds ett PP kommer det smälla på momangen.
Skriver jag – och just då får Miles Woods, något tveksamt, två för tripping och inte alls:
Det händer inget annat än att PK också åker ut.
Hm.
• • •
Man kan undra hur de skulle låta om smålänningarna fiskade mört – och sen tyckte att den också smakade mört.
• • •
Garpen har en tes:
– Predators kanske skrattade för mycket på värmningen i morse.
Ja, man ska ändå vara arg när man spelar hockey.
Inte glad.
• • •
Arvika-Anton äter en kaka.
Så ni vet.
• • •
Gosh, i en reklampaus pumpar DJ:n på med Elvis ”Devil in Disguise” och så zoomar de in en tjej New Jersey-tröja – och plötsligt dyker det upp en Preds-maskot och sprutar nåt slags gegga över henne.
Hon ser inte helt nöjd ut…
• • •
Hek, kolla genom spåret från tidigare ikväll och se hur många gratulationer du fått av dina fellow kommentatorer!
• • •
Nu ska jag sitta och fixa med lite fotografier, för ni vet vad vi spar till sist under såna här tripper:
Bild speciale!