The Mowgli & Baloo Roadtrip 2018, del 2

DETROIT – PHILADELPHIA 0-0 (Period 1)
• • •
So far – inte mycket att rapportera från pizzakartongen på Woodward Avenue.
Wings spenderar mest tid i anfallszonen och leder skotten men kan inte påstås skapa särskilt många farligheter och det är enligt the local gospel det som varit problemet hela säsongen – de kan inte längre göra mål.
Flyers, å sin sida spelar, so far stabil bortahockey men när de väl orkestrerar några anfall ser man tydligt.
De är så mycket bättre organiserade, har så mycket mer självförtroende, kommer till avslut med så mycket mer pondus och killer-instinkt.
Tvåan på kupongen känns i nuläget given.
• • •
Det är rent sjukt hur man ser matcherna från den här pressläktaren.
Rakt uppifrån, verkligen – som vore man en talgoxe.
• • •
Han imponerar på oss, Lindblom från Gävle.
Framförallt för att han är så grym på små ytor och så stark med pucken och så svår att handskas med utefter sargerna.
Applåder från plats 80 och 81 i pressläktargondolen.
• • •
De tio raka förlusterna har inte helt oväntat tagit sin tribut på intresset i Hockeytown.
Åtskilliga av de Globen-röda stolarna gapar tomma.
Arenan är emellertid byggd så att de som är här ändå låter väldigt mycket, så det gör liksom inte så mycket.
• • •
Petr Mrazek är uppenbarligen populär i Detroit och föräras fina ovationer under en jumbotronhyllning Wings passar på att avfyra i en reklampaus.
• • •
Man ah, några små fina ”looks” kan man väl ändå säga att Zäta och Lille Skutt haft.
• • •
Så flott och extravagant och modernt och raffigt allting är här lyckas jag ändå få en sticka i fingret när jag sätter ner handen i pressläktarbänken.
På nåt sätt ska det alltid jävlas…
• • •
Det ser nästan lite trivsamt ut när Zäta och Häggen står och språkar på isen efter en avblåsning.
• • •
Karen Newman sjunger nationalsången så fint.
Härligt att se att åtminstone något är bestående även i ett Motown i förvandling.
• • •
Pontus Åberg vet i vilka matcher det är viktigt att göra mål…
• • •
Ondskan har inte ramlat ner från läktaren, inte spillt ut kaffe över några datorer och inte råkat ta snubbelben på Detroit Free Press beatreportrar.
På det sättet får roadtrippens första period betraktas som en succé.
Men på ett annat är den en flopp.
Vi vill ha många kommentarer när vi är ute och åker, ju.
Kom igen nu, pojkar och flickor och ladies och gentlemen!