Super Sunday i Jersey

Först Vasaloppet, sedan Oscar-gala – och däremellan bloggfest i The Rock, där New Jersey Devils tar emot fellow de gyllene riddarna från Las Vegas Boulevard.
Super Tuesday kommer tidigt i år – på en söndag.
Kul, va?
Nå, det började rätt dåligt eftersom en norrman åter var snabbast i fädrens spår, men kommer sluta utmärkt eftersom ”The Shape of Water” och ”Three Billboards Outside Ebbing, Missouri” rimligen tar storslam på Dolby Theatre senare ikväll – och nu, under mellanakten, har vi all anledning att hoppas på förstklassig underhållning.
Det är ju de facto säsongens två stora sensationer – lagen som skulle bo i tabellens källare från start till mål men skrällt sig till playoff-positioner, contender-status och i ena fallet till och med tillfällig serieledning – som går i strid för allra första gången.
Och inte bara det.
Bägge kontrahenterna spelar kvick, explosiv, tekniskt driven hockey.
Så yeah.
I väntan på att de rullar ut röda mattan på Hollywood Boulevard torde vi ha ett par timmars förstklassig förlustelse – med skridskor på – att ägna oss åt.
• • •
Trots allt exalterande på dagens program måste jag förvarna om att det är en biff på rätt kinkigt humör som sitter här i Springsteen-land och hamrar på intro.
Hittills har detta nämligen varit one of those days – en sån när allt litet skit behagar jävlas.
Först insåg jag att jag tappat borta ett presskort jag verkligen behöver framöver och letade så länge, och så ursinnigt, i lägenheten att det blev sen avfärd hit – och därför glömde jag i stressen att sätta på mig livrem.
Har ni hört?
Det kan han inte ha hänt på 30 år att jag gått ut utan bälte, men här sitter jag, som nån jävla trapetskonstnär.
Inte hann jag äta heller och sen fastnade jag i köer med en Uber-chaffis som hade ägg under gaspedalen och inte hittade och givetvis – när jag kom fram och skulle knyta en sko gick skosnöret av.
Var snälla, annars kommer jag explodera av vrede…
• • •
De har skrällt som ingen annan i amerikanska proffsidrottens historia, men faktum är att våra vänner från Strippen kommer åkande över kontinenten med tre raka försluter under bältet (den som hade ett sånt ändå…)
Japp, de har torskat samtliga matcher sedan trade deadline för en knapp vecka sedan – inklusive mot Ottawa i fredags – och jag befarar ju att det inte alls är någon tillfällighet.
GM George McPhee hade en perfekt grupp med unik kemi – sprungen ur kollektiv revanschlystand – och en bultande vi-mot-resten-av-världen-attityd.
Den fanns det inga som helst skäl att fucka med, särskilt inte som spelarna åstadkommit så oerhört mycket mer än någon hade föreställt sig.
Men uh-uh, klåfingriga GMGM kunder inte låta bli späda ut The Golden Misfits-konceptet med en Tatar och en Reaves och lagom till spurten mot playoff är det en megaskräll med rubbad balans som vinglar ut i okänd terräng.
Jag hoppas jag har fel, jag hoppas de snabbt hittar sin surrealistiska groove igen, men det gör mig snudd på ursinnig att jag ens behöver fundera i den här banorna.
Allt var ju så bra…
• • •
När jag nu lyckats glömma bälte kan vi förstås vara helt förvissade om att byxknappen kommer hoppa ur också.
Sen blir jag, bokstavligen, tagen med byxorna nere när jag står och intervjuar Wild Bill i Vegas omklädningsrum efteråt…
• • •
Framförallt är det, tycker jag, Ryan Reaves som inte har i Knights-gruppen att göra.
De behöver en sån råbarkad bråkmakare som de behöver en venerisk sjukdom.
Såg ni första matchen han spelade, mot Kings? Han drog på sig utvisning på utvisning i helt fel lägen och förstörde alltihop.
Om han ställer till med samma skit ikväll blir jag lika förvånad som jag blev över att solen gick upp i morse.
• • •
Det är alltså så att Taylor Hall nu har en poäng-streak a 24 matcher.
24!
Oerhört, det.
Men i den här bloggen har vi länge hävdat att han är Hart Trophy-värdig i år.
• • •
Om det här var för några decennier sedan hade man kunnat skildra det som en uppgörelse mellan USA:s två gambling-mekkan.
Nu finns det casinon överallt – det ena sämre än det andra – men då var var det bara i Vegas och i Atlantic City amerikaner fick spela om pengar.
Men den sortens fajt hade riddarna från Nevada vunnit på walk-over.
Att jämföra den ruttnande boardwalk-hålan här i Jersey med Vegas är som att jämföra Furuviksparken utanför Gävle med Disneyland.
• • •
Vi mutas med bobbleheads föreställande Brian Boyle i pressrummet idag, visar det sig.
Now, jag älskar bobbleheads och tycker som alla andra oerhört mycket om Boyler, men…nä, sorry. Han platsar inte riktigt intill Joey Ramone, Debbie Harry, Betty Boop, Elvis, Charlie Watts, Frank Sinatra, Vito Corleone, Iggy, Jax från ”Sons of Anarchy och Al Pacino – för att nu nämna några av mina små roommates.
Så är det nån som vill ha en Brian – hojta!
• • •
Han nådde 35 redan häromdagen.
Innan sässen är över kommer Wild Bill – ni vet, största svenska sensationen i NHL-historien – spränga sig genom 40-vallen också, jag bara vet det.
Ett mål kommer här ikväll.
• • •
Det roar mig väldigt att Rangers vägrar följa manus och åker över kontinenten och fullbordar en västkanadensisk sweep, varefter de plötsligt har tre poäng upp till strecket och är med i racet igen.
Det roar dem själva också, framgick det när jag sent omsider fick tag i Mika igår natt (han vill prata först när han klivit på planet och från centrala Edmonton till flygplatsen är det tydligen långt….).
– Vi känner att vi inget har att förlora och samtidigt har vi fått vittring nu. Vi har absolut inte gett upp, utan blickar uppåt, sa han och fortsatte:
– Jag tycker det påminner om året i Ottawa när vi hade 15 poäng upp och var avskrivna, men så kom Hamburglar in och stod på huvudet och så gick vi till slutspel i sista omgången i alla fall.
Den storyn – om resterna som blev över när Rangers skickat iväg Nash och Garbner och McDonagh och Miller och Holden tog sig till slutspel – vore nåt för historieböckerna.
• • •
Jo, det står fortfarande ”Finland Media” på min The Rock-ackreditering.
Jag tänkte säga nåt kul om det idag också, men kom inte på något.
• • •
Fan, det hade kunnat bli Oscar Night redan ett par timmar i förväg här i The Rock.
Men som jag förstår är Oscar Lindberg tyvärr skadad.
Skit, det.
• • •
Lite historia skrivs nu, för först med den här matchen har Vegas Golden Knights mött alla 30 motståndare i ligan.
Jo, detta är första gången dessa lag går i clinch, Devils gör inte sitt jungfrubesök i T-dojan förrän nästa vecka.
Så jag ber att få kamma mustaschen.
• • •
Apropå skadade svenskar är Mojo Johansson fortfarande borta på grund av den hjärnskakning Brad Marchand orsakade honom med sin satans armbåge strax innan All Star-uppehållet – och ingen vet när han kommer tillbaka.
Det är ju för jävligt.
• • •
Devils-fansen håller med Bjuppe. Det är flera stycken som, under matchvärmningen, håller upp hemmagjorda skyltar där det står ”Hall for Hart”.
• • •
Att döma av Svenska Fans-Vibergs inte direkt glödande recensioner på twitter går det sådär för Johnny O i debuten med Flyers.
Ojvoj.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill ändra ”Bjuppe” till ”Djupe”.
Den djupe Bjuppe….nä, det är ändå att ta i.
• • •
Tommy Albelin är in the house – och på pressläktaren.
Inte så konstigt kanske ni tycker, han är ju ett av Devils-historiens verkliga household names.
Men han är här som scout för Maple Leafs.

Det är nåt speciellt med det.
• • •
Jag tror Bratten gör mål ikväll också.
• • •
Det här svinotta för vår vän John J – den veteran som häckat längst av alla i kommentatorsspåret, tror jag – så det blir intressant att se om han orkar upp för att se sin Wild Bill i i Jersey.
• • •

Det är verkligen obehagligt att gå omkring utan bälte.
• • •
Ekeliw har nu bokat flyg och kommer inom några veckor över för vår årliga roadtrip.
Hurra!
• • •
Andrew Gross, som tidigare hade Bergen Record-beatet med Rangers men de senaste två åren istället bevakat Devils, har gjort sin sista match i The Rock.
Lite tråkigt.
Men istället tar han över efter Arthur Staple – flydd till The Athletic – på Newsweek och börjar följa Islanders.
Rundgång och omsättning på folk är det, ja.
• • •
Okej, då åker vi – utan bälte i tyrolen, eller hur man ska se det.
Let’s play!