The Mowgli & Baloo Roadtrip 2018, del 22

NEW JERSEY – TAMPA 2-1 (Slut)
• • •
Här har vi dom – de sista orden från gästbloggare Ekeliw i The Rock.

Det blir visserligen förlust, men Tampa gör i alla fall match av det hela i den tredje perioden.
Ondrej Palat, som nyligen har kommit tillbaka efter ett två månader långt skadeuppehåll, rakar behärskat in en retur till 1–2 – och till slut är Bolts bara en vansinnig Martin Brodeu… förlåt, Keith Kinkaid-räddning från att kvittera och ta matchen till förlängning.
Men DEN räddningen alltså, den måste vi stanna till lite vid. Ryan McDonagh serverades HELT öppet mål av Brayden Point och jag hade redan hunnit börja 2–2-jubla på pressläktaren. Men Kinkaid lyckades sträckta ut sig till oigenkännlighet och rädda pucken på något vansinnigt sätt.
Hatten av till Jersey-publikens nye favorit.
* * *
Jo, du läste rätt. Det hände faktiskt att jag jublade på pressläktaren. Det får man absolut inte göra egentligen – men jag har aldrig agerat så förbehållsamt under en Tampa-match…
En knuten knäve i luften och ett litet ”sådärja!” är ändå hyfsat diskret, tycker jag.
* * *
En Bjurre-detalj som jag har glömt att nämna från våra bilresor är den här:
Han tuggar i sig en godissort som, citat, ”enbart kan uppskattas när man sitter vid ratten”. Jag har inte sett vad den heter, men det är tre centimeter stora, färgglada ringar som är HUNDRA PROCENT artificiellt framställda.
– Det kan inte smaka mer konstgjort än så här, brukar Biffen slå fast.
Jag har fortfarande inte riktigt förstått vitsen med det här E-godiset, men det är Bjurres obligatoriska bränsle på vägarna i Nordamerika.
* * *
Efter matchen kilar vi ner till Tampas omklädningsrum för att snacka med Victor Hedman och Anton Strålman.
Men de är inte direkt jättemuntra och pratsugna efter den tunga förlsuten…
Min spontana reaktion: BRA.
Inte ens Mowgli & Baloo ska kunna pigga upp ett Bolts-omklädningsrum efter en torsk.
* * *
I mediasalen, precis i samma sekund som Devils-tränaren John Hynes ska dra igång presskonferensen efter matchen, händer något fullständigt hilarious!
Bjurre säger åt mig att ”nu får du vara tyst”, varpå en klämkäck plojmelodi plötsligt börjar ljuda från hans egen dator.
Halva presskåren vänder sig om, medan Biffen får panik och desperat försöker hitta rätt knapp på tangentbordet för att få bort skrålandet.
Till slut lyckas han, inser vad som just har hänt och gör sitt bästa för att täppa igen ett rungande skrattanfall, som han ser att även jag har på gång.
Där ser ni! Det är inte bara jag som gör bort mig!
* * *
Hörnni, nu sätter jag punkt. Tack för att ni hängde med i natt! Och Baloo, tack för bloggförtroendet!
• • •
Nu ska vi åka hem till Manhattan och ta en drink – för det har vi fanimig förtjänat efter de senaste tre dygnen – och sedan sova.
Men redan i morrn förmiddag intar vi korresoffan för The Battle of Pennsylvania.
Häng med då, det kan bli ett blodigt drama i fullt dagsljus.
Kom bara ihåg:
Inatt ställer även ni – tyvärr – om klockan, så fortsättningsvis råder normala tider igen.