The Mowgli & Baloo Roadtrip 2018, del 41

NEW JERSEY – PITTSBURGH 1-1 (Period 1)
• • •
För att travestera Arne Hegerfors på Pontiac Silverdome i Detroit 1994:
Nu firar vi påsk i The Rock.
Det här är, precis som vi hade hoppats, en riktigt fin och jämn och spännande och hård och rolig hockeymatch.
 • • •
Efter 24 sekunder kommer Crosby alltså loss på högerkanten och vi tror ju alla att det är mål, men nope.
Kinky – som det kommit till min kännedom att de underhållande nog kallar Keith Kinkaid i laget – visar att han tänker plåga pingvin ikväll med.
• • •
Mowgli får jag inte mycket assistans av vad gäller matchen vi se live i Sean Connery-hallen.
Han har sitt fokus på helt annat håll…

• • •
Annars är det ju länge Devils som för i dansen och skapar småpanik i gästernas zon med sitt fantastiskt kvicka, finurliga, explosiva spel.
Fast som påpekats i spåret.
Pens känns hela tiden livsfarliga i vändningarna och när dom kommer, då jävlar kommer dom.
Härliga bananer!
• • •
Kyle Palmieri har blivit het som turist som somnat i solstolen på stranden i Miami Beach i juli – och jag håller en utläggning om att det är såna ”ärrade veteraner” man behöver den här tiden på året.
Då påpekar Ekan att skägglurvige Palmieri är ett år yngre än honom…
• • •
Ja, påskmust ja, Jocke F.
Får skylla mig själv som tog upp påsken.
Då kommer must-frestarna fram…
Men jag ska gå till Scandinavian House imorrn och proviantera, så det så!
• • •
Bengan kan minsann inte bara rumstera om i målgården.
Det är mighty feeling i passningen han slår till Sheary vid kvitteringen.
Inte mycket Kinky kan göra där.
• • •
Jag vidhåller att Coleman är namnet på en butler – inte på en hockeyspelare.
Det hindrar inte att Blake Coleman fortsätter vara väldigt bra.
Vilket litet fynd.
• • •
Ännu har ingen kommit fram och klagat på att vi sitter där vi inte ska sitta.
De ser ju på Ondskans Clint Eastwood-blick.
Det är ingen idé.
Därför ska han nu få gå och hämta kaffe åt farsan också, de kommer bara vika undan i kön.