The Mowgli & Baloo Roadtrip 2018, del 47

NY RANGERS – TAMPA 1-2 (Period 2)
• • •
Känsloyttringar är ju strängeligen förbjudna i pressboxen och Ondskan gör vad han kan för att följa direktiven, men jag som sitter precis bredvid känner hur det rycker till i hela kroppen på honom när tampaiterna – definitivt mer på tårna i den här perren – krigar in sina två mål.
Nu är livet betydligt enklare att leva plötsligt…
• • •
Det är väldigt nära att även Vigge gör ett mål – och kan säga ”Jo, det är alltid kul att bidra” när jag kommer in och frågar om hur det känns att sätta säsongens sextonde cannoli.
• • •
Nä, Kung Kenta, inte behöver du väl skämskudde när Lajen drar sina göteborgare…
• • •
Bänkgrannen – kändisen – kacklade så mycket att jag aldrig hörde vad Steven McDonalds son, som numer delar ut Extra Effort-priset, sa under pre game-ceremonierna, men det här var ju ändå fint om bästa staden i världen:
– To the future of the New York Rangers…This is NYC…we’ve been knocked down plenty of times before. We get up, we keep the faith and we keep going.
• • •
Stammer fick sammanlagt 17 minuters utvisning – 2+5+10 (det blir väl 17, tror jag att till och med jag kan räkna ut…) och missar alltså lejonparten av mittakten.
Men han behöver uppenbarligen inte sitta i utvisningsbåset under tiden.
Måste man inte det?
• • •
Idsint, fint att inse att du äntligen skaffat dig en avatar.
Vi har saknat en sån på dig.
• • •
Steven satt visst i utvisningsbåset – och gömde sig, I guess – för när han efter just 17 minuter kommer ut står hela Bolts-båset upp och slår med klubborna i sargen.
Ja, man måste ju ha lite roligt också.
• • •
Det börjar bli oväntat tjurigt och vredgat och tjafsigt på isen.
Men det har vi förstås inget emot.
Känslorna ska svalla.
• • •
Jaha, då återstår bara en period på Madison Square Garden säsongen 2017-2018.
Igen:
Vad märkligt.