The Mowgli & Baloo Roadtrip 2018, del 7

Som Bäckis utbrister när han kommer stövlande genom den spatiösa och flotta gästkabyssen i Little Caesars Arena:
– Men kolla, här är ju Mowgli och Baloo!
Exakt.
Här är Mowgli och Baloo – igen.
Vår egen lille Rolling Thunder On Ice-turné fortsätter med ytterligare en föreställning i Motown – the home of Henry Ford, Aretha Franklin, Jimmy Hoffa, Smokey Robinson, Ulysses S. Grant, Madonna, Lily Tomlin, Alice Cooper, Joe Louis, Four Tops, Elmore Leonard, White Stripes, Joyce Carol Oates och Eminem.
Den här soliga men bistra torsdagen i slutet av mars är det alltså Washington Capitals som kommit up north för att mäta sina krafter med Detroit Red Wings.
Vi slår på trummor, blåser i trumpeter, hissar flagg och avfyrar kanoner.
Följ med oss även under denna etapp!
• • •
Gamle Biffen måste hållas borta från de unga, oskyldiga rookies som försöker ta sig fram som NHL-skribenter, jag drar ju bara ned dem i fördärvet.
För en månad sedan följde en storögd Arvika-Anton med under gryningsräden vid craps- och rouletteborden i Vegas och vad tror ni händer här?
Vi hamnar i den sena onsdagskvällen på det lokala MGM-kasinot och bjuder upp Fru Fortuna till en likadan dans.
Vi är egentligen bara där för att det är lika folktomt på omskrivna Hockeytown Cafe som på en Florida Panthers-match och nånstans måste man ju inmundiga sina off night-öl.
Men efter några för många sådana börjar ljudet från rouletteborden och crapsbaljorna bli för förföriskt och plötsligt står jag åter och kastar tärning med en yngling vid min sida och Mowglis ögon lyser på precis samma sätt som Arvika-Antons på Wynn.
Man kan se hur Djävulen sätter sina smutsiga klor i honom och föder den förödande tanken.
”Åh, så här ska jag också göra när jag blir stor”.
Jag får lov att gå till biktbåset i St. Patrick’s Church och be Gud om ursäkt när vi kommer tillbaka till New York.
• • •
Det är den är den förträfflige Burracuda – Andre Burakovsky – som ser till att vi alls får träffa Bäckis.
Förstecentern från Valbo och hans ryska radarpartner med 602 NHL-mål under bältet är först av isen efter morgonvärmningen och har försvunnit in i de inre regionerna, strictly off limits för såna som oss, när media beviljas tillträde till omklädningsrummet.
Men Burra griper snabbt in.
– Vill ni träffa Nicke? Det fixar jag, säger han på en skånska lika härligt grov som Hasse Kvinnaböskes och klampar, med skridskor på fötterna och allt, in genom en dörr och en minut senare står nummer 19 på heltäckningsmattan framför oss.
Andre har helt klart en framtid som PR-man åt lämpligt NHL-lag när karriären är över.
• • •
Hur det gick på MGM?
Mja, sådär.
Ett tag låg jag fyra hundra dollar plus, men när vi klev ut i den kalla Detroit-natten var det snarare tio plus.
Men alltid nåt, som Mike Babcock sa när han såg Gustav Nyquists slagskott första gången.
• • •
Naturligtvis håller Bäckis koll på hur det går för Brynäs i slutspelet hemma i Sverige.
Men det finns faktiskt en serie som engagerar ännu mer.
– Ja, det allra viktigaste är att Frölunda slår Malmö. Jag har slagit vad med honom där, säger han och nickar mot PR-mannen Burra.
Som tittar upp och uttrycker bestörtning över att det slutade så orättvist i Game 2.
– I första matchen var det ju utklassning, slår han fast.
Såklart – att det egentligen var keeper Alsenfelt som vann den matchen behöver man ju inte lägga så stor notis vid!
• • •
– Nu hittar jag, vi behöver inte GPS:n längre, proklamerar jag stolt när vi lämnar hotellgaraget för att åka på ännu en morning skate i Pizzakartongen.
Fem minuter senare befinner vi oss i ett ruffigt, eländigt industriområde nära absolut ingenting.
Det är inte bara Ondskan som är vilsekommen ute i stora världen…
• • •
Red Wings kör en optional skate – nu när de börjat vinna igen, host host – och kors i både tak och golv:
Såväl Zäta som Gustav Stamkos, den senare inte precis känd som Mister Optional, deltar.
– Jag jobbar alltid hårt, slår den oförliknelige hästpolofantasten fast efteråt.
Sedan fortsätter han, med sedvanligt dödsförakt:
– Zäta var ute på isen, men det var ju inte som att han slet ut sig. Han kände lite på klubban och gick av igen. De andra två? Big E är för bekväm av sig, det kan du skriva. Och Kronwall…han ligger hellre på gymet än åker skridskor. Det är viktigare med biceps och bröstmuskler, vettu.
”Han lär sig aldrig” är ett begrepp som till och från tillskrivits Lille Skutt.
Det är inte utan att man förstår det…
• • •
Jag skulle ju aldrig våga vara så vass själv, men jag kan inte låta bli att fnissa lite när min storebror – magnifike Ola B – skriver så här på Fejjan.
”Vilken tur att Leksand kostade på flyg till Oskarshamn. Det gav verkligen resultat för dessa viljestarka och begåvade spelare att få resa bekvämt…”.
Ho ho.
• • •
Christian Djoos är kvar så länge på isen under förmiddagsskejten att jag börjar befara att Trotzen förlorat förståndet och scratchat honom.
– Nänä, han är bara rookie. Då ska man stanna kvar längst, klargör Burra och innan han hämtat andan fortsätter han:
– Och titta, där kommer han. Speaking about the devil…
Mycket riktigt kommer den försynte morkarlen in och sätter sig vid sin plats intill Brooks Orpik.
– Nä, morkarl…jag ser mig själv som Gävle-bo. Mora hälsar jag bara på i under somrarna, säger han.
Nu steg begåvningen i Caps första backpar ännu mer i aktning.
• • •
När bloggen – som sedan urminnes roat sig med att så split i Red Wings-truppen – sms-ledes ber Kronwall om en replik på lagkamratens utlåtanden sjunger det formligen till i luren.
”Gus var på is av två anledningar idag. Z skulle på och du var där. Annars hade han inte gjort ett skit förutom att stretcha vaderna. Gymmet by the way…han borde pröva det nån gång”
Ho ho igen!
• • •
Mathias och Stefan Johansson kan vara helt lugna.
Mowgli kommer få sin chans att replikera och parera och kontra.
På lördag, när Tampa-legenden – som Vigge Hedman kallade honom i förrgår – får se sina hjältar i The Rock i Newark är det han som skriver den här bloggen.
Kan bli minnesvärt.
• • •
Jag förstår att det kan vara lite svårt att föreställa sig, men Trotzen är ute med grillor på fötterna och kör med sitt lag under förmiddagen och faktiskt – han har ett riktigt vasst skott.
Regina Pats forever!
• • •
Mer om från Kronwall om denne optional-träningarnas evige slitvarg:

”Han kallas för Stammer nuförtiden. Dom har samma fruktade direktskott…”.
Nu är det krig!
• • •
Kvällens verkliga showdown äger rum i Nationwide i Columbus – och om vi vetat det på förhand hade vi nog åkt till Ohio, vad än John J säger om mig och min påverkan på Blue Jackets segersviter.
Om Panthers vinner den matchen häver de sig upp över strecket – och petar, i alla fall tillfälligt, ner Devils under.
Vilken grej.
• • •
Ondskan vill sitta vid bordet närmast köket i pressloungen – den överlägset största i ligan – några timmar före puckdrop.
Men det får han inte för vid den ligger det en lapp där det står ”Reserved for Ken Holland”.
– Vilket larv, säger Ondskan.
Jag har aldrig sett honom mer upprörd förut.
• • •
Det känns som en ära att få vara på plats när Alex Ovetjkin plaskar in karriärens 603:e och 604:e mål.
För det kommer han att göra ikväll.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Faktum är att Jonathan Ekeliw aldrig någonsin, i hela sitt liv, varit arg.
Jag frågade i baren på MGM igår.
– Nja, sa han, irriterad kan det hända att jag blivit några gånger, men några sådana vredesutbrott som du kan få…nej, jag har inte ens varit i närheten.
Den unge mannen är unik.
• • •
Man får förstås pizza – hur mycket man vill – i den där pressloungen, men jag ska let you in on a secret.
Vad gäller pizzakedjor är Dominos mycket, mycket bättre än Little Caesar.
Men säg inget, får de höra det här ryker nog ackrediteringen.
• • •
Bloggen fullbordar ikväll hattrick i förbundskaptener.
För ett par veckor sedan träffade vi Garpen i Nashville, sedan var Commendatore Grönborg himself på Garden – och nu kommer Poppe knallande på pressläktaren i Pizzakartongen.
Han flög nyss in från Buffalo – och dit åkte han igår från New York.
Fast det var snöstorm i Gotham och alla flyg därför inställda, så han fick åka tåg istället.
I åtta timmar.
För att se Sabres-Coyotes.
Inte för att vara elak, men det är ju hilarious!
• • •
Jag tog Ekan på ny historisk guidning i Detroit-området igår och visade honom bland annat restaurangen Ocean Prime i Troy.
Inte The Joe kanske, men jag har gjort åtskilliga intervjuer med Zäta – och en med Emma också – där, så ändå.
Holy ground, jU!
Sen gick vi och strosade i en shopping mall ett par timmar.
Mycket lite i världen är trevligare.
• • •
– För fan, det är ju nästgårds för Hästpolo, säger Poppe om det faktum att VM går i Köpenhamn.

Det roliga med det – och jag skulle vilja påstå att det är VÄLDIGT roligt – är att smeknamnet ”Hästpolo” fått sån spridning att till och med Tre Kronors förbundskaptener använder det.
• • •
Enligt Ondskan ska Detroit framförallt akta sig för TJ Oshie ikväll.
– Jag studerade honom under morgonvärmningen. Han satte tio av tio skott i krysset. Stekhet är han, meddelar Örbys egen Leif Boork.
Nu vet ni.
• • •
Det var värst vad ni hade problem med ljudet i podden igår.
Vi var tvungna att ställa mikrofonen på en upp- och nedvänd ishink och den var tydligen inte så stabil, för när Ekan i slutet fick feeling och började trumma med benet hördes det tydligen i den.
Men tagga ner, ni fick ju ändå njuta av våra underbara stämmor.
• • •
Jag får, apropå Poppes närvaro, en känsla av att Zäta faktiskt kan komma att spela VM.
Inte för att han sagt, eller ens antytt, något men en sista dans med Tre Kronor när det ändå är så nära Skåne, där han och familjen tillbringar stora delar av sommaren…nåt säger mig att han kan vara lite sugen.
• • •
Vi vet ju bara alltför väl hur mycket han älskar Tampa, men här kommer ett nytt avslöjande om Ekeliw:
Han håller Brynäs och Gefle IF i Sverige – och på grund av de senare alla fotbollslag i världen som spelar i ljusblå tröjor, inklusive Lazio och Manchester City.
Detta berättar han också, med iver i stämbanden, för Bäckis och Djoosen.
– Pappa kommer från Gävle. Det är därför, säger han och möts av varm sympati.
• • •
Avalanche-Kings senare ikväll…det är inget fel på dramatiken i den tillställningen heller.
• • •
Låten som so far utgjort ledmotiv till den här resan:
Johnny Cash-versionen av Tennessee Ernie Fords ”Sixteen Tons”.
Jag spelar den oavbrutet på laptoppen – och det har fått till följd att Ekan oavbrutet går och nynnar på den svärtade gamla dängan.
Mycket roligt.
• • •
Okej, dags för kapitel sju i sagan om Mowgli och Baloos långa resa tillbaka till människobyn, allmänt känd som New York.
Ge oss ert bästa i kommentatorsspåret!