Veckans Lista 13/3

Om ganska precis fyra veckor börjar Stanley Cup-slutspelet.
Det låter egentligen för bra för att vara sant – det är ju som att få höra ett en jackpot-vinst på Lotto väntar nästa månad, ungefär – men så ligger det verkligen till.
Det firar vi, tänkte jag, med Veckans Lista – innan vi ger oss i kast med kvällens finfina grundserieomgång.
Och igen – you know the drill:
Bloggen listar diktatoriskt vad den anser varit bäst och sämst as of late.

VECKANS LISTA

1. Ovie 600.
– Låter som titeln på en Kent-låt, gör det inte? I så fall skulle den handla om en av de största artisterna hockeyhistorien nånsin sett, en som vräker in mål med samma frekvens som 80-talets skyttekungar fast det egentligen inte går längre, och just nådde en av karriärens mest förstummande milstolpar. Bloggen böjer sitt gamla huvud i djupaste respekt
2. Patrik Laine.
– Om det är någon nu aktiv som har förutsättningarna att faktiskt göra om Alexander Den Stores makalösa bedrift och, i denna era, nå 600 mål innan han spelat sin tusende match är det Amish-skägget från Tammerfors. Det har han visat med all önskvärd tydlighet under de senaste veckornas veritabla London-blitz.
3. Preds.
– Bolts får ursäkta, Pens och Bruins med. Bästa laget i världen just nu heter Nashville Predators. De har sånt provocerande djup att de då och då vilar såna som Kevin Fiala och Calle Järnkrok. Bara för att de kan. Det skulle ingen annan ha råd med. Det blir Stanley Cup-fest på Broadway i år igen.
4. Evgeni Malkin.
– En liten spådom: Geno från Uralbergen kommer vinna Art Ross Trophy.
5. Blue Jackets.
– Laget som uppkallats efter den där fågeln, eller hur det nu var, började hacka i galen stubbe för några veckor sedan. Nu sitter näbben emellertid där den ska igen – och plötsligt har de vunnit fem raka.
6. Eric Staal.
– Om det fanns ett ”Comeback of the year”-pris skulle gamle Eric få åka till Las Vegas på awards-show i sommar.
7. Pekka Pinne.
– Och apropå Awards: Vår gamle favorit i Predators kasse har händerna på Vezina-trofén. Helt fantastiskt bra är han.
8. Burger 50.
– En Kent-låt till, den här om en artist från Göteborg som vuxit ut till Norris Trophy-kandidat och just förde in assist nummer 50 på kontot.
9. Erik Gustafsson.
– Se där, se där, ett litet svenskt genombrott så här på vårkanten. Mycket trevligt.
10. Martin’s BBQ.
– Inte med hockey att göra? Jo! det är ju mest älskvärda matstället man kan besöka i någon NHL-stad.

VECKANS BU

•Carolina Hurricanes.
– Det var länge sedan jag blev så besviken på ett hockeylag som på Canes på Garden i måndags. De är ju egentligen bra och har hur mycket som helst att spela för, men såg ut som att ingenting egentligen betydde något. Att svika lojala fans som Emil Ullbrand på det viset…oförlåtligt!
•Brad Marchand.
– Bruins-fans tror omedelbart att man ”hatar” deras lag när man har synpunkter på problembarnet i förstakedjan. Not so. Tvärtom, det som verkligen irriterar är ju att en så lysande spelare i ett så lysande lag håller på med så mycket skit – fast varken han eller laget tjänar på det. Det börjar se ut som bara en riktigt lång och kännbar avstängning, en som löper in i playoff, kan få honom att skärpa sig,
•Goaltender interference-kalabaliken.
– Det är ett skämt att världens ledande hockeyliga inte kan implementera tydliga, logiska regler som alla begriper…
• • •
För ett par timmar sedan knackade det på dörren i lyan här i östra Midtown – och in över tröskeln klev en mycket blek CEO of Everything.
Vi har nämligen haft lite storm här idag och i den landade Rydaholms Captain America, med ett skruttigt, litet, gammalt American Airlines shuttle-plan.
– Värsta jag varit med om…det var dödsångest när vi gjorde 90-graderssvängen över Queens, säger han med påtagligt darr i de småländska stämbanden.
Poor man.
I den här lägenheten dricker vi vanligen aldrig starkt innan mörkrets inbrott, men för en skakig CEO gör jag förstås ett undantag och häller upp en rejäl Woodford Reserve.
Så nu sitter han ändå glad och lugn i korresoffan, redo för en lång och härlig tv-kväll.
• • •
Bästa vårtecknet av dem alla:
Jag måste ha persiennerna nerdragna i holken när 19.00-matcherna börjar på burken, för solen bränner fortfarande på i väst.
Halleluja!
• • •
Apropå The CEO: Här vi en bild från sista kvällen i Music City och vem skålar han med, tror ni, om inte våran Chall – en av kommentatorsspårets verkliga legendarer.

Vi hade hur kul som helst och det är från och med nu en ambition att så många som möjligt av spårets verkliga stammisar någon gång ska synas på bild här!
• • •
OK, det är framförallt the heavyweight showdown i Bridgestone, mellan Central-ettan Nashville och Central-tvåan Winnipeg, vi tänker fokusera på här i korresoffan.
Den har lika mycket potential som…ja, rumble in the jungle 1974.
Pucken släpps vid 20.00 östkusttid – alltså 01.00 hos er, just nu – och fram till dess får ni klara er själva i spåret.