Veckans Lista 13/3, del 2

NASHVILLE – WINNIPEG 3-0 (Period 1)
• • •
Vi är just nu två stycken i korresoffan som tillbringade hela förra veckan i Nashville och åtminstone fem gånger under det här vulkanutbrottet till förstaperiod i jamboree-ladan har den ene eller andra utbrustit:
– Fan, vi skulle stannat och sett även denna match…
Jo, vi fick se ett litet fint drama när Devils kom till stan, men det var ju noll och intet mot den här uppvisningen.
Man, the beast is hungry tonight, som King sa i ”Platoon”.
Preds har uppenbarligen väntat på den här kvällen, stampar ner gaspedalen i golvet direkt och kör så det fanimig slår gnistor om isen.
Efter elva minuter står det alltså 20-3 i skott – och 3-0 i mål.
Ett statement, om jag nånsin sett ett.
• • 
Ojvoj Lightning.
Medan vi tittar – innan The Broadway Rumble börjar – ser det nästan ut som att de har konstant powerplay mot Senators.
Men likafullt ligger de på något outgrundligt sätt under med 3-1 efter en halv period.
How the heck?
• • •
Preds lyckas alltså göra två mål i under ett och samma numerära underläge – inom loppet av 39 sekunder.
Det är extremt sällsynt.
• • •
Som The CEO spontant utbrister när stackars Zebulon Lindholm ligger och vrider sig på isen efter att Rick Nash, av alla, råkat slasha honom rakt i klockspelet.
– Men får hoppas att det ändå blir en tredje generation NHL-spelare i familjen Lindholm.
Ouch.
Vi gubbar förstår precis hur ont det där gör och kvider ikapp med den unge gästriken.
• • •
Jets är egentligen inte så här mycket sämre än Preds, förstås.
De har fortfarande mjölksyra – framförallt i skallarna – efter det emotionella mötet med Kung Ovetjkin och Caps igår.
Men ändå.
Psykologiskt är ju inte detta så lyckat inför ett eventuellt möte i playoff.
• • • 
Mange Pääjärvi är plötsligt het som en rökt ål hemma i Skåne.
Han satte två puckar på Florida igår – och har redan tryckt in på Tampa ikväll.
• • •
Hoppsan, nu visar Canes desto mer karaktär.
Bara de slipper vara i storstan går det tydligen bra att spela hockey som man ska.
• • •
Det är helt absurt att se Ryan McDonagh och Dan Girardi ihop – som backpar i Tampa.
Rangers South indeed.
• • •
Hek, var är du när ditt lag ställer till med den här showen?
• • •
Ikväll är det Hartnell som får vila.
Trist för honom.
Men när det kommer till kritan är det nog just han som SKA vara utanför laguppställningen när Lavy verkligen toppar.
• • •
Där kom du ja, Hek. Välkommen. Ikväll glöder det i Music City.
• • •
Det är ju som Carpy skriver på twitter om det faktum att tvåmålsskytten JT Miller spelar i Tampas förstalina med Stamkos och Kucherov:
Han måste tro att han dött och kommit till himlen.
Och i New York sitter Badtofflan med öppen mun och tänker…meh, är han så bra?
• • •
Att Jets dödade det där långa 3-mot-5-läget var nog inte dumt för matchen.
Sådant brukar ge så kallat råg i ryggen.
En pärla av Laine i början av andra och vi har oss ett drama.
• • •
Flipper och stolparna – en pjäs om livet i fem akter….
• • •
Vi brukar ju gnälla om de sämsta kommentatorerna här i bloggen – de i Pittsburgh och de i Boston, råder det vanligen rätt kompakt konsensus om – men när jag nu sitter här och njuter av Brian Engbloms lysande bisitteri i Tampa slår det mig att vi borde hylla de bästa också.
Mina favoriter är de som kombinerar trivsamt mys med kunskap och passion och lagom mycket enögdhet – för lite partiska ska de ju ändå vara eftersom de i första hand kommentarer för ”sitt” lag, men bara lite.
Med de kriterierna i åtanke ser Biffen-listan ut så här.
1. Ken Daniels och Mickey Redmond, Detroit Red Wings.
– NHL:s moderna svar på Arne och Ankan!
2. Joe Beninati och Craig Laughlin, Washington Capitals.
3. Sam Rosen och Joe Micheletti, New York Rangers.
4. Rick Peckham och Brian Engblom, Tampa Bay Lightning.
5. Daryl Reaugh och Craig Ludwig, Dallas Stars.
6. John Shorthouse och John Garrett, Vancouver Canucks.
7. John Forslund och Tripp Tracey, Carolina Hurricanes.
8. John Kelly och Darren Pang, St. Louis Blues.
9. Pat Foley och Eddie Olczyk, Chicago Blackhawks.
10. Willy Daunic och Chris Mason, Nashville Predators.
(fast jag tycker det var ännu bättre i Nashville när godmodige Pete Weber, nu på radio, satt vid micken)
Av de nationella kommentatorerna gillar jag makalöse Jim Hughson och Kenny Alberts bäst – och ger ett hederspris till Doc Emrick för att han också är sådär Arne Hegerfors-gemytlig.
Ok, synpunkter?