And The Show Goes On, del 7 – The End

WASHINGTON – PITTSBURGH 2-3 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 7-0 (Slut)
• • •
Sju fucking noll.
Alltså, en gång till – lyssna här:
Sju.
Fucking.
Noll.
Till Vegas.
Mot San Jose.
I Stanley Cup.
Det borde inte vara möjligt, men Vegas har ju trotsat själva naturlagarna hela säsongen, så varför inte.
Vänta ska ni se, snart börjar nog kännarna och konnässörerna rentav ta de gyllene riddarna på allvar…
• • •
Det är ju inte så konstigt att hajarna blir lite förtörnade. De ska föreställa The Great White men framstod mer som mörtarna till och med jag fick upp med metspö i sjön Bästen i Gagnef i forntiden. Likafullt: Det är puckat av Evander Kane att hålla på så där. Det är inte direkt som att han hjälper laget att ta revansch om han blir avstängd.
• • •
Knights har alltså redan gjort lika många mål som under hela serien mot Kings – och Sharks släppt in nästan dubbelt så många som i fyra matcher mot ankorna.
Hedbä får använda sina skills som psykolog de närmsta dygnen.
• • •
Och Flower håller tredje nollan i årets slutspel – på fem matcher.
Men nej, han är ju inte så bra…
• • •
Nu är det bara absurt decaf-kaffe kvar här på rummet, men jag dricker det med.
Jag måste ha smaken av kaffe, och illusionen av koffein, för att kunna fungera.
• • •
Konstigast av allt är kanske att sju riddare gjorde mål – och att Wild Bill inte var en av dem.
Men tre assist får väl anses som ett anständigt facit det med.
Vi får se vad han säger i luren om trekvart nånting.
• • •
Ja, vi får väl säga att andrarundan började som den skulle.
Med ett ljuvligt brak.
Imorrn fortsätter den här i Nashville, med monstermötet mellan Preds och Jets. Då sitter Herr Biff i pressboxen och vid min gud – då ska vi rocka här i bloggen.
Väl mött i honky tonk-natten!