Daniels och Henriks Last Ride

Första kapitlet inleddes med några stapplande skär på utomhusrinken Getinghov i Järved utanför Ö-Vik i mitten av 80-talet.
Ikväll, drygt 30 år senare, når sagan om Daniel och Henrik Sedin sin definitiva slutpunkt i en luxuös inomhusarena på en helt annan kontinent.
Tommy och Toras tvillingpojkar, som i början av veckan meddelade att de knyter av sig grillorna för gott efter den här säsongen, spelar sin allra sista match i mäktiga Rogers Place i Edmonton.
Den verkliga avskedsföreställningen ägde förstås rum i torsdags, när hemstaden Vancouver ställde till med tidernas lovefest och bröderna tackade genom att välta hela stan över ända med ett hollywoodskt sudden death-mål.
Vi som såg glömmer det aldrig och vet att vi aldrig får uppleva något liknande igen.
Men det blir speciellt ikväll också.

Det är nu de två största i Canucks-historien – tillika två av de allra största i den svenska hockeyhistorien – helt surrealistiskt gör och får vara med om några saker för absolut sista gången.
Sista uppvärmningen, sista nationalsången, sista målet (förhoppningsvis), sista tekningen, sista skottet, sista bytet, sista steget av isen – och sedan rider de bort i skymningen.
Yours truly bloggbiff är på plats som witness to history och rapporterar kvällen lång för de tappra som är vakna, peppade och passionerade.
• • •
Tyvärr har denna sista Sedin-show – liksom resten av sista grundserieomgången – fått sorgkant på grund av den fasansfulla bussolyckan i Saskatchewan igår kväll.
Kanada är skakat av tragedin i vilken 14 spelare och ledare för juniorlaget Humboldt Broncos omkom – och hockeyvärlden vet inte vad den ska ta sig till.
Starka känslor var i svallning under värmningen i Rogers Place i morse, Todd McLellan började gråta under sin presskonferens och det gjorde Travis Green också, liksom flera berörda journalister.
Omskakande.
En tyst stund kommer hållas före varje match under kvällen och här i Edmonton – varifrån flera Humboldt-spelare kom – lär den bli synnerligen emotionell.
• • •
En ”karriärens sista” har Daniel och Henrik redan hunnit med idag.

The last morning skate…
I torsdags valde ju att skippa skejten eftersom den var ”optional” och att hoppa över en sådan var liksom också en rutin de ville uppleva en sista gång, men idag är de ute med de andra tjurarna och stångas.
– Jo, säger Henke när han frigjort sig ur ännu en intensiv mediascrum, idag ville vi ändå ut och känna på isen och köra att sista pass.
Och hur kändes det?
– Det var lite stelt. Det har det varit sedan matchen i torsdags, jag var otroligt trött efter den, och det kändes ärligt talat segt att komma upp ur sängen i morse också. Men nu känns det bättre.
Ja, för satan.

Lika lite som man har tillåtelse att vara seg exempelvis på sin födelsedagsfest kan man vara det kvällen när man avslutar en arton år lång NHL-karriär.
• • •
I Iowa 2008, under primärvalet när Barack Obama slog igenom på allvar, och i Ottawa året därpå, under ett Alfie-reportage…
Det är enda gångerna jag upplevt kyla lika bitande som den i Edmonton i morse.
Men i Des Moines förorter och i den kanadensiska huvudstaden var det inte april vid de tillfällena.
Det är det här.
– Ja, det är en sjuk vinter som aldrig tar slut. Förra året den här tiden var man ju ute och spelade golf, säger Youngblood Adam Larsson när jag träffar honom i vad som kan vara ligans mest ombonade och överdådiga omklädningsrum.
Min tolkning:

Det är egentligen inte meningen att homo sapiens ska uppehålla sig på dessa breddgrader.
• • •
Få se, hur skrev jag till Flyers-fansen i inlägget i morse?
”Det är ni som underskattar graden av bräcklighet hos de långtifrån färdigpastöriserade mjukostarna som hälsar på i Wells Fargo dag. Jojo, Rangers vill förstås sabba för Flyers, men de vill sabba ännu mer för Devils i tisdags också och hade ändå inte en chans. Det kommer de inte ha nu heller.”
Ni ska lyssna på Lajen!
Fast inte ens jag kunde föreställa mig att Claude Giroux skulle fullborda ett hattrick i säsongens sista match.
MVP-kandidat indeed.
• • •
Det var inte igår bloggen bockade av en ny arena, men idag klev jag alltså för första gången någonsin in i Rogers Place.
Första intryck?
Låt oss säga så här:
Jag har inga problem att tro Pontus Åberg när han berättar att han och lagkamraterna stannar kvar längre om dagarna än några spelare någon annanstans gör.
– Man vill helt enkelt inte gå hem…det är bättre här, flinar han.

Ja, jag tycker det känns som att komma in på ett Vegas-casino som öppnade förra veckan.
Allt känns, ser ut och till och med luktar nytt – och själva arenan, den väldiga, är en regelrätt katedral med sina branta läktare och sitt höga tak.
I like, baby, I like.
• • •
Det blir så lagom skoj för Panthers att lira mot Buffalo ikväll och sedan, direkt efteråt, sätta sig på ett plan till Boston för århundradets mest meningslösa match.
Men som Ondskan konstaterar i ett sms:
– Det finns sämre yrken i världen.
Jo, man kan till exempel livnära sig på en podcast…
• • •
I torsdags var det fest för Vancouver och, framförallt, fansen.
Den här sista bortaresan handlar det mer om klubben, lagkamraterna och de närmaste runtomkring laget för Henrik och Daniel.
– Precis. Igår kväll hade vi en lagmiddag och nu ska vi bara uppleva det här tillsammans med grabbarna. Man får en speciell relation till de man spelar med, det är det man kommer sakna mest, så…ja, det här blir speciellt på ett annat sätt, säger Danne.
Det innebär inte att de inte kommer föräras rungande jubel och kärlek nu med.
Oilers-fansen må ha lidit under brödernas snurr-terror i decennier, men det här är hockey-country monumentale så de har samtidigt enorm respekt för deras storhet.
Dessutom är det, som Don Enrico påpekade i spåret, ingen här som glömt att de fick Canucks att stanna kvar på isen för att visa respekt när Oilers-ikonen Ryan Smith spelade sin sista match 2014.
– Det minns vi också, berättar Henrik.
– Men respekten för med- och motspelare har alltid varit stor. Man kan ha värsta rivaliteten på isen men utanför är alla goda vänner. Det är därför hockey är så speciellt.
Det – och att det finns de som kan göra mål som han själv och brorsan gjorde i början av andra perioden i torsdags..
• • •
Youngblood Adam Larsson håller på och förbereder sig för hemresa nästa vecka och kommer hooka upp med Tre Kronor allra senast till Sweden Hockey Games i slutet av april.
Sen blir det VM i Köpenhamn.
– Det ska bli jäkligt kul, jag hoppas och tror att vi får ett riktigt bra gäng.
Ja, Zäta kommer ju.
Åtminstone påstod han det i ett sms han skickade till Lille Skutt Nyquist – på första april…
• • •
Det där numerologiska hokus pokus-grejset i torsdags vågar jag knappt tänka på.
Inte nog med att Danne gjorde säsongen 22:a mål 33 sekunder in i andra perioden – eller att han gjorde sitt 2:a mål för kvällen 02.33 in i övertidsperioden.
Coyotes vann också tekningarna med 33-22.
Och vet ni hur många skott som sammanlagt avlossades?
55.
Vad blir 22 + 33?
55.
Jag tror ju inte på sånt där, men…what?
• • •
Nej, Tampa, man ska inte backa in i slutspelet med en förlust mot Carolina i rumpan.
(skrivet när det gått 08.32 av andra i PNC Arena).
• • •

Igen – det blir naturligtvis inte alls som i Rogers Arena ikväll.
Men nåt blir det och bröderna är glada att de får spela sista bortamatchen just här.
– Det är nog det ställe vi gästat flest gånger och vi har många fina minnen även härifrån. Mest från den gamla hallen förstås, men här med. Så det känns bra att få sätta slutpunkt just i Edmonton.
• • •
Pressläktaren, där jag just slagit ner min breda ändalykt, är ingenting annat än enorm.
Som om hela västra långsidan i Globen var pressbox, ungefär.
Nej, nu ljuger jag som en NHL-coach som svarar på frågor om skador under playoff, men stor är den – lätt största i ligan.
Såna bygger bara de som tror att de ska vara värd för Stanley Cup-finaler inom en överskådlig framtid…
• • •
Jacob Markström tycker att jag är en tunnis som ryser över Edmontons köld.
– Kom igen nu. Det är bara för att du bor i Los Angeles och har det för skönt hela tiden, säger han.
Ja, precis…
• • •
Pressboxen är dock belägen på egenartat långt avstånd från isen – det är nästan så jag önskar att jag hade ett teleskop med mig – och så har de placerat mig framför något slags kalluftsventil, så jag kommer ha stelare nacke än Frankenstein när jag vaknar imorrn.
Se där, det finns alltid nåt sur-Bjuppie kan gnälla över.
• • •
Det är ett faktum:
Flipper Forsberg har prickat in säsongens formtopp lagom till playoff.
Det är nu, de kommande veckorna, han blir vår störste…
• • •
Fin kille utanför pressentrén

De har lite historia att vara stolta över här, onekligen.
• • •
I ett och ett halvt års tid har jag lovat Kleffy Klefbom att komma hit och när jag slutligen gör det är han förstås skadad och kan inte spela.
Bedrövligt, som hans fellow värmlänning Arvika-Anton skulle sagt.
• • •
En rarity:
De kommer bara spela kanadensiska nationalsången i afton.
Det har jag bara varit med om en gång tidigare, när Senators tog emot Canadiens i Canadien Tire Center för en massa år sedan.
• • •
Uffe Bodin, Hockeysveriges egen Don Cherry, messar och säger att jag måste ta mig till något som heter Old Strachona.
”Där är det kul”, lovar han och kul är ju kul och i det här fallet ska man egentligen lyssna på Uffe för han är en sann sång-och dansman och Edmonton dessutom hans stad.
Men jag kommer inte ha tid över för något bodinskt röj den här gången utan får snällt hålla mig i den öde stadskärnan.
• • •
Kolla, de har helt originella ackrediteringsbrickor här också.

Allt är lite annorlunda i Alberta.
Men det gillar vi.
• • •
Jag har bevakningsansvaret för allt som händer den sista omgången och måste eventuellt ringa folk mitt under brinnande action här i Rogers, och sedan dessutom hamra ihop referat.
Då är det risk för lite fördröjning både med inlägg och med uppdateringar i spåret.
Bear with me, som dom säger.
• • •
Nu har de öppnat entréerna och såklart – det rasar in Canucks-fans.
De fick inte nog i torsdags och vem fick egentligen det.
More Sedin show, please.
• • •
Men Tampa…
(skrivet när det gått nio i tredje i PNC Arena).
• • •
De är ju egentligen dygdemönster allihop – host host! – men ikväll törs jag garantera att en och annan NHL-stjärna sänker en bira.
Eller arton.
• • • 
Att se Rogers Place-isen live är lite som det var att komma in på ärevördiga rockklubben CBGB’s back in the day.
Där utförde Ramones, Blondie och Television sina stora konstnummer.
Här utför Connor McDavid sina.
Det är på många sätt samma sak.
• • •
Här har vi ytterligare en av alla ”lasts” för världens bästa tvillingar, just påbörjad.

Japp, Daniels och Henriks sista match värmning.
Jag tycker det är svårt att riktigt ta in.
• • •
Jadå, Tampa!
(skrivet 13.30 in i tredje perioden in PNC Center
• • •
Om det är för att markera hur speciell kvällen är som samtliga canucker värmer utan hjälm vet jag inte, men det ser coolt ut och borde bli standard i alla matcher överallt.
• • •
Som sagt, det blir speciellt här med:
Varje gång Henke och Danne zoomas in i jumbon under värmningen stiger jublet – återigen.
Så vackert.
• • •
Nu blev det långt.

Dags att släppa pucken.
Häng med nu – det är Daniels och Henriks last ride.