Nashville Stanley Cup Jamboree Revisited, del 5 – The End

NASHVILLE – WINNIPEG 1-4 (Slut)
• • •

Well, well.

Så där trodde vi inte att monsterserien mellan NHL.s två bästa lag skulle börja.
Att Jets vinner är i och för sig ingen sensation, ingen kan längre sväva i ovisshet om att de är ett magnifikt hockeylag.
Men de skulle, fick vi för oss, i så fall göra det tack vare sin mördande offensiv.
Istället stod de för den perfekta bortamatchen, försvarade sig som ett italienskt fotbollslag anfört av Claudio Gentile och såg till att vara näst intill provocerande effektiva när de väl anföll.
– Det är det vi lärt oss, säger Toby när han dyker upp utanför omklädningsrummet med en stor badhandduk över huvudet.
– Vi kan spela, och vinna, på så många olika sätt.
Mm, antagligen är det just därför Peter Laviolette ligger vaken och vrider sig i lakanen i natt.
• • •
Usch, det var bokstavligen nära ögat för Ellis när han fick Chiarots skridsko i plytet.
Några centimeter högre upp och vi hade tvingats bevittna helt vedervärdiga scener.
Det var otäckt så det räckte när han kraftigt blödande i ansiktet hastade av isen.
Men Ryan Ellis är ju hockeyspelare, så naturligtvis – efter bara några minuter var han tillbaka in action igen, nödtorftigt sydd och omplåstrad.
• • •
Det var ett snyggt mål Werner & Werner-Fiala gjorde, verkligen – men ska det här gå som Preds vill måste de ovillkorligen bli mer effektiva och få utdelning mer frekvent.
Det är de själva övertygade om att de kommer bli också.
– Som vi ser saken var vi bästa laget på isen ikväll. Det kommer lossna, säger exempelvis Ryan Johansen.
Kanske – kanske inte.
• • •
Toby bara flinar under sin handduk när jag konstaterar att hans backpartner – den monstruöse Big Buf – inte var vidare snäll mot Arvy.
– Han får inte den cred han förtjänar, Buf. Det här är det bästa jag sett honom spela under alla år vi kamperat ihop. Han är helt grym.
Ja, på så många sätt…
• • •
Sorry, PlayoffWill – slutrapport efter det som händer de närmaste timmarna skulle säkert bli underhållande, men risken är att det också blev slutrapport på ett mer definitivt sätt…
Vi hörs istället imorrn igen. Då sitter jag åter på hotellrummet i Vanderbilt och kollar först matinén i Tampa och sedan Vegas andra show mot San Jose – plus mest spännande draftlotteriet som Sverige nånsin upplevt.
Nu:
Honky tonk, baby!