Sir Stanley i The Rockhhh, del 6 – The End
TORONTO – BOSTON 4-2 (Slut)
NEW JERSEY – TAMPA 5-2 (Slut)
COLORADO – NASHVILLE 5-3 (Slut)
SAN JOSE – ANAHEIM 8-1 (Slut)
• • •
Det går som en dans hem till Manhattan.
Jag susar, utan felskär vid en enda avfart och utan att köra över någon Face-painter, till Lincoln Tunnel på 20 minuter på mycket blygsamt trafikerade highways; det är nästan lite magiskt att se Manhattans skyline i nattskrud torna upp sig medan Dexter Gordon blåser en rökig serenad på bilradion och hyrbilen spinner ljudlöst över asfalten.
Ah.
Sedan är det bara raka vägen längs 38:e gatan till garaget här i huset och plötsligt sitter jag i holken och ser när hajar sliter ankor i stycken.
Att jag inte lyckas krama ur mig den här lilla avslutningen förrän nu beror på att intervju med Gabriel Landeskog ringas in och skrivas ut – och en blänkare om den där ankslakten också formuleras.
Sorry, men det blir alltid lite körigt i den infernaliska förstarundan.
• • •
Var det inte pilot Hedman ville bli?
Han påminner mer om en sån som kastrerar katter när han klipper Hischier i det schweiziska klockspelet i slutminuterna…
• • •
Att beskriva det som att det går lite knackigt för södra Kalifornien i årets Stanley Cup-slutspel är som att beskriva vatten som lite vått.
Både Kings och Ducks är alltså nere i 0-3-brygga på en gång.
Hujeda mig vilken dubbelflopp.
• • •
Mojo lyser som en sol när han möter media i omklädningsrummet.
Nej, det blev inga poäng och han beskriver det som att han emellanåt fick ”leta efter benen”, men ändå.
Han fick spela hockey igen och fick vara med och vinna mot Tampa.
– Otroligt roligt och skönt, säger han flera gånger.
• • •
Nu ska vi väl inte vara såna, men jag tror bestämt det stod nåt i introt om att Colorado skulle reducera ikväll…
• • •
Själv får jag gå på apology tour i hemmarummet och be Devils PR-människor om ursäkt för mitt Kapten Haddock-artade beteende när uppkopplingen inte fungerade som den skulle.
Man är ju en pajas ändå, med kokande Borlänge-blod i ådrorna…
• • •
– Vi var vår egen värsta fiende ikväll, suckar coach Cooper.
Ja, det är lite olikt Tampa att ta så ohemult många utvisningar – och bli så där överdrivet griniga på slutet.
• • •
De enda som är lika fängslande att se i en hockeyrink som Taylor Hall är Sidney Crosby, Connor McDavid och, mellan varven, Nathan MacKinnon.
• • •
Däremot är det inte alls olikt vissa karaktärer i Anaheim att uppföra sig som de gör i sista perioden i Sharktank.
Jag ser en liten sammanfattning på NHL-kanalen och det är ju bara sorgligt.
Perry och Getzlaf skämmer ut sig, varken mer eller mindre.
• • •
Men HEK, inte ska du väl bli arg för att Preds förlorar en enda match.
Vad hade du trott – att de skulle göra det perfekta slutspelet och vinna 16 raka?
Det har ingen gjort i historien – och det skulle förvåna mycket om någon någonsin gör det.
• • •
Rökt anka, det är rätt gott, är det inte?
Fast det är klart:
Hajar föredrar sina flygfän råa.
På onsdag fullbordar de en sweep.
• • •
Jag har ackreditering både i The Rock och Wells Fargo på onsdag och kan inte bestämma mig för var jag ska åka.
Nin får gärna dela in er i grupper och diskutera och sedan bestämma åt mig.
• • •
Kul förresten, apropå Sharks, att Marcus Sörensen piskar in lite mål.
Det i natt var ju väldigt snyggt.
• • •
Nej, nu är det läggdags.
Imorrn ska jag sova tills jag vaknar – eller åtminstone tills Ekeliw ringer och väcker mig för podcast-inspelning och jag hoppas han förstår det är förenat med fara för våldsamma vredesutbrott att ringa för tidigt.
Sen, i morgon kväll, sätter jag mig tillrätta i korresoffan igen.
Ni får hemskt, hemskt gärna göra mig sällskap då.
