Spurten mot himlen

Welcome to…nej, inte to The Rockhhh!
Där hade jag ursprungligen planerat att spendera den här tisdagkvällen, men det har på grund av tvillingpensionering blivit lite körigt i Biffen-världen för nu måste jag ju flyga out west imorrn och då få to-do-listan så att säga komprimeras.
Mycket som jag hade tänkt offra på Prokrastineringens altare måste plötsligt göras på en gång .
Så istället för säsongens sista Battle of Hudson River:
Welcome to The korresoffan.
Jag sitter här under kvällen och har omgångens många kalasmatcher inrattade på tv och laptop och vid några tillfällen är det inte omöjligt att jag skickar in några nya inlägg, men räkna med att det är ni i kommentatorsspåret som kör bussen.
• • •
Ja, tvillingarna ja.
Daniel och Henrik.
Det kommer handla mycket om dem här i bloggen under återstoden av grundserien, så vi håller det kort just idag.
Låt mig bara instämma med alla som senaste dygnet uttryckt sin reservationslösa respekt.
De hör till de vänligaste och varmaste och mest sympatiska av alla spelare jag haft med att göra under alla åren här borta.
Rungande grattis till en makalös karriär.
• • •
Nattens showdown är förstås – återigen – den i Amalie Arena.
Bolts har en sista chans att visa att de fortfarande kan mäta sig med, och slå, Boston.
Gör de lika slät figur som mot Predators i söndags förlorar de inte bara förstaplatsen i Atlantic för gott.
Jag tror att de i så fall är så tilltufsade att det kan bli svårt i inledningsrundan mot Toronto också.
• • •
Er vän Lajen träffade självaste Henke Lundqvist för en intervju på byn igår (och självklart exploderade nyheten om tvillingarna exakt samtidigt; det är ju alltid så…).
Resultat:

Den här långa blänkaren.
• • •
Slaget om Hudson-floden blir också intressant. Devils kan ju säkra sin slutspelsplats – om Panthers samtidigt förlorar mot Predators – och Rangers lär göra allt de kan för att sabba för grannklubben.
Vidare har Flyers åtskilligt i potten mot Islanders, Blue Jackets precis lika mycket mot Detroit – och framåt småtimmarna slår klockan för Dallas. Det är långtifrån säkert att det räcker med en seger i San Jose, men en sådan måste obönhörligen säkras – annars är säsongen över.
• • •
Han säger själv att omvärlden – ja, framförallt Ottawa-journalisterna då – läser in för mycket i situationen och då får vi väl ta honom på orden, men det var verkligen svårt att inte tolka EK65:s agerande efter sista hemmamatchen igår, när han plockade upp pucken och tog med sig hem, som att han ville ha en souvenir från sin sista fajt som senator i Canadien Tire Center.
Vegas, baby.
Det är där vår störste stjärna kommer hamna i sommar.
• • •
I Vancouver är det framförallt på torsdag, i Daniels och Henriks allra sista hemmamatch, det kommer bli emotionellt och starkt och magiskt, men den näst sista i natt lär sätta känslor i svall den med.
Fan, fans där uppe har ringt in till radiokanalerna och gråtit igår och idag.

Det är verkligen en era som går i graven i Kanadas överlägset bästa stad.
• • •
Jag tycker inte det känns rimligt att vi ska behöva leva i en värld utan Lill-Babs.
En sådan värld har aldrig funnits, i alla fall inte under min livstid, och den känns tom och dum.
So long, Barbro. Tack för allt.
• • •
Ondskan och yours truly fick till en podcast idag också, fast vi åter befinner oss på varsin sida om Nordatlanten.
Han misslyckas kapitalt med imitationerna som fick Manhattan att lysa förra veckan – och rasar mot stackars Carey Price.
• • •
OK, let’s do this.
Skjut skarpt i spåret.