Stanley Goes to Washington, del 3

WASHINGTON – COLUMBUS 3-2 (Period 2)
• • •
– Det blir alltid jämnt när vi möter Blue Jackets, även i grundserien.
Så sa Bäckis innan den här serien – och han ljög inte.
Nu har hemmalaget uddamålsledning, efter Oshie-styrning på John Carlson-skott i sent PP, men det är ju ändå så even steven på alla sätt att vi kan avboka alla tidiga bordsbeställningar redan nu för självfallet blir det sudden death i Betongbunkern.
• • •
Lord Calvert – Ohio-dalens egen Conn Smythe-kandidat.
Mål nummer två för dagen är ju ett mästerverk.
För naturligtvis är det helt medvetet han låtsas missa skottet – så att han sen kan spinna in sin magnifika backhand (ja, jag kanske är lite ironisk nu…).
• • •
Se där, det händer att även Bobrovsky har svårt att få ihop benen i tid.
Den där jävla solen…
• • •
Jag fryser.
• • •
Men räddningen när Ovie ska damma in 3-2 i PP i mitten av perren …den du.
Fem rykande plus.
• • •
När han blir inzoomad i båset ser det ut som att Brooks Orpik sitter och skanderar ”referee sucks” ihop med hemmafansen.
Just snyggt.
• • •
Nu är det en gormande, gapande fyllskalle på väg att klättra in i pressboxen – och han säger att vi ska få fan om vi inte skriver att Blue Jackets suger.
Taddson, jag trodde du var hemma?
Ho ho.
• • •
Kanske är det som John J sa igår att kombattanterna i just den här serien har bortaplansfördel snarare än hemmadito.
Wen will see.
• • •
Nu kom det en vakt och sa åt fyllskallen att gå och sätta sig.
Han grymtade, hällde i sig slatten ur en plastmugg Miller Light och lommade iväg.
Vi överlever.
• • •
Mot kaffekannan igen.