Super Sunday

I den amerikanska politiken har de sin Super Tuesday, då ett helt koppel delstater går till val samtidigt – senast, i presidentvalet 2016, Alabama, Alaska, Arkansas, Georgia, Massachusetts, Minnesota, Oklahoma, Tennessee, Texas, Vermont och Virginia – och kan avgöra hela racet.
Nu svarar NHL med en Super Sunday.
På annat sätt går det inte att beskriva påskdagens glödande grundseriegiv i världens bästa liga.
Matcherna är inte anmärkningsvärt många, snarare tvärtom – men nästan allihop känns, i varierande grad, som ”Showdown of the year”.
Först har vi en NBC-matiné mellan Bruins – bäst av alla just nu, en skoningslös maskin oavsett hur tunga pjäser som är skadade och inte kan spela – och gamla antagonisterna i Flyers från Philly, alltjämt indragna i streckstriden och våldsamt hungriga efter en seger som, i praktiken, skulle skjuta sönder hotet om playoff-miss en gång för alla. Det kommer bli en frustande holmgång på Wells Fargo-isen.
Sedan, vid midnatt, följer Lightning-Predators i Amalie Arena. Topplag monumentale goes to war. Ja, tills Bruins och Jets började mullra som isländska vulkaner efter nyåret var det rentav finalen de flesta av oss såg framför sig. Det är långtifrån lika givet nu, men ändå. Det är en giganternas kamp, laddad med enorma mängder prestige och starka känslor. Det säger något att Preds fick stryk med 7-4 av Buffalo (!) igår. De hade såklart redan tankarna på den här fajten.
01.00, alltjämt er tid, går Devils upp mot Canadiens i Bell Centre och det är väl omgångens minst kittlande föreställning. Habs har ju ingenting alls att spela för. Men Devils är fortfarande inte på helt säker mark, trots alla sina imponerande segrar, så de kommer rimligen köra. Hårt. Det är alltså långtifrån vad de osentimentala analytikerna på NHL Radio den här tid på året brukar kalla en ”toalettmatch”.
En halvtimme senare är det big time hatmöte i PPG Paints Arena i Pittsburgh. Penguins mot Capitals. De matcherna slår det alltid giftiga gnistor om, men nu ligger förstaplatsen i Metropolitan dessutom i potten. Så var så jävla säkra. Alla kommer ge precis allt – och vi har några rätt hyggliga hockeysnillen i bägge ringhörnorna. Ojvoj.
Bonanzan rundas till sist av med ett infernaliskt streckdrama way out west. Ducks, med 93 poäng på första wild card-platsen, tar emot Avalanche, med 92 poäng precis under strecket i Honda Center. Öden kan beseglas, drömmar infrias och krossas. Dramatik garanteras.
Bloggen finns förstås med i korresoffan dagen, och kvällen, lång.
Man vill ju inte missa Super Sunday.
• • •
Mowgli är tillbaka i människobyn, kan vi meddela. Han landade på Schiphol i arla morgonen och flög sedan vidare mot Stockholm och Örby.
Därmed kan jag andas ut. Inga fler wojne wojne-situationer faller så att säga på mitt ansvar.
Den lättnaden kompenserar dock inte alls tomrummet han lämnat efter sig, den unge mannen.
Vad gör en Baloo utan sin Mowgli?
Well, han får försöka vara nöjd med allt som livet ger och allting som han kring sig ser ändå.
• • •
Jag låg i korresoffan och slötittade på matchen mellan Golden Knights och Sharks igår kväll, lätt tagen efter sportbarssittning och det-förlorade-passet-dramat, men när Wild Bill avgjorde med säsongens snyggaste mål ramlade jag ner på vardagsrumsgolvet.
Jesus, här trodde man att Zlatans debutmål med LA Galaxy var det stora svenska konstverket i västra USA under påskaftonen.
Men uh-uh.
Wille överträffade fotbollsgudens öppningsnummer med sin Marek Malik-fint på Marty Jones.
Herregud.
Det räcker alltså inte med att Märstas Brett Hull ska göra chockerande många mål (42 nu, mindblowing nog).
Han ska göra de allra vackraste också.
• • •
Det är första april idag, men här håller vi rent från löjliga skämt (eller, det gör vi ju inte alls; vi bara inte gillar när det är allmän lurendrejeridag ) så när jag nu berättar att Blues fick stryk med 6-0 av Arizona i natt talar jag sanning.
Det finns sånt man förstår och så finns det sånt man inte förstår och hur det kunde hända tillhör tveklöst den senare kategorin.
Ja, det var uppseendeväckande att Preds torskade mot Sabres också, men dels är de sedan länge klara för playoff och dels hade de som tidigare nämnts säkerligen börjat förbereda sig för söndagens clash i Florida redan. Blues jagar desperat under strecket och måste behandla varje match som en Stanley Cup-final.
Ändå detta.
WTF?
• • •
Och med triumfen mot Sharks säkrade Golden Knights alltså segern i Pacific Division.
Få se, vad skrev experten Bjurman i oktober om hur det skulle för expansionslaget från Strippen?
”Det lag George McPhee under sommarens expansiondraft lyckades skrapa ihop till den historiska premiärtruppen var inte, och är fortfarande inte, mycket att skriva hem om…Det finns fog för ligans förhoppningar om en snabbare förädlingsprocess än vid tidigare utökningar, men en eller två inledande skitsäsonger är ju oundvikliga”.
Morsning korsning.
• • •
Ojvoj, Tårtan gick Tårtan on Alex Wennbergs arsle i Vancouver igår.
Omskakande skulle man kunna tro, men det verkar ju inte direkt som att Wenny blir vettskrämd.
Han har snarare svårt att hålla sig för skratt.
Dt är nästan så man kan säga att scenen bekräftar det Sean Avery påstår i sin biografi.
– Alla tror att vi var rädda för Torts. I själva verkat skrattade vi åt honom när han förlorade förståndet och börjad gapa och skrika….
• • •
Apropå coacher:
Det har ungefär sedan i november stått klart att Gerard Gallant kommer få Jack Adams Awards.
Och för all del, han har gjort det omöjliga på Strippen. Jag menar, se bara ovan vad den upphöjda expertisen trodde om riddarnas chanser före säsongen…
Fast jag tycker nog att även att mannen vi nu får se i bortabåset i Wells Fargo gjort sig förtjänt av röster i den kategorin.
Bruce Cassidy gjorde intryck redan när han tog över efter Julien ifjol och nu fullkomligt lyser det om hans gärning.
Det krävs verkligen vägledning och visioner utöver det vanliga för att få ett lag att prestera på det sätt som björnarna gjort fast de saknat några av sina allra viktigaste spelare, nu på slutet till exempel första backparet.
• • •
Jag vill att det blir varmt nu.
Jag vill att det blir varmt nu.
Jag vill att det blir varmt nu.
Frågor på det?
• • •
Som Robert Hägg – tyvärr petad sedan han träffade bloggen för första gången… – konstaterade när jag efter morgonvärmning i Detroit härom veckan febrade om att det känns som att hans Flyers kan slå vem som helst:
– Jo, men vi kan förlora mot vem som helst också….
Precis.
Det är något lätt bohemiskt över bullisarna från Broad Street.
Men jag insisterar på att få andra har en top 6-uppställning av samma kaliber.
Giroux-Couturier-Konecny och Lindblom-Patrick-Voracek är två riktigt mördande kedjor och det är framförallt detta faktum – plus backduon Ghost och Provorov – som ger näring åt den där känslan att de kan vinna alla matcher.
Även den idag.
• • •
De hajpade ungblod som så här under slutet av grundserien går direkt från college till NHL brukar sällan vara lika bra som sitt rykte.
Men Bruins – eller ska vi säga Cassidy – har senaste året firat triumfer även på den punkten.
För ett år sedan klev Charlie McAvoy mot allt förnuft in och var första backparsmaterial direkt – och nu gör Ryan Donato braksuccé.
Håll extra koll på honom denna tidiga eftermiddag.
• • •
Kaffet är nybryggt, brödskivorna rostade och snuset i dosorna på soffbordet färskt.
Nu låter vi Super Sunday börja.