The Battle of Pennsylvania Deluxe

Vi vet inte.
Vi tror vi vet, men det är inte sant.
Vi har ingen ingen aning om hur matcherna vi sätter oss ner för att titta på ska sluta, vem som ska vinna slutspelsserierna vi följer eller vad som kommer hända när vår älskade hockeyliga når vägs ände om en och halv månad.
Vi vet inte.
I så fall hade inte Vegas utsatt LA Kings för en förnedrande sweep förra veckan.
I så fall hade inte Washington kommit tillbaka från 0-2-underläge efter de två inledande hemmamatcherna mot Tårtan Blue Jackets.
I så fall hade inte heller Anaheim bivit svepta.
I så fall hade inte Colorado – sist in i slutspelet, i allra sista omgången – pressat President’s Trophy-vinnarna från Music City.
I så fall hade inte Toronto vunnit i TD Garden igår kväll.
Och framförallt:
I så fall hade inte jag för andra söndagen i rad suttit i Wells Fargo Center på Broad Street i South Philly för att se ytterligare en match mellan Philadelphia Flyers och Pittsburgh Penguins.
Den serien var definitivt över och förd till handlingarna efter pingvinernas två promenadsegrar i den här ladan. De gjorde i praktiken vad de ville med ett uppgivet, kraftlöst Flyers och skulle bara åka hem till PPG Paints och knyta ihop hela skiten med en fin liten rosett.
Men Broad Street Bullies hade andra planer, samlade sig till en av säsongens insatser och slog fucking tillbaka.
Så här sitter vi igen med öppna munnar och tittar igen.
Men det är ju det som är tjusningen och charmen med det här – med NHL och Stanley Cup och hockey och sport överhuvudtaget.
Det oförutsägbara.
Det osäkra.
Det faktum att varje match innan den börjar – trots våra aningar och teorier och prognoser – är ett blankt ark.
Om allt var så givet som de märkligt tvärsäkra ständigt kommer fram till att det är skulle det inte finnas någon poäng alls med att titta och engagera sig och låta hela sitt liv tas i besittning av en lek.
Som nu, i Wells Fargo idag. Somliga är helt förvissade om att Pens bara hade en night off i fredags och kommer krossa idag igen – medan andra kan berätta för alla som vill höra att Flyers har allt momentum och kommer tvinga fram en oerhörd Game 7.
Men det är bara snack.
Vi vet inte.
Vi vet verkligen inte.
• • •
Ja, jag fick i mig en kall Yuengling efter avslutat värv i går kväll– på en irländsk bar i hörnet av F Street och 5th där precis alla blev våldsamt engagerade i de gastkramande slutminuterna mellan Leafs och Bruins.
Det kanske rentav blev två. Eller sju.
Som jag behövde det – för att rensa systemet.
Men jag var faktiskt hemma på hotellet strax efter midnatt, sov sju fina timmar och vaknade som en torped i morse.
Nu kör vi igen!
• • •
Men samtidigt som vi inte vet nånting – och ska vara jävligt glada för det – får vi ju tro och gissa hur vi vill och något säger mig att vi får vara med om hela slutspelets clou idag.
Penguins är rimligen förbannade över att de inte kunde döda serien när de hade chansen och vill definitivt undvika en Game 7 i PPG Paints, där de nästan aldrig vinner stora matcher – och Flyers måste obönhörligen vinna, annars är allt över och förbi, och de måste ha fått lite blodvittring i fredags kväll.
Så here it comes:
En urladdning monumentale till match – där alla ger precis allt och lite till och varje byte fullkomligen exploderar i ansiktet på oss och dramat stegrar mot rent vansinnigt klimax in i sista sekunden.
Eller så blir det en avslagen och hafsig shit show som är avgjord redan efter en period.
För hur sa vi?
Just det.
Vi vet ingenting.
• • •
Amerikaner kan, som jag påpekat tidigare, inte köra bil – fast de tror de är världsmästare i grenen.
Så trots tidig förmiddag och sol och molnfritt och perfekta förhållanden fastnar jag flera gånger i sega köer på 95:an norrut – en gång för att nån jävel fått motorstopp och då saktar amerikanerna in som rädda höns, fast karln står på betryggande avstånd i vägrenen – ch kommer fram trekvart senare än planerat och ni vet vad det betyder:
Mindre tid än ett riktigt fett intro egentligen kräver.
Men jag dundrar på och hoppas på det bästa.
• • •
Malkin eller inte Malkin – det är frågan idag.
Den ryske stjärnan skadade en fot i Game 5, saknades på träningen igår och kommer kanske missa säsongens största match.
– Det svarar jag inte på, säger Mike Sullivan när han två timmar före puckdrop får den raka frågan om 71 spelar inte.
Det låter som ”nej” i mina öron.
Men vi får se.
Ett är hur som helst säkert:
Om de kommer till strid utan både Geno och Bengan (game time-beslut på honom) är Pingvinerna vingklippta – och får framförallt en mer beskedlig powerplay-uppställning.
• • •
Till skillnad från för en vecka sedan är det en strålande sommarsöndag i The City of Brotherly Love idag och självklart passar Flyers-fansen på att ställa till med fest.
Tailgate-partyt på den jättelika parkeringen utanför Wells Fargo rullar på full spätta när jag strax efter tolv – mm, trekvart senare än det var tänkt… – glider in med Impalan.
Det ser så rasande trevligt ut att jag för några ögonblick överväger att skita i jobbet och joina gänget som sitter vid en öppen baklucka i sina svart-oranga jerseys och hinkar bira och fräser ribs på öppen grill medan nån Pearl Jam-dänga skräller i en boom box.

Men jag är ju lojal mot den här bloggen och lommar iväg mot den gamla pressentrén på kortsidan närmast downtown.
Tröstar mig med tanken på vilket sjusatans drag det kommer bli i hallen när det redan var sånt ställ på parkeringen flera timmar innan Claude Giroux ens hunnit byta om.
• • •
Get this – Bäckis är den ende svensk i hela NHL-historien som gjort fyra sudden death-mål i Stanley Cup-slutspelet.
Bob Nystrom har i och för sig samma facit, men han är ju enligt alla rimliga sätt att se det amerikan.
Så hey there – Kapten Clutch från Valbo.
• • •
Av vad jag hör och läser om Elias Pettersson – huvudarkitekten bakom värsta finalkrossen genom tiderna, tydligen – är det lika bra att redan nu börja kolla flighter till Vancouver i höst.
Tänk om Canucks vinner draftlotteriet på lördag också – vilket är osannolikt men inte omöjligt.
Då blir de, med esset Dahlén i kortleken också, största svensklaget någonsin – fast två blågula ikoner just gick i pension.
• • •
Även Hento- och Kung Kenta-favoriten Hakstol försöker vara hemlig och vägrar uppge om backen Provorov spelar.

Well, bara Hägg spelar, säger jag (väl medveten om att det är en prioritering som får genomsnittliga Flyers-fans att skrynkla ihop hela ansiktet i vredgad grimas).
Han – Häggen från Uppsala – kom in med fysik och aggressivitet och elakhet och återupprättade den råbarkade klubbens image i Game 5 – och samma egenskaper kommer behövas idag.
• • •
Kollegorna på stolarna intill, obekanta sedan tidigare, behandlar mig som luft.
Tills det plötsligt kommer fram en småländsk jätte och tar i hand och börjar prata med mig på ett språk de inte förstår.
Yes sir, Big Kjell hälsar på hos bloggen!
Då blänger de storögt, med blossande kinder – och när han går vill de plötsligt prata och höra om vad jag är för en filur.
Så ska det gå till!
• • •
Det tycks inte bli några blinkande lampor på läktarna under introt idag.
Istället har de hängt oranga T-shirts och handdukar på alla säten – fy fan vilket jobb! – och nåt slags spektakel kommer det ändå bli.
• • •
Andreas Johnssons mål i Gaaden igår var verkligen makalöst snyggt.
Honom kommer det definitivt att bli något stort av.
• • •
Fast vi ska inte överdriva storleken på luckan Malkin lämnar i pingvinflocken om han nu inte kan spela.
De har fortfarande en spelare som heter Sidney Crosby – och det brukade i alla fall alltid förr vara så att den ena delen av The Two-Headed Monster höjde sig och blev ännu bättre när den andra saknades.
• • •
HEK och andra som framförallt har fokus på den andra matchen ikväll – infernaliska Game 6 mellan Avalanche och Predators i Pepsi Center – behöver inte vara oroliga.
Jag bor på ett hotell strax utanför Philly i natt, så såvida det inte blir maratonlångt övertidsdrama här kommer jag hinna vara med även under stora delar av den uppgörelsen.
• • •
Jag har den rosa slipsen – Elvis stylee, baby! – till i övrigt helt svart stass idag.
Den är en av mina tre absolut största favoriter och praktiskt taget garanterar stor hockeyshow.
• • •
Om vi får en dubbel Game 7-giv på onsdag – var ska jag vara då, om ni får bestämma?
I Boston eller Washington?
Bara undrar.
• • •
Det är NBC som sänder idag också, så det där med 15.00 (21.00) är ännu en gång en sanning med modifikation.
Det vet man alldeles bestämt när klockan blivit tjugo i och matchvärmningen inte ens hunnit börja.
Ridån kommer snarar gå upp tjugo över.
• • •
När till och med beryktade krönikörer på Kanadas största tidningar börjar gaffla om att domarna i Bruins-Leafs-serien ”borde ha svart-gul-randiga tröjor” vet man att konspirationsteorierna börjar få fäste precis överallt.
Yeah, som att NHL ville ha bort det största laget i ligan, hemmahörande på den största kanadensiska marknaden – that makes perfect sense!
Not.
En gång för alla:
Domarna kan – precis som spelarna och coacherna – vara skitdåliga men de försöker aldrig, aldrig, aldrig medvetet påverka resultatet i ena eller andra riktningen.
• • •
Nu kommer de och mutar oss med Flyers-merch på pressläktaren.
Tack, tack.
Den ska jag skicka till en jag känner – och som vet vem hen är när hen läser detta. Det lovade jag i och för sig för fyra år sedan också, utan att nånsin få iväg nån försändelse, för jag är så lat när det gäller saker jag inte tycker är roliga, men den här gången ska det fan ske.
• • •
Igen:
Vi vet inte.
Men tror gör vi – och jag tror att det är idag The Battle of Pennsylvania slutligen exploderar och blir den besinningslös gladiator-kamp vi drömt om.
Låt blodet koka!