Vill mot Måste, del 4 – The End

TORONTO – BOSTON 3-1 (Slut))
COLUMBUS – WASHINGTON 3-6 (Slut)
• • •
Yes, baby.
Det blir Game 7 i Boston på onsdag.
Ojvoj.
Men inte i Bunkern i DC, minsann.
Det spelade ingen roll hur mycket Jackets ville – Caps var för bra och vann fjärde matchen i rad och går vidare till ännu en serie mot lede fin Pittsburgh.
• • •
Det är inte svårt att tycka att Toronto förtjänade en seger som tröst efter det som hände tidigare idag.
Stay Strong, Big Smoke.
• • •
– Pittsburgh igen, vad säger du om det, frågar Micheletti när han har Ovie vid mikrofonen efter the handshake.
– I can’t wait, svarar nummer 8 utan minsta tvekan.
That’s the spirit!
• • •
Fortsätter dansken så här och slår ut björnarna på onsdag kommer han aldrig mer behöva betala för en drink i Ontario – oavsett vad som händer senare.
Han håller på bli levande legend, Andersen.
• • •
Det tråkigaste med det här är att vi inte får höra Tårtan gorma, svära, fräsa och sprida one-liners omkring sig i fortsättningen.
Kan hans kompis Sullivan ta och steppa upp, kanske?
• • •
I Boston på onsdag är alla lika piskade och måste vinna.
Då kan vad som helst hända.
Bruins är egentligen ett lite bättre lag, det tror jag de flesta kan hålla med om, och de har hemmaplan – men det är verkligen inte säkert att det betyder något när pressen stegras upp mot hysteri.
• • •
Och på Floridas västkust sitter Vigge och grabbarna och smackar belåtet.
De har alls inget emot att nästa motståndare – vem det nu än blir – får klösa sig trött och blodig innan det är dags för nästa rond.
• • •
Jaha, för första gången sedan slutspelet började för nästan två veckor sedan går NHL ”dark” imorrn.
Det spelas inga matcher alls.
Mycket konstigt – men lite skönt också, så Lajen får andas ut lite.
Men räkna med en podcast som surrogat för utebliven bloggning.
Och sen hörs vi på onsdag igen.
Game 7, baby…