Game 7 i Nashville, del 2

NASHVILLE – WINNIPEG 1-2 (Period 1)
• • •
Åh, det finns verkligen inget som detta.
Hjärtat dunkar, pannan hettar, mellangärdet vibrerar av pirr, öronen ber om nåd…
Aldrig känner jag att jag lever så mycket, aldrig är känslan av att finnas till så intensiv, som när det är så här.
• • •
Men Herregud, vilken chockerande turn of events vi får.
Pekka Pinne – den notoriskt ojämne – sviktar under Game 7-pressen som min vardagsrumsparkett sviktar under mig, släpper in två badbollar med två minuters mellanrum och blir utbytt innan vi hunnit mycket mer än halvvägs in i inledningsperioden.
Det skulle inte kunna hända, men det är mycket i den här serien som inte skulle kunna hända men hänt ändå
Nå, PK lyckas senare i perren piska in en reducering och hela havet stormar och vi vet fortfarande ingeting om hur det här slutar.
• • •
Preds verkar överhuvudtaget mest tagna av den våldsamma pressen i början, känns lite stressade och hafsar iväg pucken lite väl vårdslöst .
Så det är mycket klokt av Lavy att ta en timeout – och ännu smartare att plocka ut Pinnen direkt.
• • •
Vi brukade prata om The Big Four i Predators backuppställning och hela kvartetten är för all del fortfarande respektingivande, men det känns som att PK höjt sig ovanför de andra och numer är Big helt på egen hand.

Fortsätter det så här kan han sopa hem Conn Smythe.
• • •
Kyle Connor är nära att svepa in pucken – köksvägen – redan i första bytet.
Det är ingen tillfällighet.
Jets känns mycket hetare i starten – och har åtminstone tio första mycket bättre kontroll på sina känslor.
• • •
Under reklamavbrottet dryga sex minuter in i matchen reser sig hela Bridgestone och bara skriker i tre minuter – högre och högre och högre.
Det är helt obeskrivligt.
Men sen blir det desto tystare…
• • •
På en hemmagjord skylt en ung dam håller upp mot plexit under värmningen står det ”Gary Busey + a goat = Patrik Laine”.
Man har lite väl mycket tid om man funderat ut den frasen, och gör en skylt av den, men halvskoj är det ju.
• • •
Nä, Dolly dök inte upp ikväll heller, men väl Sheryl Crow – och hon sjunger ”Star-Spangled Banner” så tiden stannar.
• • •
Jag gillar inte att de hissar ner maskoten – Gnash – i en jävla lian från taket innan matcherna här.
Förr eller senare går den där jävla lianen av och så tvingas publiken bevittna en fasansfull olycka.
• • •
Preds-personalen här på min pressläktarrad har släppt alla spärrar ikväll.
De skriker åt domarna, står upp och jublar när PK sätter reduceringen och high-fajvar med fansen på raden framför.
Hallå.
• • •
Nu ska jag andas för första gången sedan de släppte pucken.