Game 7 i Nashville, del 5 – The End

NASHVILLE – WINNIPEG 1-5 (Slut)
• • •
Jets till konferensfinal…
Vilken liten godbit ändå.
Laget på NHL:s minsta marknad, som spelar i ligans minsta hall, och har minsta budgeten av alla, trotsar själva naturlagarna och Gary Bettmans önskemål och tar över på största scenen.
Fatta vad det betyder där uppe.
Winnipeg har, i princip, bara hockey och länge hade de inte ens det; ursprungliga Jets flyttades ju, till allmän heartbreak, till Phoenix 1996 och inte förrän 2011 fick de 705 000 som bor i Manitoba-präriens enda riktiga stad ett nytt NHL-lag.
Nu är de herre på täppan i västra konferensen – och snart kanske i hela NHL.
Ojvoj, faktiskt
• • •
I Nashville har drömmen om revansch för finalförlusten mot Pittsburgh pulserat i nästan ett år och efter alla till synes smarta moves av GM Poile såg det länge ut som att Predators faktiskt var oslagbara.
Men ikväll krossades den drömmen. Säsongen är över och en lång sommar väntar.
Det var verkligen inte vad gossarna i laget hade förväntat sig, det syns tydligt när de tysta vandrar omkring i omklädningsrummet och klappar om varandra
Det är inte kul att bevittna, förtvivlan och sorgen hänger verkligen tung under det låga taket.
• • •
Kevin Cheveldayoff, Jets GM, ska ha enormt mycket cred för den här framgången.
Det var ju han som trejdade till sig Paul Stastny i slutet av feburari och snacka om fynd.
Han, Peter Stastnys 32-årige son, var inte bara magnifik i denna Game 7. Han är ju den sista pusselbiten som fullbordat en lagets contender-status.
• • •
Allra mest otröstlig inne i Preds-kabinen är Pekka Rinne.
De där två skitmålen i första perioden kommer, förstår man direkt, förfölja honom tills han får redemption med en Stanley Cup-titel – och en sådan är det allt annat än säkert att han nånsin vinner.
– Jag känner mig extremt skyldig till att vår säsong slutar redan nu. Jag svek mina lagkamrater under säsongens största match, det känns fruktansvärt, säger han.
Fy satan.
• • •
Vi har hela tiden sagt och tänkt och tyckt att segraren i den här serien kommer vara omedelbar Stanley Cup-favorit och absolut – så känns det nu också.
Det lär åtminstone bli finalmatcher i MTS Bell Place.
Som en känd hockeytyckare uttrycker det i hissen på väg ner efteråt:
– Om Vegas slår ut detta Winnipeg, då vet jag ingenting om ishockey.
• • •
Medan Stastny varit en dundersuccé i Jets går det inte att beskriva Kyle Turris och Nick Bonino på samma sätt.
Solida under grundserien, sure – men när det väl gällde var de inte mycket att hålla i handen.
Man vet aldrig.
Spelare kan vara hur skickliga som helst, men de ska passa in i gruppen också.
• • •
”Den bästa match som spelats” blev ju inte detta.
Långt därifrån.
Jets var för lugna och kloka och behärskade efter den där inledande duon mål.
Men även slikt har sin tjusning – och jag glömmer aldrig elektriciteten inför puckdrop.
• • •
Well well, det blir inga fler sittningar på Martin’s BBQ den här våren – och The CEO of Everything formligen gråter i sms:n han skickar över Atlanten.
Istället får vi försöka roa oss i Tampa, Washington, Vegas och Winnipeg.
Ska nog gå det med.
På grund av det hutlöst komprimerade schemat börjar jag dock konferensfinal-rundan hemma i korresoffan.
Jo, jag måste ovillkorligen hem i morrn för att ordna lite praktiska saker och sitter kvar där över helgen.
Så, mina vänner:
Tack för den här omgången.
Nu kastar vi oss över nästa.