Roll The Dice And Take Your Chances

Chansen.
Möjligheten.
Tillfället.
Är det någonstans de vet att man ovillkorligen måste passa på och hugga till när ödet öppnar en liten ficka i tiden där oddsen under ett kort ögonblick vänds till ens fördel är det i Las Vegas.
Sprätter blackjack-dealern upp rätt kort på bordet är det bara att dubbla, blir crapsbaljan het kan man inte låta bli att höja sina insatser, sitter man med en perfekt hand i pokerrummet finns inga andra alternativ än att gå all in…
Nu står de lokala hockeyhjältarna inför ett sådant darrande ögonblick – laddat med hopp och löften och heliga önskningar.
De kan med ytterligare en vinst mot Winnipeg hemma i skenande nattklubben T-Mobile Arena ta sig ända fram till Stanley Cup-finalens tröskel och drömmar den här staden för ett år sedan inte ens visste att den hade men nu skulle ge allt för att få se förverkligade.
Det känns, det märks.
Neonskyltarna gnistrar med ännu mer lyster denna heta utopiernas fredag, strålarna i den magnifika vattenbaletten utanför Bellagio skjuter upp genom den dallrande ökenluften med ännu mer kraft, skrattsalvorna vid roulettbordet inne på MGM Park ekar ännu högre.
Nu är det bara för Knights att göra det också. Dubbla och dubbla igen, gå all in, lägga samtliga marker på rött, spränga banken…
Här är chansen.
Den kanske aldrig kommer igen
• • •
Ibland hjälper det nu inte hur rätt man än gör vid de där förbannade borden.
Det framgick med all önskvärd tydlighet under nattens övningar på Cosmopolitan.
Först fick jag dansa tryckare med Lady Luck och gjorde stor succé, men sedan blev jag för övrig – bad att få följa med hem, typ – så hon vände tvärt ryggen till och allt gick verkligen käpprätt åt helvete.
Då är det inte kul.
Tack och lov var jag dock inte så dum att att jag gick till någon av de allestädes närvarande bankomaterna och tog ut mer stålar.
That’s a big no-no.
Har Lady Luck dragit så har hon – don’t push your luck.
Däremot började jag gnälla för mina vänner om att Cosmo är ett själlöst skit-kasino.
Idioti.
Jag är en vuxen man med ansvar för mina egna handlingar, de som driver Cosmo tvingar mig inte att komma dit och kasta mina pengar på dem.
De pengar man bettar ska man vara fullt redo att förlora, annars är det bara att låta bli.
Basta!
• • •
Han är så klok, Winnipeg-coachen Maurice.
När han senaste dygnet fått frågor om det faktum att hans lag för första gången i slutspelet fått stryk två matcher i rad och ligger under i en serie uttrycker han, i praktiken, tacksamhet.
– Det är helt nytt för oss , som så mycket vi får uppleva under den här resan, och det är en erfarenhet vi kommer ha väldig nytta av, heter det.
Så sant.
Helt går det inte att bemästra playoff-upplevelsen förrän man gått igenom allt som kan hända.
Först då vet man, först då förstår man dynamiken till fullo.
Frågan är dock hur de hanterar den nya situationen just nu.
Personligen har jag svårt att se att de ska få stryk en tredje gång på raken, särskilt som de – i princip – MÅSTE medan Vegas bara VILL. Ni vet, min gamla käpphäst.
Men det kräver att de är ödmjuka inför faktum och inser att de måste jobba stenhårt i 60 minuter – och eventuellt ännu mer.
Det förutsätter också att självförtroendet inte sargats efter de – let’s face it – överraskande dubbeltorskarna mot uppstickaren från Strippen .
Kort sagt:
Vi får se vad det är för Winnipeg som kommer till T-Dojan ikväll.
• • •
Som jag berättade innan östmatchen igår, och som ni kanske sett i tidningen idag, spenderade jag torsdagen i Golden Knights fina träningsanläggning i Summerlin.
Det är verkligen en frapperande upplevelse att se och höra hundratals fans skandera och jubla under en simpel träning – och sedan också se dem köa till souvernirshopen för nya tröjor och kepsar och what not.
Hockeyfeber i öknen, sa vi nåt om det?

Roligt var det att prata med några av dem också. Det där Patrick O’Shaughnessy säger om att Riddarna hjälper befolkningen att visa sin sanna identitet för världen tycker jag är intressant.
Han har ju rätt, de flesta tror att det bara är gamblers och showgirls som bor här och att de tillbringar sina dagar på Las Vegas Boulevard.
Men Strippen är Strippen och resten något helt annat; en vanlig community med vanliga människor (nåja….) med samma intressen och behov och drömmar som alla andra – och nu får vi se det.
• • •
Ah, äntligen – en liten kontrovers.
Efter matchen i onsdags var det någon som frågade Hällebucken, som tycks ha fått ärva Muhammad Alis självförtroende, om han inte var impad av Flower och jo, det var han väl – men så la han till:
– Jag föredrar mitt eget spel. Lätt.
När riddarna fick höra det bokstavligen fnös de.
– Sa han så? Really? Wow. Jag tar Flower före honom vilken dag som helst, meddelade exempelvis Jonathan Marchessault.
Kul.
Det ska gafflas lite, då får vi fler dimensioner att haka upp upplevelsen på.
Samtidigt är det lite orutinerat av Hällebucken att bjuda på så skummande glas tändvätska.
Jag blir inte det minsta förvånad om de drar upp det citatet på jumbon innan nedsläpp ikväll och så får han hela Vegas skällande i ansiktet…
• • •
Innan den misslyckade dansen på Cosmo igår kväll åt jag förträfflig ensam-middag på Sinatra på Encore.
Kolla vad man kunde beställa för efterrätt där.

Man kan tycka att jag borde tagit cannolin, men det var ju just Sinatra så jag ville käka Frankies hatt.

Mm, det är fedoran Ol’ Blue Eyes brukade bära de serverar som chokladanrättning.
Fantastiskt.
• • •
Wild Bill är inte den som surar i onödan, så att han inte fick utdelning på ett par magiska chanser i förrgår rycker han bara på axlarna åt.
– Jag spar dem till nästa gång, lovar han.
Den nästa gången nu och ja, jag känner mig övertygad om att Elvis-croonern från Märsta smäller in minst en puck ikväll.
Det går inte hålla honom utanför protokollet särskilt många kvällar i rad.
• • •
Just ja, lovade ju att visa den här damen

Här är hon i all sin prakt – med Golden Knights-jersey.
• • •
En konstig grej med Winnipeg som vi babblade om i bloggen idag – ni såg att den kom ut för några timmar sedan, va? – är att de bara vinner under två förutsättningar.
De måste göra första målet – och de måste göra många mål.
Tajta, målsnåla fajter lyckas de nästan aldrig vinna.
Vad är dealen med det?
Well, det handlar nog också om bristen på erfarenhet.
Getterna måste få in och verkligen förstå att det viktiga just nu inte är HUR man vinner. Bara att man gör det.
• • •
Alltså, jag måste passa på och förära Taddson en liten hyllning.
De långa inlägg han publicerar här i spåret några timmar efter Capitals matcher är ingenting annat än fem plus.
Välformulerade, insiktsfulla, personliga, roliga, passionerade.
Mannen borde skriva professionellt.
• • •
Inga rapporter om att Manitoba-getterna på Bellagio varit ute och slarvat på barnförbjudna klockslag har nått mina öron, men flera av killarna har sina bättre hälfter med sig och de behöver ju inte sitta och trycka på några hotellrum och faktiskt:
Om jag inte såg alldeles fel svepte Fru Enström förbi med sina väninnor – alla i eleganta, supertjusiga blåsor – på Encore vid elva igår kväll.
• • •
Det är knappt tre timmar till puckdrop när jag slår mig ner på min utmärkta pressläktarstolen
Vid det laget har jag T-Dojan för mig själv och kan sitta här och knattra intro med bakgrundsmusik på hyggligt låg nivå.
Men plötsligt ekar mycket bekanta toner under det svartmålade taket.
”Är det inte…?”.
Jovisst.
Kent.
Den engelskspråkiga versionen av ”Om du var här”.
Det måste väl vara Wild Bill eller Prins Oscar som sett till att den hamnat i DJ:ns spellista?
• • •
Ehlers var sjuk senast – som man tenderar att bli här; fråga bara Stu i ”The Hangover…” – men har piggnat till nu och spelar i afton.
• • •
– Hörrdu, så här var det aldrig i Tarrytown, kan jag inte låta bli att säga åt Prins Oscar efter folkfesten i träningshallen i Summerlin.
Han bara flinar,.
– Inte precis.
Nej, där är det några grå journalister som står och fryser i ett sarghörn och roligare blir det aldrig.
Alla andra lag borde åka hit på studiebesök och lära sig hur det ska gå till.
• • • 
Nu är det fredag så nu har det, ser det ut som i alla fall, kommit ännu fler Jets-fans nedflygande från The Great North.
Här står några stycken och ölar utanför T-Dojan i den tidiga eftermiddagen.

Lustigt att Robban från Hellacopters blivit så frälst i Jets, inte sant?
• • • 
Som jag förstått saken spelas Tre Kronors semi mot USA imorrn kvart över tre, lokal dansk tid.
Då är klockan 06.15 här.
Tack för den.
Men jag kan redan nu upplysa om att Hästpolo-Gustav gör två mål och Hackspetten från Kusmark ett och det räcker till seger.
• • •
Sjävklart är några karaktärer från Blue Man Group, iklädda Knights-jerseys, en timme innan matchstart med och partajar på plazan utanför huvudentrén.
Eller vaddå – har ni inga såna i era städer?
• • •
Av de som fortfarande står upp i Stanley Cup är det nog Mathieu Perreault som har mäktigaste slutspelsskägget.
Om man nu inte ska räkna Rob Halfords getvariant.
• • •
Jag känner mig inte så lite apart och utanför när jag på väg till media-entrén på baksidan korsar partyzonen på plazan.
Det är nämligen ingen annan – absolut ingen! – som bär kostym.
Idag är det en T-shirtnisse som får syn på min aningen för tajta grå kavaj, den svarta skjortan, de svarta byxorna och den grå slipsen och börjar bräka:
– Man, det där ser fruktansvärt varmt och obekvämt ut i solen. You gotta be comfortable.
Ja, det vore i och för sig nåt…
• • •
Nån gång måste det lossna på riktigt allvar för Patrik Laine.
Det kan vara dags ikväll.
• • •
Detta är min åttonde match i T-Dojan sedan premiären i oktober och ja, jag börjar känna mig hemma på den fina pressläktaren.
Men uh-uh, jag kommer aldrig över det förbluffande i att jag går på hockey – i Stanley Cup! – i Las Vegas.
Det händer fortfarande att jag börjar skratta för mig själv, det är ju bara så…otroligt.
• • •
Drar Rielly Smith i Game-Winning-Goal-lotteriet.
Lady Luck, jag är ledsen om jag blev lite framfusig framåt småtimmarna…men snälla, var lite gullig nu.
• • • 
Puritanerna och surgubbarna…håller de på att spränga artärer i huvudet nu när Knights är två segrar från Stanley Cup?
Hoppas det.
Här har de en lysande Iain MacIntyre-text att studera medan de ligger på rehab.
• • •
OK, pojkar – insatserna på bordet.
Roll the dice and take your chances!